. . . rök utan eld

Ingen rök utan eld brukar det heta. Men tack och lov så är det inte eld förknippat med de stora rökmoln kom uppträder en gång i månaden i min gränd. Eller som häromdagen då jag trodde att det brann i ett tempel. Nej, det är mosquito-bekämpning. Röken är tät. Lukten känns frän och ligger kvar längre än själva röken. Men ofarlig för människor och husdjur sägs det. Man håller sig ändå gärna borta från dess omedelbara närhet. Och det är lätt; ljudet från maskinen är påfrestande. Medlet/giftet verkar vara effektivt mot myggorna. Fastän det är regnperiod (som började ovanligt tidigt i år) tycks det vara färre myggor än tidigare under mina snart tre år här. Malaria tänker väl de flesta på då det gäller myggor, men än värre är denguefeber.

Utdrag från Svenska ambassadens i Bangkok reseinformation;
Denguefeber är endemisk i Thailand liksom i övriga asiatiska länder. De myggor som på olika sätt sprider febern har påträffats under en längre tid i Thailand och närliggande områden. Dessa myggarter lever i tropiska och subtropiska förhållanden och trivs i princip i allehanda mikromiljöer: på landsbygden, i djungeln, i städer, inom- och utomhus. Enligt det thailändska hälsoministeriet har man sedan 1997-1998 med ett par års mellanrum kunnat märka en ökning av denguefeberfall. Det senaste året registrerades tiotusentals fall av denguefeber i Thailand. Flest smittofall inträffar under regnperioden, som i stora delar av Thailand pågår mellan maj och oktober. I Thailandsbukten är emellertid regnperioden normalt något förskjuten och pågår framförallt mellan september och december.
Enligt Thailands hälsoministerium och andra experter finns det ingen orsak till överdriven oro på grund av denguefebern. Eftersom sjukdomen är endemisk måste man lära sig att leva med risken och skydda sig mot myggorna, som sprider febern.
För att undvika sjukdomar som sprids av myggor, i synnerhet denguefeber och malaria, är det skäl att skydda sig mot myggstick genom att använda ljusa kläder med långa ärmar och ben, samt myggmedel. Om sjukdomssymptom uppträder bör i synnerhet barn och äldre personer söka vård utan dröjsmål. De lindrigaste formerna av denguefeber är inte livshotande.

Men låt nu inte detta avskräcka att resa till denna underbara land, - Färre än fem procent får det svåra sjukdomstillståndet och de som får en lättare variant kan vara friska när de kommer hem.

Så här kan det se ut - och låta; (kul är det visst också . . .)  http://www.youtube.com/watch?v=m8HA9wqm9io

I morgon, lördag, bär det av till Bangkok, jag ska kolla Chelsea FC spela (fotboll) mot en Thai Premier League-kombination. Och när jag ändå är där nere tänker jag ta tåget till Hua Hin och cykla söderut någon vecka innan jag måste återvända och ta itu med Immigrationsmyndigheterna för att förnya mitt 1-årsvisumet.
På återseende.

Khuntan National Park, via omvägar.

Fakta.
Förutom själva skogen, med vandringsstigar, vattenfall, pinjeträd, utsikt, intressant flora med orkideer och liljor, olika svampar samt övernattningsmöjligheter har denna Nationalpark också en tunnel som sevärdhet. Inte vilken tunnel som helst. Det är Thailands längsta järnvägstunnel, 1.352 meter. Byggd 1919. Tunnelbygget fick det inte helt smickrande öknamnet "cementry of laborers" på grund av att över 1000 arbetare dog av olyckor, malaria, tigrar, och fighter bland dem själva.
Denna länken (klicka) ger ytterligare fakta-information on Nationalparken.

Järnvägstunneln, 1.352 meter lång.

Rubriken nämner via omvägar.
Resan dit gick inte, som brukligt för min del, med cykel. Inte heller med tåg. Utan med bil. Ihop med en svensk, helårsboende i Chiang Mai. Som har den goda egenskapen att äga ett eminent fordon lämpat för gropiga, kurviga vägar såväl bland risfält som bergstrakter. Bland hans övriga egenheter finns ett högt utvecklat intresse för tekniska elektronikprylar. Efter att vi kört förbi(!) skylten med hänvisning till Nationalparken kom ett av dessa instrument fram. En GPS, som fått plats i en telefon! Destinationen blev inmatad och vi for iväg enligt anvisningar i form av karta på displayen och en klar och tydlig engelsktalande röst från telefonen. In på småvägar, "After 200 meters turn right, than right again "och så vidare höll han (rösten) på. Ett tag hamnade vi i en återvändsväg, där displayen visade rakt fram - och rösten blev tyst! Undertecknad gick ut och agerade anvisare så vi kunde vända utan att hamna i vattensjuka risfält, mjuka vägkanter och djupa bevattningsdiken. Ett annan försök fick kartan och rösten att visa respektive utropa "You are now at the destination".  Men vi hade åkt helt hel, fast ändå hamnat rätt - det vill säga rätt ut bland risfälten. Vilken var en fin upplevelse i sig.

Framme vid slutmålet.
Efter denna äventyrliga avstickare kunde vi navigera (utan gps) tillbaka ut på stora vägen och följa skyltanvisningarna 8 km till slutmålet, parkens Headquarter. Där fick vi igång kökspersonalen som fixade oss en smaktig lunch. Sedan bar det vidare upp, med bilen. På en serpentinkurvig, smal väg, förbi bungalows och utsiktsplatser med slorslagna vyer.  Högsta punkten ligger 1373 meter ö h, oklart om det går bilväg ända upp för vi vände för att hinna tillbaka till pockande eftermiddagssysslor. Sammanlagt blev med 150 km bilåkning, en trevlig och bekväm utflykt till en tunnel med Nationalpark.

Fotografen i farten.

På väg ner tillbaka.

SKO(L) parad

En annan cykeltur tog mig norrut, genom de vackra områdena med risfält mellan San Sai och Mae Jo. Och kom fram till tempelområdet och Parken med de groteska figurerna (se blogginlägg från februari 2011). Nu blev det ljudet från en orkester som lockade mest. Jag hann precis fram för att se en stor parad med en skolorkester, åtföljd av hundratals barn från skolan bredvid, som hejade, wai-hälsade, skakade hand och gjorde high five med mig, den ende utomstående åskådaren.
Det hela gällde en Buddhistisk högtid Asarnha Bucha Day, som också är en nationell helgdag.
I denna processionen ingick stora (stearin)ljus som skänktes till templet och i gengäld fick man (barnen i detta fallet) en välsignelse från en av munkarna. Väl inne i templet satte sig barnen i prydliga rader, flickor och pojkar var för sig. Och kunde vinka åt sig själva på en storbildsskärm, projekterade via en live-kamera. Tekniken är väl etablerad, även i tempel.

Den "hemska" Parken är så gott som helt färdigställd nu. På vägen intill har det dessutom tillkommit en länga med affärer, en restaurang och ett kafé. Kaféförsäljerskan kallade parken för museum och sa att på helgerna kommer mängder av thailändare för att beskåda det hela.

Läs mer om denna högtiden (på engelska) i länken http://www.human.nu.ac.th/culture/files/date/2549-eng-10.pdf

Undrar om alla ungar fick rätt par skor på sig tillbaka? Att ta av skorna vid besök i tempel är ett måste! Ävenså hem till folk och i vissa affärer och restauranger.

Jag såg åtminstone ett nytt inslag i Parken. Om man tar figurerna som konstverk så kan man inte säga annat än att de är skickligt gjorda.

En äldre munknovis, som gör sin, så gott som obligatoriska, period i tempel, har nära till nyöppnade kaféet. Oftast görs denna novisperiod, som kan vara allt mellan några dagar till månader eller år, i unga åldrar (8 till 15 år). Och långt ifrån alla blir munkar.

Hinder i vägen . . .

Hinder i vägen!   Skador i vägbanan.  Jordbävning?  Tjälskador, nej knappast.  Ska man bättra vägytan?


Nej, ingetdera. I detta fallet har man som "varningstriangel" använt materiel enligt devisen man tager vad man haver. En korg och kvistar från arbetet, vilket är att man skördar frukten Longan.

Longan är en liten frukt med brunfärgat skal och är cirka 2-3 cm i diameter. Fruktköttet är vitt med en frisk smak. Den är lätt att skala och brukar ätas färsk. Man gör också (vitt) vin är Longan-frukten.
Jag cyklade förbi detta stora hortikultur-område knappt 20 km söder om Chiang Mai. Närmare bestämt Chompoo, Sarapee. Ett underbart område att cykla runt i; knappt någon trafik, rikt vägnät, trevlig omgivning, vattendrag, tempel, pittoresk bebyggelse och som nämnt mycket fruktodlingar.


Bilden till vänster är värd en förstoring (klicka på den) för att se hur bambustegen är förankrad på marken.

En del av skörden, för sortering och vidare transport.

Efter allt slit får man ynka 20 baht (ca 4-5 kr) per kilo på marknaden.



Walking street - marknad varje söndag.

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Nu är förkylningen borta och jag har börjat röra på min lite mer igen. Fast söndagar behöver jag inte gå så långt för att se vad som är på gång i Chiang Mai. Då utspelas det alltid lika fascinerande Sunday Walking street Market. På en av huvudgatorna i gamla stan. Från Thapae Gate cirka en kilometer upp till Wat Phrasingh, med avstickare på några sidogator och tempelområden. Ett folknöje som alltid lockar mycket besökare. För att shoppa, titta på folk, äta lite småplock, lyssna på gatumusikanter, få massage. Kort sagt låta sig uppslukas av det vibrerande folklivet.
Bilderna är tagna då marknaden nyss öppnat, vid fem-tiden. Då mörkret faller blir det än mer spektakulärt. Med alla stånd som var och ett har provisorisk belysning som ger hela marknaden ett glittrande innehåll. Och ökat folkmyller som rör sig framåt i sakta mak.

Synskadade musikanter väcker alltid stor uppmärksamhet och intresserad publik.

Så här tidigt har inte alla försäljare kommit på plats ännu. Här är ett tillkommande marknadsstånd på gång att monteras. Notera "bordsbenen".

Nu har min vandring kommit upp till Wat Prahsingh. Det vill säga slutet på marknaden (från Thapae Gate räknat). Här är det rörledningar som blir "bordsben". Uppfinningsrikedomen är stor !

Valet är gjort - Pheu Thai vann stort.

En liten grupp av Thaksin-anhängarna Red skirts samlades vid Three Kings monument för att fira, och även där gick det lugnt till.

Vallokalerna var öppna från kl 08 - 15. De stängde tidigt och därmed kunde resultatet skönjas redan vid 16-tiden. Och nu på kvällen står det klart att det blir ändring på regeringstronen. Det har rått alkoholförbud under helgen. Och i alla fall i gamla staden, innanför vallgraven, var det lugnare än normalt. Business as usual för de näringsidkare som hade öppen, framför allt på walking market street.
Läs också andra, mer utförliga, bloggar på svenska; http://bangkok-life-susanna.blogspot.com/ samt  http://gingmalee.blogspot.com/. Två suveräna rapportörer för övrigt.

Democrat Party (nr 10 på valsedeln) fick finna sig i att hamna i bakgrunden.

På en bakgata kunde man inte låta bli att kringgå alkoholförbudet då man firade segern i valet.