Amazing Thai Post service

Snacka om skrymmande postpaket.

Jag blev något konfunderad härom dagen då jag kollade min postbox vid Mae Ping kontoret. Inte för att det var något märkligt med mina inkommande brev. Nej, man höll på med mer avancerad postservice; paketering av en motorcykel. På min nyfikta fråga fick jag till svar att den skulle skickas som postpaket.
Amazing sa en tjänsteman. Jag kunde bara hålla med. Han tillade att man skickar dylika försändelser enbart inom landet. Men ändå; kan i fantasin se hur det skulle se ut om man rullade in en mc på ICA-posten för samma tjänst . . .

Officiell hemsida Thailand Post  (på engelska om klippet funkade).

Och det var heller ingen tillfällighet. Vid ett annan besök såg jag två vespor få liknande emballering. 

Nytt Gott År. Avslutning på utflykten.

En dag med byråkrati.
Efter hemkomsten från utflykten hade jag några veckor att fixa dokumentation att förnya uppehållstillståndet i Thailand. Det vill säga söka nytt 1-års visum. Tog med passet, från Sverige med post erhållna pensionsinkomstuppgifter, kontrakt på boendet och cyklade till Svenska konsulatet, där jag fick allt certifierat och samlat på ett ark.
Kompletterad med ID-foto och kopior av vissa sidor ur passet cyklade jag till Immigration Office i torsdags morse. Och möttes av en lång kö. När det till slut blev min tur fick jag beskedet att kvoten att ansöka om 1-års visum var fylld för dagen!!!
Bara att komma igen. Dagen därpå kom jag tillbaka ännu tidigare, kl 07.30. Skrev upp mig på lista, som fyrtiofemte namn. Blev uppropad en timma senare och fick nummer 26 i min kategori. Den medhavda boken blev ett kärt tidsfördriv, men vid stängningen för lunch kl 12 var det fortfarande sex personer före mig. Ändå skönt med ett avbrott och jag intog min lunch vid det stora varuhuskomplexet i närheten. Tio minuter i två skiftade nummerdisplayen över till 26 och jag klev in och överlämnade mina papper. Tacksam också att ha hamnat hos den "snabbare" av två handläggarna. Efter en noggrann granskning av mina dokument med noteringar och stämplar hit och dit ombads jag att ta nya kopior av passet (iochförsig en enkel procedur på tio meters avstånd till en kostnad av en krona). Nu återstod bara min signatur på några papper samt det allorstädes efterönskade telefonnumret. Lade upp två tusen baht och intog väntsalen igen. Blev uppropat femton minuter senare, fick passet, kvitto och 100 baht i retur. Att det tog sex timmar är snart glömt. Jag fick ju ett helt Gott Nytt År för besväret.

Lämnade fiskelägena. Cyklade till Phetchaburi och Ratchaburi.
Av de tre fiskehamnarna jag besökte tycktes Cha Am vara den största. Det är också där man tillverkar den för fisket så viktiga ingrediensen is.

Islossning. Här lastar man is i stora mängder för att hålla fångsten fräsch under påföljande veckolånga fisketur. 

En av många stora fiskebåtar i Cha Am. Är det rysslor fångsredskapet heter, någon?

En nyinköpt och, tror jag, relativt nyproducerat karta tog min på lokalvägar norrut (behövde bara cykla på highway 4 i sju kilometer). En väg, Scenic Route, var så ny ( i alla fall nyasfalterad) att den inte hade samma vägnummer som kartan angav. Men fin att cykla på med speciell cykelbara i båda riktningar. Och utrustad med informationstavlor om bygden. Förbi små fiskelägen och stora salt"odlingar". Gjorde några avstickare ut till havet innan jag vände inåt land för övernattning i Phetchaburi. Sökte en timma efter skapligt hotellrum, men fick nöja mig med ett påvert dito á 170 baht (35 kr). I floden som rinner genom stan pågick träning inför nästa dags folkfest; roddtävlingar. Fick nöja mig med träningspassen, med ett inslag av en kapsejsad farkost vars besättning skrattande förde båten i land under farangers applåder, fotograferande och jubel. Själv hade jag tyvärr inte kameran till hands. Tävlingarna skulle starta på eftermiddagen och då var jag redan i Ratchaburi, efter att ha korsat highway 4, passerat Amphawa, följt kartan kompletterat med att framgångsrikt ha frågat mig fram. Det lilla thai jag kan är tillräckligt för att hanka mig fram. Ibland med fantasins hjälp, som när Ratchaburi förenklat och förkortat blir Labuli. I stället för att övernatta tog jag tåget (efter att först hunnit ta in på korttidsrum och duschat) till Bangkok. Resten vet ni från tidigare inlägg. Nu är jag ikapp verkligheten, får se vad den har att erbjuda . . .

Stor staty i havet

(en avstickare från scenic route).

Suverän cykelväg norr Cha Am.

Scenic Route. Från Cha Am ända till Highway nära Amphawa och Samut Songkram. Fast med (förvillande) olika vägnummerbeteckningar.

Liten salthög, med utsikt från en stor lagringsbyggnad över bassänger med saltvatten. Saltvattnet pumpas över från bassäng till bassäng tills det är grundproducerat. För lagring och vidare förädling. Se utförligare reportage (klicka).

Saltbilen får en annan innebörd på dessa breddgrader.

Bonusbilder från Hua Hin

Har försökt tre dagar att göra detta inlägget. Men vänta-symbolen i redigeraren bara snurrade och snurrade och snurrade. Nu har den snurrat färdigt !

Försöker leva efter mottot; ha alltid kameran med. När jag lever upp till det kan en del goa motiv förevigas;



Iskalla killen kan ta det lugnt, ett tåg ska passera.

Nu kör vi igen. Balansakten fortsätter.

Var vänlig Parkera i bilen  . . .



Kustnära Hua Hin - Prachuap Khirikhan

Mellan fotbollsmatcherna blev det en och annan cykelutflykt. Varav en heldagstur de elva milen till Prachuap Khirikhan (tillbaka till Hua Hin tog jag tåget).

Båda färdriktningarna bjöd på "tillbud".
På vägen dit testade jag försök till några genvägar, med följd att jag fick 13 km extra distans. Den sydvästliga monsunvinden jag hade emot mig hela vägen sög rejält och efter 110 km då det var exakt just 13 km kvar kom den andra kraftiga regnskuren för dagen. Jag stannade och tog skydd igen och just där stod en pickup-bil lägligt parkerad. Jag hade sölat och tagit det lugnt och nu var det skymmning och skulle hinna bli mörkt innan jag var framme. Tänkte därför försöka få lift sista biten. Frågade chauffören och erbjöd en summa jag trodde han inte kunde motstå. Mycket riktigt, för 500 baht (ca 110 kr) körde han mig till ett hotell jag bott på året innan (klicka), alldeles vid havet och med utsikt över hela bukten.
Det andra tillbuden kom vid återresan. Tåget var försenat givetvis(!), nästan tre timmar. Tillbringade den mesta tiden på ett internet-kafe. Vid stationen samspråkade jag med ett danskt par som skulle åka samma sträcka. Vi gick in i samma vagn och jag såg hur de slet och lyfte sina tunga väskor upp på bagagehyllorna. Så mycket packning de har, tänkte jag (mot min lilla cykelväska). När tåget nästan var framme i Hua Hin slog det mig en tanke; var är min väska. Och i nästa ögonblick gick det upp för mig, som en blixt från klar himmel, det står kvar på perrongen i Prachuap !
Jaha!  Kände mig ändå inte speciellt orolig. Visste att det kommer ett senare tåg. Förklarade min situation för en tjej i biljettluckan. Hon såg lite fundersam ut, men hennes kollega kunde berätta att de redan hade ringt från Prachuap och skulle skicka väskan med nästa tåg. Jag cyklade till hotellet (också det fint beläget alldeles vid fiskehamnen) och checkade in. Hade i alla fall styrväskan med det mest värdefulla i säkert behåll. Ett par timmar senare "störde" jag tågpersonalen, som spelade kort, med min fråga om väskan hade kommet. För att inte tappa koncentrationen från kortspelet visade den ene, med en huvudvridning, var väskan stod.

För övrigt får de kustnära bilderna "tala".

Turisterna har gått för dagen.

Dags för personalen att ha en lekstund med dottern.

Hua Hin erbjuder ridturer på stranden.

En kvinnlig hästskötare väntar på kunder.

En helt underbar strand, Hat Sai Noi. Ca 12 km söder om Hua Hin. Här till och med saknade jag badbyxorna som jag hade glömt att ta med.

Utsikt från ett nybyggt tempelområde. Längst bort ser man Khao Tapiak i utkanten av Hua Hin.

Ett fiskeläge utmed Pran Buri kusten, eller möjligen var det vid Kui Buri.

Själv var han färdig"målad", men inte huset som behövde en finputsning inför högsäsongen.

Vid den förtjusande lilla stranden Ban Pak Nam Pran, tillhörande Pran Buri.

Blåa vita Chelsea FC och Blåvita IFK Göteborg live i Thailand

Blåa och vita Chelsea FC
Blåvita Chiang Mai FC i all ära. Men blåvita Chelsea FC smäller mycket högre. De spelade under sin Asienturné mot en kombination av Thai Premier League den 24 juli. Jag hade köpt biljett långt i förväg (de flesta av de bästa platserna var slutsålda redan en vecka innan avspark). Väl i Bangkok åkte jag till arenan, Nation Stadium, i god tid tyckte jag. Och tur var det - jag hade åkt till fel arena. Nationalarenan National Stadium låg 150 baht taxiresa (långt) därifrån (det är billigt med taxi i Bkk). Trafiken tätnade och stod ibland stilla närmare Stadium. Chauffören föreslog mig att göra likt många andra; ta mc-taxi sista biten. Jag gjorde så, i vild zickzack fart. Blev avsläppt och gick mot insläppet enligt beteckningen på biljetten. Men ingen insläpp var öppet förrän jag gått trekvarts varv där många trängdes i en slags slapp säkerhetskontroll. Som verkade vara till bara för att visa sponsorskyltar och souvenirer samt att man måste släppa från sig all slags medhavd vätska, flaskor som hamnade i stora skräphögar.

Långt efter avspark strömmade publik in. Medhavd dryck fick lämnas vid entrén.

Snacka om gräddfil.

Denna "jaggan" hade kört ända fram till VIP-läktaren.

Matchen måtte ha startat ca fem minuter efter utsatt tid, men jag hade ändå missar de tolv första minuterna. Men det jag sedan såg var en stor fotbollsfest. Fotboll är enormt populärt i Thailand och laget från Stamford Bridge är ett av de 3-4 största favoritlagen från England. Övervägande delen av den stora publiken, ca 44.000, viftade med stora Chelsea-flaggor. Framför allt vid de fyra målen. Lite märkligt var det att uppleva de stora jublen från thailändare då thailaget fick mål i baken. Det skulle vara intressant att uppleva publikyttringarna om nationskombinationen gjort mål. Men fastän de hade ett par feta chanser kunde de inte få mål på den, framför allt i andra halvlek inbytte, storspelande reservmålvakten. Chelsea gjorde flera byten i andra halvlek, inte mindre än åtta nya spelare vädrades och alla stjärnorna fick visa upp sig.

Riktiga Blåvitt
Jag hade åkt tåg fem timmar till den populära semesterorten Hua Hin vid havet ca 28 mil söder om Bkk. Populärt förutom bland thailändare även bland svenskar.

Klappat och klart - för allsvensk fotboll i Hua Hin.

Döm om min förvåning - och stora glädje - då jag på kvällspromenaden såg ett anslag; I kväll visar vi allsvensk fotboll  IFK Göteborg mot Halmstad !!!
Matchen skulle börja tre timmar senare, midnatt lokal tid. Det blev en vinstgivande nattföreställning. Som fick mig att stanna kvar och kolla ytterligare två matchen; den stronga insatsen mot Helsingborg och högtidsstunden 3-1 mot AIK. I den senare matchen delad glädje; bland publiken satt en kille med blåvit matchtröja, som i sin tur blivit kompis med en kille i AIK-mundering. Den senare avbröt tittandet och lommade iväg och sökte tröst hos sin thaitjej.
Hua Hin har för min del blivit en attraktion rikare. Hoppas sändningarna via streaming kan fortsätta hos svensken som driver restaurangen ihop med sin thaifru. Det går direktbussar från Chiang Mai, kanske det blir någon mer resa söderut i höst . . .

Tåg tillbaka till Chiang Mai

Tillbaka till "baslägret" / Back in Base Camp.

En skolklass på utflykt(?) vinkar vid en av de många små järnvägsstationerna. Att åka tåg i Thailand är tidskrävande. Förseningar är standard. Mitt tåg avgick punktligt kl 22, men efter bara några minuter följde ideliga stopp ut ur Hualongphong, vilket automatiskt medförde fortsatta stopp och förseningar. Ankomsttiden 12.45 överskreds med råge, var framme 14.55. Brukar ändå välja detta ressätt då jag har med cykeln.

I måndags, 8 augusti, tog jag tåget från Bangkok tillbaka till Chiang Mai. Fick sovplats i sista minuten, det var endast två liggplatser kvar - resterande dagar denna veckan var fullbokade. Allt beroende på drottningens födelsedag den 12 augusti, som också ligger till grund för firande av Mors Dag. En betydelsefull besöksdag i Thailand med resor kors och tvärs i landet.
Det har varit intressanta dagar  med fotboll, sightseeing och cykling som huvudingredienser. Återkommer med specialinslag. Gör detta inlägget bara för att visa att jag är tillbaka hemma. Brev med intyg om årsinkomst från pensionerna har anlänt till min postbox så det ska förhoppningsvis bara vara formalia att få nytt 1-årsvisum den 22 augusti.
Skickar med ett par bilder från mina avslutande två dagar i det oerhört kontrastrika Bangkok som skulle kräva tiotusentals ord, det vill säga tusentals bilder, att beskriva mer påtagligt.

Det (efter branden) nyöppnade shoppingcomplexet Central World, har fått ett exotiskt inslag i form av en isbana (våningsplan 2).

China Town har många "ansikten". Kvarteren med mängder av skrotreservdelar och metaller, närmare floden, är mindre känt och besökt än de lika smala gränderna med shopping kring den stora gatan Yaowarat.