Bloggen tar sommarledigt. Jag åker till Alpeuropa, blir borta till slutet av juli.
För att ni inte ska sakna Chiang Mai med omvärld alltför mycket kan ni titta in i en av resorna till norra Thailand jag gjorde innan flytten hit. Klicka på denna länken:Share Cykling thailand 2006 PDF.pdf - 8 MB.
Omslaget, sidorna 1 och 2, kom inte med i PDF filen. De kommer här istället.
Norr om Highway 118, i San Sai och Doi Saket finns en mängd lokala mysiga vägar som jag cyklade runt och njöt av i söndags. Och gjorde nya upptäckter i vägnätet, och caféutbudet. Kafébilden har inget med övriga husbyggena att göra.
Fortfarande finns där genuina jordbruksmarker med mycket risfält och gammal traditionell bebyggelse.
Men på senare år har flera nya radhusområden trängt sig på i detta attraktiva område. Jag brukar bara konstatera deras existens och tycka det är synd att risfälten försvinner mer och mer. Men det är väl tidens gång, drömmen att ha ett eget hus finns även hos thailändare. Dock stannade jag till då jag såg ett, i första anblicken, urflott radhusområde. Snart syntes förfallet. Att kor släpper sina blafsor kanske är ett tecken att naturen "ger tillbaka".
Kodynga.
Tjusigt på avstånd.
Återvändsväg.
Avvattnat.
Kunde blivit exklusivt.
Men blev destruktivt.
Tänkte först koppla detta övergivna husprojekt med de många kambodjanska byggnadsarbetarna som hastigt och olustigt väljer att åka tillbaka till sitt hemland, se artikel i Bangkok Post (risk för fler avbrutna byggen). Men hittade en mer direkt koppling i denna artikeln (där också rubriken får sin förklaring).
Intill detta avbrutna projekt ligger några andra färdigbyggda bebodda flotta villor (och några till salu), med anknytning till samma fastighetsbolag.
Väggmålningar med soldater från forna tider utrustades med moderna vapen då restaureringen gjordes där Chiang Mai förvarar sina City Pillars. Kan ses i detta inlägget. Nu ska de ersättas med något mer passande enligt artikel i Bangkok Post.
Undrar om dessa konstverk kan råka ut för liknande ingripande?
Förresten så är utegångsförbudet hävt i hela landet, sedan i fredags.
Festen kan börja. Buffeln slaktad långt innan folket strömmade till.
Jättarna i Doi Suthepskogen har fått sitt årliga skrovmål. Traditionen med animistiska inslag lockade större åskådarskaror än förra året. Men än så länge nästan bara thailändare från grannskapet. Kanske var där ett tiotal faranger, inklusive pressfotografer. Speakerns ord om den spektakulära händelsen; "Only one in Thailand. Only one in the World", kanske får händelsen att komma in i stora festivalkalendern.
Storyn och bilder som visar hela förloppet kan du se i reportaget från förra året. I år kom jag fram till ceremonin lite senare. Lagom att se processionen med gobelängen av Buddha anlända, följt av mässande från ceremonimästare och munkar.
De mest inbitna av det gamla garden kan, och upprepar, texterna unisont. Men det största intresset och "huvudnumret" är mediet som, besatt i trance, tar sig an den slaktade buffeln. Och, som stand in för jättarna, smaskar på den nyslaktade buffelns råa kött och sköljer ner med dess blod.
I år lyckades jag komma back stage och kunde plåta mediet som laddade upp med klunkar av sprit, välsignade rättroende med snören kring handleder, fick visdomsord lästa av en shaman tills han i rätt stämning gjorde entré inför publiken. Från nära håll kunde jag också ta några bilder på själva inmundigandet innan jag med mild tillrättavisning föstes tillbaka.
Årets händelse i Mae Hia har ägt rum idag, den 11 juni. En världshändelse som speakern vid tillställningen sa om spektaklet: "Only one in Thailand. Only one in the World".
Mer om det i nästa inlägg. Dagens bilder är från korta stopp på väg dit (första bilden, "anslagstavlan", tog jag efter att ha vänt om efter 100 meter, likt jag nämnde i tidigare inlägg). Med alla sinnen öppna finns det mycket intryck att ta in.
Ja, det har faktiskt funnits idéer att bygga linbana upp till Doi Suthep. Skulle ju göra vägen till en perfekt cykelbana, men alla är inte inne på den linjen.
Nu hade jag kommit en bra bit ut på Wat Umong vägen. Var framme vid "Offerplatsen" vid halvniotiden.
. . .
För egen del blev det en god tidig lunch, utan att vara i trance, vid svenskkaféet i Gömda Dalen.
Steak Burger med potatismos, görgott! Lyckades hålla tankarna borta från "köttfärsen" jag sett tidigare på dan.
Kaffe efter maten hör till. Cyklade över ett högt berg och ner på Samoengvägen och tänkte fika vid Canyonvägen. Men blev nyfiken på en skylt till ett "nytt" ställe. Snart blev det grusväg och uppför. Efter ett par kilometer var jag framme vid en restaurang/resort helt ute i ödemarken. Med bara berg och skog runtomkring. Här kunde man verkligen höra tystnaden. Kaffet från espressomaskin smakade gott och jag blev kvar och försökte småprata lite medans ett lätt regn passerade.
Halvvägs utefter grusvägen. Ett stort grustag, fortfarande aktivt.
Nästan framme, en brant backe kvar.
Utsikt och "eftersnack".
Det drog ut på tiden och cyklingen suger. Tänkta fikat vid Canyonvägen blev istället lunch nummer två.
Pasta med räkor och en god mixad smoothie.
Vädret var perfekt för cykling. Lite duggregn och lite sol om vartannat, så jag fortsatte söderut. Vände hemåt i jämnhöjd med San Patong, på vägavsnitt jag först trodde var nya för mig - tills jag (från tidigare i år) kände igen denna vägdelning i västra utkanten av Hang Dong. Från dörr till dörr var jag ute nästan elva timmar. Med alla härliga stopp blev det ändå "bara" 67 kilometer.
Bloggen Chiang Mai med omvärld sällar sig till de många tusentals som gratulerar Kalle Anka, som blev 80 år den 9 juni. En bildsökning på google ger en mängd träffar på Donald Duck 80th birthday. Det blir många träffar även på Kalle Anka 80 år. En populär åldring, som inte åldras.
Här finns han i många sammanhang; bland lekplatser, restauranger och tempel(!).
Thailands befolkning får nya förhållningsregler. Militärjuntan skärper tonen mot demonstrationsrörelser. Ordningsmakten vill helst peka med hela handen, tre fingrar är för lite; Speaking on the television programme named Bring Happiness Back to Thais last night, Gen Prayuth mentioned the anti-coup three-fingered gesture of defiance copied from the Hollywood movie The Hunger Games. The coup leader said Thais should not copy foreign cultural influences. "I don't want to have a conflict with you people [protesters] but please do that in your homes," he said. Gen Prayuth suggested people who love the nation should hold up five fingers instead. Two fingers would be for the nation and the others for the King, religion and people, he said. (ur Bangkok Post 7 juni).
Som turist märker man ingen större skillnad, förutom all bevakning och att man ska vara tillbaka på sina kammare vid midnatt i de områdena där ännu inte utegångsförbudet är helt hävt. (Undrar hur det kommer att kringgås under fotbolls-VM med tidigaste avspark just vid midnatt.) Dock bör man snabbt avvika vid eventuella protestmöten, när ordningsmakten ingriper finns risk för sammandrabbningar.
EN NY STRÖM AV TURISTER, från ett stort asiatiskt land i norr, har föranlett turistmyndigheterna att upprätta anvisningar hur även besökare lämpligen ska uppträda. Pricksäkert belyst i denna artikeln, där thai också får sig en känga;Some of the censure smacks of hypocrisy. The Thais themselves are champion litterers and have notched one of the highest traffic fatality rates in the World. Texten och bilderna i artikeln är så bra att jag inte behöver orda mer om det i detta inlägget.
Bladet med do and don´ts finns att ta vid Chiang Mai Municipal Tourist Information Center, nära Nawarat Bridge.
VET HUT är ju ett gammalt kärt uttryck även i svensk politik, minns denna debatten:
I Chiang Mai tar man hjälp av animism, hand i hand med soldaternas bevakning. Thapae Gate är behängd med ett tecken som stamfolk använt sedan urminnes tider. Dessa tecken tros hålla onda andar borta.
Spontanorkestern har inget med varken bevakning eller onda andar att göra. Den bara finns där. Spelar av hjärtats lust på Thapae Gate varje kväll, ibland med "gästartister". Ibland bara med ledargestalten, skäggiga mannen med kraniumförsedda cykeln som dragplåster.
Ibland registrerar ögat något som skickar impuls till kamerahjärnan att stanna och fotografera. Det händer att jag åker (cyklar) flera hundra meter innan jag bestämmer mig för att vända och plåta. Vid detta motivet, "hittat" under gårdagens korta eftermiddagstur, fanns ingen tvekan, det blev tvärnit. Kul med folk som gör något extra, och nu kan hans "konst" ses över hela världen (fast det har han ingen vetskap om).
En ceremoni av något slag hölls i kväll (2 juni) vid Three Kings Monument. Militär och polis i stora skaror stod uppställda på torget. En scen med ett budskap hade byggts upp. Tal från scenen och formell aktivitet vid monumentet. Det hela avslutades med parad av MC-poliser, polisbilar och mindre militärfordon.
Den engelska texten (den thailändska också för den delen) blir jag inte klok på, mer än att det har att göra med ett fredligt Chiang Mai.
En demonstration inför "tomma läktare". Ett fåtal faranger hade hamnat där, annars helt tomt på åskådare.
EN NY STRÖM AV TURISTER, från ett stort asiatiskt land i norr, har föranlett turistmyndigheterna att upprätta anvisningar hur även besökare lämpligen ska uppträda. Pricksäkert belyst i denna artikeln, där thai också får sig en känga; Some of the censure smacks of hypocrisy. The Thais themselves are champion litterers and have notched one of the highest traffic fatality rates in the World. Texten och bilderna i artikeln är så bra att jag inte behöver orda mer om det i detta inlägget.
Arbetet med att skapa lugn och "ordning" tar olika former. Rivaliserande grupperingar sätts i möten och för att lära sig jämka och komma till samförstånd.
