Ett (tempel)skepp kommer lastat . . .

Inte bara ett utan flera skepp hade strandat vid en tempelceremoni i Ban Pong.

Den skarpsynte bloggbesökaren kanske känner igen tempelbygget på höjden i bakgrunden.

Möjligen var det kombinationen att fullmånen detta varv inträffade på en söndag som gjorde att det var ceremonier i många tempel under helgen.

Skeppen hade fört med sig mängder av gåvor till detta templet. Och inte nog med det. För att lätta sitt samvete och med hopp om lycka lade besökarna en och annan sedel i stora håvar. I gengäld var det gratis mat och musikunderhållning. Dessutom tillfälle att träffas, nog så viktigt för bysammanhållningen. 

Salak Yom - Lamphuns största festival

 

Lamphun har nyligen fått tillstånd att använda Nakorn Haripunchai som stadsnamn.

 

Vad festivalen handlar om överlåter jag till denna förklarande texten, kopierad från internet.

 

Traditionally practiced among the ethnic Yaung of Lamphun Province, Thailand, the Salak Yom ceremony features the presentation of an elaborately decorated “tree of gifts” to the Buddhist monks and novices of the local monasteries, in order to gain merit and transfer the merit to loved ones who passed away, or to other beings involved in one's cycle of life and rebirth.

 

Templet Haripunchai.

The gifts—including foodstuffs, clothing, religious paraphernalia, items for daily use, money, and valuables—are hung on a very tall bamboo structure, which is decorated with colourful handicrafts made of bamboo, paper, banana leaf, and other local materials. The gifts are presented on the day set by the lunar calendar, and can take place any time from September to November.

 

In the past, young women around the age of twenty would offer a Salak tree to their local monastery. For these young women, the Salak Yom ceremony was not only an opportunity to make merit, but also a rite of passage into adulthood, expressing a woman's social status and marriageability.

 

 

This ritual began to fade around fifty years ago, as the costs associated with offering the Salak Yom became too high for most families to bear. In 2003, a group of Buddhist monks in Lamphun, together with the Provincial Administration, decided to revive the Salak Yom. Instead of reviving it at the individual level, however, the organizing committee provided support to monasteries to assemble and offer the Salak trees collectively.

För att fånga festivalen bildmässigt gjorde jag två svängar till Lamphun, med scooter. I fredags frågade jag när paraden skulle ske. - "Den har redan varit, men det blir en stor parad i morgon", blev svaret. I dag, alltså lördag, åkte jag i god tid. Svaren när dagens parad skulle börja svävade mellan klockan 3 och 5. Hann med lunch och fika och se förberedelserna innan den kom igång klockan halv sex. För att undvika mörkerkörning hem (som det blev dagen innan) stack jag iväg hemåt efter "startskottet". Kvällsbilderna av de stora pjäserna är från fredagen.

Sällskap vid andra fikan.

Det började röra på sig vid samlingen. -"Preparations", sa en av kontoristerna från provinsen.

I närbild syns de gåvonyttosaker som ges till munkar och noviser.

Andra gåvor fångas upp i nät.

Humor är också accepterat.

 

"Det blir vackrast när det skymmer".

Mon Cham / Nong Hoi - i bra fotoljus

Kaffe vid Ramrimna.

Mon Cham och odlingarna runt om Nong Hoi har blivit ett av mina favoritutflyktsmål med scootern.

Senaste besöket höll dock på att regna bort. Vid kaffepaus hos Ramrimna drog en kraftig regnskur fram. Men det gick snart över, och hjälpte till att göra luften ren och klar. Det resulterade också i att jag kom upp på höjderna i "bra fotoljus" som initierade benämner det så solen ger skuggningar på eftermiddagen.

Nya spaningar  på återvändsvägar gjorde att det blev mer närkontakt med odlingarna. Hittade också några Resorter under byggnation, med storslagen utsikt. Och en jordgubbsodling. Lockande att övernatta vid plockningsdags.

Nya bungalows, med Mon Cham i bakgrunden.

Från Mon Cham har man denna utsikten över terrassodlingarna.

I överkant, när vägen sluttar ner åt vänster, syns en av de "trekantiga" bungalows (klicka på fotot).

Åt andra hållet från Mon Cham syns berget Doi Luang vid Chiang Dao.

 

Doi Luang syntes klart.

 



Här både eldades och vattnades.

Snart slut på dagens hackande.

 

Jordgubbsodling.

After Work, med öl.

After Work, med hemkörd whiskey.

 

Söndagsarbete och gratis glass. Café-strul och elefanter på g.

Får hoppas att det bara är på dagar lediga från skolan som de två små barnen behöver hjälpa till med skörden. Det är rejält brant ner till dem som plockar och lillen hade svårt med balansen i det ojämna underlaget. Och inte fick de glass heller, likt barnen som höll till vid skolan och lekte.

Innan jag kom (tillbaka) till denna avlägsna Hmongby tog jag kaffe nära avfarten. (Åter) ett nyupptäckt  café. Med stil och vacker trädgård.

 

Logon syns redan från Samoengvägen.

 

Vägen till Hmongbyn är i varierat skick, men hyfsat framkomlig.

Efter varje varv ner för att hämta chillifrukterna hade de tid med en liten mikropaus.

Något längre denna gången när en farang kom och plåtade.

Ner igen för nästa börda.

Det var inte långt till byn. Likt förra gången köpte jag en läsk i lilla affären. Då kom plötsligt en bil rusande. Nåja, ett hemmabygge som i sin tur fick flytta sig för en "riktig" bil.

Nu fritt fram.

Ett annat fordon dök upp. Vid skolan, där många lediga barn lekte, kom glassmoppen. En liten flicka frågade "hur mycket kostar en glass"? Hon vände.
Då trädde en hjälpsam farang fram, och sa till försäljaren; -"jag bjuder".  -"Till hur många?" frågade han. -"tok khon (allihop)" sa jag.
Fick en och annan wai-hälsning och jai dii tack från säljaren, som sålde slut sitt lager.

Efter dagens goda gärning fortsatte jag några kilometer och kom så småningom ut på Samoengvägen. Tog den hemåt, inställd på kaffe ovanför "hobbit"byn. Men det var stängd! Höll på att rivas. -"I am sad, I want to cry. Everybody is sad", sa tjejen som serverade mig för ett par veckor sedan. Det är polisen - Bangkokpolisen - som har ingripit, förklarade hon. Orsak framkom inte. Men Resorten nedanför berörs inte, den kommer att öppnas under högsäsongen. Och ett nytt café ska öppnas längre ner längs vägen.


Andra, lite mer ovanliga trafikanter på stora landsvägen, fick mig att glömma kaffesuget. Elefanter på väg till sitt nya hem. En vistelse även till för vattenbufflar. Inom kort ska det bli en ny turistattraktion.

De stora hittade skafferiet, den lille var bara nyfiken.

Du som kan Samoengvägen kanske känner igen dig.

Fin svansföring.