Elephant Parade nära city

Ett inflammerat högerknä och motsatt höft som spökar håller mig för närvarande inne från undersökande blogglistik (nyskapat(?) ord).

Från egna bildbanken tar jag istället fram materiel som handlar om Thailands nationaldjur. För något år sedan såg jag ett pågående bygge, som jag förgäves försökt hitta tillbaka till - tills för en månad sedan. En fabrik med tillverkning av elefantstatyer. Eleganta sådana. Vissa så unika att det bara finns ett exemplar av. Andra i masstillverkning. Kändisar och företag är bland artisterna och kunderna. Är man duktig kan man även måla sin egen.
Tillverkningen ligger nära stan, men ändå osynligt för allmänheten. Butiken däremot ligger på gatan med musikklubbar, Riverside restauranger och konstutställningar; Charoen Rat Road (norr on Nawarat Bridge).

Sedan starten 2006, då grundarna fick idén efter att ha sett och räddad en elefantunge som fått ett trasigt ben efter att ha trampat på en landmina, har företaget vuxit stort.
Med utställningar världen runt. Och nu har turen kommit till Bangkok, där elefanterna ska vandra från Siam Paragon till Asiatique och avsluta i Lumpini Park.

Här bilder från "gömda" tillverkningen.

Välkommen in. Det var fritt fram att plåta.

PCX-klubben på maximal Samoeng-runda

"Klubben" har just nu fem medlemmar. En bortrest och med en nykomling i gänget blev vi en kvartett som körde bergodalbanan bortom Samoeng. Originalrundan är cirka 100 km. Med utsvävningen vi gjorde blev det nog 30-40 km extra.
Det stora äventyret började efter byn Samoeng, när vi kom ut på för oss alla, okända marker. Lunch och kaffe hade vi redan intagit i byn, annars hade det varit lockande att ta fikat vid Mae Sap. Nu blev det ett stopp för fotografering.

Vägvisning på skyltar lockade till nya avstickare någon annan gång. Heta källorna vid Pang Kwao var målet för dagen. Befolkningen ville ha oss tillbaka mot Samoeng för att komma dit. Men efter kartkoll blev det klartecken att det går att fortsätta som vi tänkt, fast far away (mer avlägset) sa en man.

Vägarna var förvånansvärt bra. Förutom avstickaren, de 6 km till Hot Springs. Där hade varken asfalt- eller betonganslagen räckt till, sista km var av jord kommen.
Dit var vi bara två tappra kvar, de andra hade avkortat sträckan och tiden. Sammantaget en mycket trevlig tur. Både socialt och upplevelsemässigt.

En höjdpunkt var att se hur man tröskar riset på gammaldags sätt.

När riskornen var utsorterade kastas knippet ut.

 

Pang Kwao Hot Spring var också en scoutcamp.

För de som var redo för bad finns privata hus med bassänger byggda av sten.

En annan kul händelse var en festlig sammankomst för folket i omgivningarna.

Efter fotbollens slut skulle man fyra iväg hemmagjorda raketer.

Djungelfotboll.

Bebben, väntar på signalen. Gamla Gamla Ullevi.

Kunde inte låta bli att dra paralleller med Blåvit-legendaren Bebben.

På hemvägen tog vi, de två eftersläntarna, vägen över Mon Cham. Alltid lika häftigt att besöka.

Denna helt nybyggda Bungalow kan man hyra för 1500 baht per natt. Vidunderlig utsikt och liten restaurang tvärs över vägen by the way.

I Sverige ställer man tillbaka utemöblerna nu när det blivit normaltid igen. Här planeras nya.

Cykellopp blev "mata korna" och . . .

Detta är det 733:e inlägget, på dagen 7 år sedan jag flyttade hit.

Det var inte jag som matade korna, men jag fick det på kornet.
Inte heller hade jag tänkt delta i något cykellopp, utan plåta fartdårarna. Dessutom kom jag på scooter.
Dock en dag för tidigt. Etappen av Master Tour Chiang Mai över bergskedjan från Lamphun till San Kampaeng är på lördag.
Istället fick jag ett annat objekt; två män gick och bar stora knippen med högt "gräs" på en åker.
Grönbetet skulle bli till lunch för kor.

Åh hej, upp på ryggen.

Tunga lass.

Av misstag hade jag en annorlunda inställning i kameran. Blev riktigt effektfullt.

Ordinarie auto-inställning.

Omlastning till motordrivet fordon och vidare in till korna.

5 dagar gammal och står på egna ben.

Längre ut mot bergen vallades andra kossor och åt i det fria.

Snälla djur, kände ingen koskräck.

Ändå längre ut mot djungeln denna vackra vy. Det kom faktiskt några regnstänk.

Inte långt från dammen, tillbaka mot civilisationen,

men ändå långt ut i bushen hittade jag ett fräscht lunchställe,

tillika läderfabrik av namnet att döma; HIGHLAND Leather.

 Tvärs över vägen, granne med restaurangen, låg denna gamla gård. Jag var "på landet".

I skogskanten såg jag också något, i denna delen av Thailand, ganska ovanligt. Gummiplantage.

Hög tid att tömma skålarna.

Det var ganska nära till korsningen med vägen till San Kampaeng Hot Spring.

Och för tidigt för kaffe, som jag istället hittade på en annan avtagsväg, halvvägs till Doi Saket.

Uncle Lee coffee hade varit öppet bara en månad.

Trevligt ställe, långt från närmaste bebyggelse.

Finlir och slitjobb med LERA

Den eleganta delen först. En skylt med Chiang Mai Pottery lockade in mig till ett krukmakeri.

Med försäljning och tillverkning. Vid mitt besök lades sista handen vid dekorationer.

Redskapet var för tillfället "OFF".

 

 

Medans två kvinnor höll PÅ med noggrant finarbetet.

Mer slitsamt hade arbetarna som tillverkade tegel.

Gräver . . .

. . . och kastar upp leran i maskinen.

Leran formas och kapas. Kvinnan som tar emot stenarna kastade då och då tillbaka deformerad lera i "kvarnen", med precision - missade inte en enda gång. (Klicka och förstora bilderna.)

"Transportbandet" . . .

. . . till ugnen.

Bränningsugnen.

Allting har en baksida, även ugnen.

Klart för nästa distributionsled.