Det förbyttes snart. Efter två koppar kaffe och en halv timma kvar till officiella starttiden, kl 19, cyklade jag till slutmålet för processionen, Government Office. Och därifrån mötte jag den mäktigaste och pampigaste Paraden jag varit med om, i alla fall fotografimässigt.
Kunde parkera hojen innanför bommen till Amerikanska konsulatet. "Bara du låser den så står den säkert där, det ska jag se till" sa en kvinnlig vakt. I nästa minut var jag hux flux inne i en stor myndighetsbyggnad där dansflickor gjorde sig beredda.
En Chiangmaikorv, ett glas apelsinjuice och 20 minuter senare kom första vagnen.
Och strax därpå Kinas vagn, snäppet före USA:s. Kan det bara vara en tillfällighet att USA, som saluterade med 200 årig vänskaps- och handelsförbindelse med Thailand låg efter Kina, vars inträde på denna marknad bara är fåårig?
 |
| Svettigt med den klädseln. |
Det var smidigt att manövrera cykeln på de tomma smala bakgatorna och komma inpå processionen vid flera tillfällen, tror inte jag missade någon vagn. De sista såg jag mitt på Thapae Road, sittande vid en servering med en Chang. Det hade tillkommit mycket mer folk, orkestrar och olika konstellationen sedan 18.30-tiden. 22.30 passerade den sista vagnen, tror inte processionen var helt avslutat före klockan 23.
 |
| Sista vagnen, 24, vid uppställningen (ännu i dagsljus). |
Samtidigt strömmade mer och mer "civila" folk mot floden för att sätta Kratongen i vattnet så sorger och bekymmer flyter iväg samt lyfta upp pappersballonger, Khom Loy, i luften för lycka i framtiden.
