Photo Collection 2021 - PAUSBILDER

Pausbilderna är en kavalkad "Best of" 2021 i form av en video. Filmen är gjort från min senaste fotobok, Photo Collection Thailand 2021. 80 sidor med 86 bilder.

Anledning: Bloggtorka i och med att jag lämnar Chiang Mai för några veckor på grund av de sedvanliga luftföroreningarna, som faktiskt hittills i år varit lindrigare än på flera år. Hettan på det, 35-38 grader fram på dan,  är ändock värt en flykt i sig.

Fotoboken finns alltså i tryckt format, med bildtexter. Vill ha köpa ett exemplar 👀 så kontakta per e-mail: g.tosonilos@gmail.com 🙏.

En någon murrig kopia av omslaget.

Hoppas du kan öppna någon av dessa alternativen.

 

Filmen nedan kan du se i större format

om du klickar på YouTube, nere till höger och sedan

på helskärm för ytterligare större bild.

Chiang Mai throughs the lens 2021

Gjord av Mr Kornchai, Blueprint graphic design.

 Två uppslag ur fotoboken samt sista sidan.

(Kvaliteten är inte rättvist jämfört med trycket.)

The End. Sista sidan av Fotoboken och slutet av detta inlägget.

Men var lugn 😉, Bloggen fortsätter . . .

Once upon a time

Vilken saga och sagohus jag träffade på ! 

Titeln på svenska blir "Det var en gång" eller "En gång för länge sedan".

På väg till Mon Chaem "bakvägen" mittemot Hmong Hilltribe Lodge ligger ett speciellt hus, som jag visserligen passerat och stannat vid tidigare men aldrig träffat och pratat med ägaren - förrän nu. En mycket trevlig och pratsam man, 70 år gammal. Han behärskar engelska och tyska, tidigare var han guide för en tysk resebyrå med utgångspunkt Bangkok. Under åren, ja sedan 30 år tillbaka, har han köpt och samlat på sig mängder med prylar. Allt får inte plats i hemmet. Han har släkningar i Sverige. Innan covid-19 hade de restaurang. Dåvarande frun, som jag måtte ha pratat med, är död. Nu är han omgift och har en 2-åring. Turistfrånvaron har gjort att han nödgas sälja av vissa saker. Ja, han hann nästan med hela sitt livs historia.

Once upon a time skrivet på thai.

Hans privata namn på sitt hem.

En granne lämnade in kattungen Kaka.

Kaka i mitt knä.

Nostalgi. En sådan har jag använt.

Även en helt ny cykel är till salu, 2.500 baht.

 

Ser nu att stället finns med på Google map och heter där Baan Beer (temporary closed). Här en internetbild från Baan Beer, tagen december 2019:

"Once upon a time" is a stock phrase used to introduce a narrative of past events, typically in fairy tales and folk tales. It has been used in some form since at least 1380 (according to the Oxford English Dictionary) in storytelling in the English language and has started many narratives since 1600. These stories sometimes end "and they all lived happily ever after", or, originally, "happily until their deaths". 

Jag berättade att min bild från stället var med i CMPGs fotoutställning 2017:

Adressnumret 111/11 var han speciellt nöjd, fast han behövt betala för att få det.

 

Det var nu hög tid att hitta rum för natten, alternativt åka direkt hem. Några korta foto-stopp och en läsk vid Phantip Coffee innan jag fann en mjuk säng nästan högst upp i Mon Chaem.

Utsikt från Phantip coffee.

 

Efter att ha slängt in lilla ryggsäcken på rummet, en sväng runt området.

De flesta lärjungarna tränade fotboll.

Hunden på lådan hoppade först ner då jag kom, men vågade sig upp igen när den kände sig trygg med min närvaro.

Mina grannar fixade mat själva.

Efter middag, 10 minuters promenadavstånd, tidig kvällning - utan internet på rummet !

Nästa dag fortsatte jag hela Samoengrundan, alltså riktning Mae Rim - Hang Dong.

Paraply-restaurangen var öppet. Flott ställe och priser därefter, jag tog Mango sticky rice.

Inifrån, mot vägen. Bilden nedan tagen utifrån då det var stängt.

Det gav också återkoppling till min tidigare fotografering. Paraprybilden blev huvudnummer bland mina bilder i Bangkok fotografers bok Vision 2021:

Sista stoppet blev Thai-Svenska Praw Plean med Steak Burger som lunch.

 

Gubb-knuttar på tur, samlade och splittrade

Luften fylld av hälsofarliga partiklar från svedjebränder, solen gassar i 35-gradig hetta. Men det hindrade inte en näst intill fulltalig skara Svenska gubbar, som vid 11-tiden med varierande frekvens brukar träffas på stenbordskonferens vid Weerachai Court i stan, att i fredags ge sig ut på denna strapats för att luncha på Pan´s restaurang någonstans mellan San Kampaeng och Doi Saket.

Vi samlades i Bor Sang, där en knutte försvann bland paraplyer och måleri. Övriga satte fart (nåja, måttlig) mot hägrande målet, anförda av reseledaren Håkan som hade memorerar sträckan. Men nära sista avtagsvägen tillkom komplikationer då en väg har avstängd. Rådiga knuttar kunde dock forcera vägarbetet och efter ytterligare en diskussion om vägval hamnade vi rätt på restaurangen.

Fast den ligger ganska avlägset är Pan´s väldigt populär, speciellt bland barnfamiljer på helger. Skate park, vattenplask, hyfsade priser och vackra omgivningar bidrar till populariteten.

Tekniskt stopp på vägen.

Några gillar selfie, jag däremot gav mig efter beställning iväg att utforska ställets omgivning

En grann-familj förberedde sin lunch.

Och i en stor lagerhall berättade en lunchande arbetare

att det är ris respektive kaffe i säckarna.

Ny apparatur lyfts in till restaurangens kaffebryggeri.

Deras kaffe är från Doi Thepsadet, 1200 möh (punkt B efter vådliga

scooterturen häromdan, se förra inlägget).

Blickfånget när man kommer fram är Lanna konst och blomsteräng.

Efter maten splittrades gruppen

och jag fick tillfälle att hitta foto-möjligheter och nya vägar på egen hand.

Och det lyckades jag med, till självbelåtenhet.

En väg med helt nylagt asfast lockade in mot skogen.

En familj jobbade med skörd av grönsaker och två små knattar lekte vid vägkanten.

Vägen var så ny att den egentligen var avstängd.

I alla fall från ena hållet, märkte jag så småningom.

Tang pit (väg stängd).

Som sagt, torrt och varmt. Munnen och halsen skrek efter vätska. Längs en ödslig väg uppenbarade sig ett vattenhål, intill en kohage. Jag köpte en islemonte och betalade samtidigt maten (somtam) som en man med två små barn beställt.

Denna ko kom närmare och närmare

och jag backade och backade, till gästernas förtjusning.

Men till slut stannade vi båda och jag kunde klappa dess nos.

Den enkla restaurangen hade tre hundar

varav en vilade, en skällde välkommen och den tredje var blind,

hen maj daj, berättade kokerskan.

Vid korsningen, gamla "turistskyltar" och "gatukökets" nyuppsatta skyltar.

Ett annat stopp,

efter flera riktningsförändringar i det omfattande vägnätet

blev vid en annan slags "lunch".

Wabi Sabi, skönheten i det förfallna, (beauty in imperfection) avslutar reportaget.