Utflykt med scooter, från kl 08 till 18.30. En lång arbetsdag, efter både nya fynd och vilse i ödemarker.
Vattenreservoaren Mae Kuang Dam och utsikten från templet Tee Nok var huvudsyftet. För att utnyttja dagen tog jag inte kortaste vägen dit. Efter cirka 20 minuter på Hw 1317, frukost vid Rock Loft Café. Där kollade jag google map efter ett kafé som nästa stopp. Rising Clay & Craft såg trevligt ut. Och intill där ligger ett stort stenbrott såg jag också på kartan, ett givet mål för kropp och kamera.
Några kartstopp och en lång sträcka senare kom jag fram till kaféet. På väg dit såg jag mängder av lastbilar som jag anade körde skytteltrafik till och från stenbrotten (eller "gropen" från rubriken).
Nästan framme, en karta. Men det var inte mycket till hjälp. Bara 50 meter kvar enligt google map.
 |
En av många lastbilar från gropen. Här körde jag in efter fikat.
|
Framme vid kaféet möttes jag av en skylt Closed 😠, hmm. En kvinna mittemot visade ändå in mig och snart kom personalen fram - och vände skylten till OPEN 😊. Törstig och varm beställde jag islemonte. Mannen i huset ville ändå bjuda på kaffe, odlat i trakten. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Kaféet har bara varit öppet två månader. Men sedan längre tillbaka har han en work shop för keramik och nästa vecka under skollovet kommer barn som ska leka fram modeller inför Haloween.
Frugan hade en fågel på axeln när hon serverade téet. Familjen hade tre adopterade fågelungar efter att mamman inte synts till. En flög bort, rovfågel tog en annan och den som är kvar har blivit hemmastadd. Både husets två katter och tre hundar låter fågeln vara i fred.
Ugnen, kiln, för att bränna keramik.
Mot gropen. Tillbaka och in varifrån de många lastbilarna kommit. Men först såg jag något i ögonvrån. Uttjänade maskiner och fordonsdelar som hamnat på skroten.
Mot gropen igen. Följde efter lastbilar och lastbilar men såg aldrig när de svängde in till det stora stenbrottet. Ja, det är enormt stort har jag sett på bild. Ska absolut göra ett nytt försök en annan gång.
Efter några hittavilse svängar kom jag till rätta när jag såg kaféet igen, då kunde jag sätta kurs mot Doi Saket. Hade hoppats på mat men tog kaffe och bakverk.
Några trixiga svängar senare kom jag fram till den stora dammen och vände direkt mot templet med utsikten. Sträckan dit hade jag följt väg 3044, nu med bro över det som tidigare var en farlig djupt nedsänkt väg över ett vattendrag.
 |
På den tiden jag cyklade fanns bara den nedre vägen.
|
Utsikten från Wat Phrabat Tin Nok är alltid magnifik,
speciellt nu över de läckert gröna risfälten.
En bisak vid templet är denna kupa, nu tom på innevånare.
För att komma till vägen på risfälten tog jag denna "ko-stig".
Djuren var tydligt rädda för en farang med stor hjälm på huvudet. Fastän jag stod stilla var de tveksamma att passera. Bonden manade på dem och när de kom i jämnhöjd sprang de snabbt förbi, en rasade ner i kanalen men klarade sig upp igen. Tjuren var ännu tjurigare. Bonden fick dra fram "Ferdinant" som också han tog några skutt förbi mig.Äntligen mat. Jättegod Khao soi i Doi Saket gjorde susen. Solen på nedgång.
Hög tid att ta in djuren. Ingen koskräck här heller.
