Oktober Photo walk, Bangkok

Jag är "skydlig" mina trogna, 😏, besökare bilderna från senaste foto-vandringen med Bangkok Photographers Group.

 

Från ett väldigt intressant område, Bang Khae, långt utanför "centrum" och turiststråken. Tack vare MRT tunnelbanan cirka 40 minuter från Asok/Sukhumvit  ändå lätt tillgängligt.

 

Här:  länk till Gruppens digitala Magazine.

Jag brukar skicka in 10-tal bilder för bedömning. Sällan väljs fler än 4 bilder ut per deltagare (plus någon samlings/tema-bild).

Mina 4 (plus en samlingsbild):

 

Övriga som de tre i organisationen hade att välja från:

De två bilderna med dragkärra skulle funka bra parvis som uppslag i ett album, men det är en helt annan historia (kanske i min kommande egna årliga foto-bok för 2022?).

 

 

Om du har missat:

här länk till mina egna strövtåg 

dagarna innan.

 

Gubbar leker fart - i Gocart

Länge emotsett race mellan svenska och norska knutters i Chiang Mai ägde rum i dag, fredag 28 oktober.

Initiativtagaren Per fick med sig fyra andra entusiaster. Vi träffades på nya samlingsstället JAI Cafe och var framme vid Chiang Mai Circuit vid 11-tiden. Fem fartvidunder (nåja) ställdes iordning. Instruktioner gavs. Och först kom de iväg på ett rekognoseringsvarv.

Sedan började jakten och hetsen - eller? Nja, jag tror var och en körde efter sig förmåga utan att vara vårdslös. Personal runt banan, som mäter 1200 meter, övervakade och behövde vara göra en insats då ett ekipage hamnade lite utanför asfalten.

 

 

Utan vetskap hos deltagarna fördes statistik under loppet och det kom snabbt fram ett protokoll efter målgång. Då blev diskussionen livlig över resulteten, som var uppdelat i olika moment.

 

Någon blev "upprörd" och inte förrän vid lunchen senare, då protokollet fingranskades, upprättades hedern hos alla parten. Alla vann, allra mest två deltagare som fått varsin delseger. Var det slutseger och snabbaste varv eller?

En riktigt kul event som jag var åskådare och fotograf till.

Vägen till Panglung Café - läskig upplevelse

Inte många ställen jag kände det behagligt att köra upp till Panglung Café. De avslutande sex kilometerna vill säga. De första 2 km stiger det brant från 800 till 1000 möh. Snudd på 1200 möh mot slutet. Delvis trasig, ojämn betong med lösa stenar. Och köra ner tillbaka kändes än mer obehagligt.

Det går att fortsätta och komma ut på stora Samoengvägen via Phu Mork Dao Resort (som jag hade riktat in mig på), men 5 km av den sträcka är väldigt dålig grusväg sa en av personalen, som hade svårt att köra där med 4-hjulsdrivet fordon och avrådde.

Lyckas man utan olycka är det ändå en häftig hisnande upplevelse och målet självt är spektakulärt.

Mat, kaffe och bakverk kan man få serverat flera våningar upp i ett av två gigantiska träd, det andra avstängt på grund av otäcka djur (förmodligen bin eller andra insekter som svärmar).

Min lunch, Pad Thai med stora räkor tog jag på säkrare nivå nära köket.

 

Vägen dit bjöd förstås också på andra upplevelser genom "trollskog".

 

 

 

Ny tempelbyggdad. Mon Chaem långt i bakgrunden.

Vid templet hade jag frågat hur långt det är kvar. 5 km, sa en man. Va, sa jag (på thai).

Strax efter kom skylten med 5. Tack o lov var det bara 500 meter kvar.

Det är alltså 6 kilometer från stora Samoengvägen.

 

Med alla stopp för fotografering och i krypfart tog de 6 km tillbaka 50 minuter för mig.

Där är tydligen bra klimat för rosor och andra säregna blommor.

 

Fortfarande skollov för dessa barnen.

Mon Chaem med alla dess kupoltält syns genom lövverken.

Mae Hong Son loop igen

"Tredje gången gillt". Första trippen med cykel(!). Två gånger med bil varav den senaste nu i veckan.

Det som var "gillt" var att nu blev fotografering huvudändamålet med resan. Med flera intressanta händelser som resultat.

Vattenbufflar svalkade sig i en lerpöl alldeles intill Highway 1095 upp mot Pai.

 

Loopen inkluderande Mae Sariang är nog den mest spridda uppfattningen. Men då missar man ett mycket spektakulärt och den mest kurvrika avsnittet, väg 1263, från Khun Yuam mot Doi Inthanon (varianten på mina tre tillfällen).

 

Karta från Cat Motors Chiang Mai.

 

Vid utsiktspunkter ser man några av de 1800 kurvorna.

 Lunch i Pang Mapha och vibrant folkliv vid vägkanten.

Fyra kvinnor från Bangkok hade chartrat en songthew från Chiang Mai, inredd till liggplatser. Baan Rak Thai och teodlingarna där var deras mål.

Några kurvor och fina vyer senare kom vi, Bengt och jag, fram till provinshuvudstaden Mae Hong Son.

Märkligt nog inga bilder från staden (där vi övernattade), men en liten festival bland Shan-folk från Myanmar räddade bildskörden. (Ibland är innehåll bättre än fotokvalitet.)

Kafébild från MHS avrundar det stoppet.

Utsiktspunkt mot Khun Yuam och tedrickande franska turister tar vid.

 

Liksom Pai blev Khun Yuam världshus förbi. Men halvvägs till nästa stad en riktigt kul grej. "Arbetskraft som växer på stolpar" som en person sa (fast på engelska) om bilderna.

Till skillnad mot raserade kraftledningsstolpar efter kraftiga regn var detta ordinarie underhåll. Effektfullt fotografiskt sett.

Taget i motljus.

 

Solbelysta. Här ses fem stolpgubbar. Det "växte" sammanlagt sju stolpgubbar.

Höjdskillnader mest mellan 600 och 1400 möh. Något som förvånade mig var dock att  staden Mae Hong Son ligger lägre än staden Chiang Mai, 200 respektive 310 meter över havet.

Andra natten spenderade vi i Mae Chaem.

En liten trevlig stad känd för vävprodukter (cotton weaving) men mest för produktion av majs (corn), se artikel ur Wikipedia;

Economy

The district is a major producer of maize (corn). Some 170,000 rai (27,200 hectares) of the district are devoted to corn cultivation. Another 50,000 rai (8,000 hectares) are planted in rice. Mae Chaem's reliance on corn monoculture has created three problems: farmers are heavily indebted due to the cost of corn crop inputs (seed, fertilisers, other agricultural chemicals); corn waste totals 90,000 tonnes per year. Half the waste is reprocessed as fertiliser, wood pellets, and animal feed, but the other half is burned in the open, contributing to Chiang Mai's spring air pollution; finally, due to the district's high elevation upstream of the Ping River, sediment from soil erosion has drifted down 272 kilometres to Bhumibol Dam— Thailand's largest hydroelectric power plant—shortening its lifespan. This last issue in particular has prompted the Electricity Generating Authority of Thailand (EGAT), to create a program called "Energy for All". It envisions community-owned power generation from renewable resources. In Mae Chaem, the power project plans to use corn waste. EGAT has identified two district sites for the first-phase power plants. Each will have a capacity of one megawatt each. The two power plants will cost roughly 120 million baht each, with the initial electricity to be generated by 2022. Besides ending the open burning of corn residues, the project will provide power to the 70 Mae Chaem villages that have no electricity as of 2019. To eliminate soil erosion, corn monoculture is to be abandoned. The Energy Ministry will help locals to grow other plants such as giant acacia and bamboo to serve as biomass for the power plants.

 

Uppsamling av rester från majs.

En mer tilltalande del, i alla fall fotografiskt, är risodlingarna.

Här ett reportage från 2021.

 

Hej då för nu 👀🙏

Bildtack till Bengt.