28 juni 2025

Bolzano - mer pulserande, några utflykter (Italien 3 av 3)

Vilken skillnad att komma till Bolzano från lugna Lana. Sydtyrolens huvudstad är ändå inte en hysterisk storstad. Den har charm, gamla kvarter med pulserande liv bland restauranger och marknader, korta avstånd till det mesta inklusive järnvägs- och busstatinerna (som ligger intill varandra) och med det goda transport-förbindelser.

Mesta bildskörden kommer från staden. Utflykterna inskränkte sig till Cavalese och till Val di Vizze, en dalgång öster om Sterzing. (Magsjuka förhindrade det som kunde bli resans höjdpunkt, buss 350 till Ortisei och klippan Seceda).

 

Bolzano
Marknaden i Gamla stan.
 

 

 . . . och dess omgivning. 



 

Cafe Gries ligger mågon kilometer från centrum där de övriga bilderna är från.


Den fräckaste restaurangen jag hittade var en Osteria, som funnits i Gamla stan 25 år.
En härlig atmosfär. Hit kommer mest lokala stamgäster samt en och annan turist för att ta sig ett glas vin och pasta eller några läckra småbröd med pålägg, belegte brötchen som de kallas. Vin serverar man sig själv i önskad storlek glas.







 

Cavalese
Med tåg via Ora-Auer och anknytande buss kom jag till Cavalese och kunde uppleva gamla minnen från Marcialonga som har målgång i staden (under en sommarturné med husbil har vi även cyklat genom staden).

 Ora-Auer med byte tåg-buss.


 Från Cavalese där linbanan går mot Alpe Cermes med vy norrut riktning Canazei.
 

Svindlande väg ner till dalgången och järnvägen.

 
Val di Vizze
Tåg norrut mot Brenner. Steg av vid Sterzing/Vipiteno. Inom tio minuter avgick bussen upp mot dalgången Val di Vizze, som ligger på cirka 500 meters högre nivåskillnad.
De två andra passagerarna, som var bergsbestigare, sa att här slutar busslinjen. Jag frågade chauffören om där fanns restaurang. Nej blev svaret, och nästa buss går om två timmar. På bussen igen och tillbaka till en liten by med restaurang jag sett (och fotograferat) på uppvägen. Där kunde jag gladeligen spendera två timmar, med wienersnitzel, öl och sightseeing.







Busslinje 350 hoppas jag kunna åka en annan gång.
 

 

Hej då Italien, 2025.
🚆🚍🚠 

25 juni 2025

"Ich bin ein Tiroler" (Italien 2 av 3 )

. . . ein Südtiroler närmare bestämt.
Jag har alltid haft en längtan att komma till Alperna. Trentino och Alto Adige är dessutom lockande vackra namn.

Förra året fick jag reda på detta med Guest Card och fria resor. Då årets Europaresa skulle bli av utan mina kamrater, som hade förhinder, så var valet lätt att vistas i Sydtyrolen (där Tyska är huvudspråket).

The Südtirol Guest Pass, which provides access to public transportation in South Tyrol, became available starting January 1, 2024. This pass is offered free of charge to guests staying at participating hotels, camping sites and other accommodation in the region.

The Südtirol Guest Pass, also known as the South Tyrol Guest Card, was initiated to promote sustainable tourism and encourage the use of public transport in South Tyrol. It provides tourists with free access to public transportation within the region, including buses, regional trains, and some cable cars. By offering this pass, the region aims to reduce reliance on private vehicles, making it easier and more convenient for visitors to explore South Tyrol in an environmentally friendly way.

 

 (Missade en sådan här tillställning med några timmars marginal)

 

Första veckan, från Lana, gjorde jag ytterligare tre resor.

Det var ganska varmt nere i Lana så a/c på resorna och betydligt svalare på resmålen var befriande. Lätt att spendera 3-4 timmar på respektive plats, dessutom tog själva resan mer en en timma varje håll.

 

Mals
Med buss - tåg - buss hamnade jag i Mals, inte långt från gränsen till både Schweiz och Österrike. Tillbaka på samma sätt, om man inte är sportig och cyklar den 60 km långa sträckan (det har hänt mig tidigare år men inte nu).
 



 
St. Gertrude - Schwemmalm
Jag hade träffat andra pensionärer som skulle åka buss till St. Gertrude. Kollade på kartan och såg att där finns även en linbana högt upp till över 2100 möh. Det blev en höjdpunkt.
Vid bussens ändstation fanns ingen matservering. Där blev det, likt lokalbefolkningen, ett glas rött på Edelweiss.




Linbanan ligger några hållplatser tillbaka. Med Guest Card får man reducerat pris på liftkortet.
Cable Car hela vägen upp. En kort vandring, nu ovanför trädgränsen, och man är framme vid en fin servering.
 

"Edelblau".







 
Fondo
En annan slingrande alpväg och jag hamnade i Fondo som ligger i Trentino distriktet där de mest pratar Italienska. En riktigt mysig liten stad där jag direkt hamnade på en trevlig Trattoria för traditionell Tyroler lunch. Hann också med en vandring i en bäckravin och kaffe vid en sjö innan en liten rundvandring i själva kuperade stadskärnan.
 


 

 


Gatukonst behöver inte vara Graffiti.







Busslinjer som når utanför Sydtyrolen.
Bra att veta, mest för eget bruk, till en annan gång.
Och karta Sydtyrolen (med omgivning).