Där satt han, ägaren. Denna underbara plats i Mae Rim har jag besökt flera gånger genom åren. Aldrig har det varit folk där, jag har kunnat gå runt och imponerats av byggnaderna, trädgården, detaljerna i utsmyckningen, glas, porslin och annat gammalt husgeråd, ja till och med kunnat titta in i något hus.
Denna gången, i lördags körde jag in på återvändsvägen som tar slut en gård längre upp. Parkerade scootern och såg en man sittande vid en byggnad. Gick fram, hälsade och blev bemött med frågan om jag ville ha kaffe. Han bjöd på drip coffee och vi hade en trevlig pratstund. Hela anläggningen är 20 år gammal. Han skrattade till när jag sa att det liknar ett museum.
Speciella sällskap kunde hyra och ha fester här, med övernattning i stugorna eller tälta.
(Jo, jag har visat bilder härifrån tidigare också.)
Efter min rundvandring var kaffet klart.
Huai Chomphu är märket på kaffet (bilden från internet).
Jag var också nyfiken på gården ovanför och vi gick dit. Där hängde kläder på tork, fordon och bohag helt öppet men ingen människa syntes till. Här lever man fritt och ostört med god grannsämja utan störande genomfartstrafik. En riktig idyll.
Lunchstället var bara 400-500 meter bort.
Läckra Sala Café med Julstjärnor som kantade entrén.
Lite längre in på den vägen ligger Bamboo Sala,
en campingplats (som jag aldrig sett någon aktivitet vid).
Nu återstod kaffe. Kom till JOKO Boutique Bakery en timma innan stängning (nu har de öppet fredag och lördag från 9 till 17. Apfel strudel var slut, men Apple cramble cake passade väl så bra till kaffet.
