30 augusti 2016

Vita Gudinnan Chiang Rai - 74 meter hög !

Vita templet i Chiang Rai får snart konkurrens av en annan vit konstruktion - en 74 meter hög staty av Guanyin (se länkarna nedan).

Varje gång jag är i Chiang Rai kollar jag upp den enorma gudomliga statyn vid Wat Hyua Pla Kang.
Bilderna är från besöket i lördags (27 augusti).

Detaljer om templet se tidigare blogginlägg här; http://goteilos.blogspot.com/2015/06/gigantisk-staty-byggs-i-chiang-rai.html

och här; http://goteilos.blogspot.com/2013/06/tempel-i-skyskrapestorlek-chiang-rai.html



På avstånd.

Lite närmare.


Ögon i nacken
Hiss med 26 våningar.

Fortsatt jobb med kakel.

Hundar och ungar.
Jag såg bara en person i orange, självaste abboten. Annars var där mest, förutom besökare, "tjänare" i vitt, ungar och hundar som tempelinnevånare.
 
 
 




Sängar och madrasser på tork i sluttningen.

Kollar sjörövarfilm.
Andra vardagsnöje hade några ungar som duschade, en med paraply över huvudet(!) samt en unge som nyttjade en lutande säng som rutchbana, sittande på en filt.

Från ett fönster i pagodan, också den en sevärdhet.

29 augusti 2016

Åttahundrade inslaget - POP Festival på hemmaplan

800 inlägg i bloggen.
Asean POP Culture Festival, vid muséet mittemot Three Kings Monument, gjorde det festliga kringarrangemanget till Jubiléet.

Hemkomst från Chiang Rai redan på söndagen gav anledningen.







28 augusti 2016

Missad festival blev vådlig djungelfärd

Akha Swing Festival har lockat mig flera år. Nu skulle det bli av. Visste på förhand att det brukar äga rum från andra hälften augusti till första veckan september. Tog buss upp till Chiang Rai i fredags.
Fick information från TAT, Thailand Authority of Tourism, i Chiang Rai att ett festivalarrangemang skulle äga rum på lördagen. De tipsade också om hyrbil med guide/chaufför, som jag anlitade. Vi kom jag i väg klockan 7. Framme vid Akha Phami village stod festplatsen öde. Vi kom en dag för sent!

Men det blev en lyckad utflykt ändå. Guiden, khun Reg, frågade runt efter någon annan by som skulle ha denna festival. Tilläggas skall att denna Swing Festival arrangeras i olika byar vid olika dagar.
- Kanske i en by 3-4 kilometer längre upp i bergen, sa någon.
Där fanns bara en checkpoint med soldater.
- Det finns en by cirka 8 kilometer länger upp, sa de.
- Ska vi fortsätta, frågade guiden.
- Up to you, svarade jag.
Och vi fortsatte. På sämre och sämre väg. Efter 33 km på denna djungelväg såg vi ingen festival, men flera andra intressanta vyer och byar som vi stannade vid. Framme vid stora vägen till Doi Tung tog vi kaffe och längre ner i dalen igen, lunch.

Får ta hjälp av foton vid festplatsen. Akha Phami är det minsta gruppen av Akhafolket, utmärkande klädsel för den gruppen är huvudbonaden hos kvinnor. Bilderna berättar resten. (Andra, större, grupper är Akha Ulo och Akha Lami.)




Akha Phami har speciella huvudbonader.
Så går det till.

at Doi Phami.
Själva gungan.
Ställningen stabiliseras och görs i ordning dagarna innan och får inte användas förrän nästa festival.
Guiden/chauffören khun Reg framme vid öde festplatsen.


Vi kom snart ut på den smala vägen som går längs gränsen Doi Tung - Mae Sai
(där stockholmarna var med och åkte för ett par år sedan).

Ny dirt road på Myanmar sidan. Myanmar har en militärpostering hundratal meter från thaisoldaterna.



Strax härefter svängde vi höger, in på den äventyrliga 33 km långa vägen. En storm några dagar innan fanns det tydliga spår efter. Stormfällda träd och jordras var hjälpligt undanröjde.
- Skulle du vilja köra här igen, frågade jag
- Inte med denna (person)bilen, i så fall med 4x4 drive, sa khun Reg.


Ett intressant stopp var vid en skola. Och byn Pasang någonting. (Pasang betyder bambuskog.)




De äldre barnen fixade avsatsen till en trappa. Lägg märke till de fina mönstren på kläderna - Akha style.









I byn var det lugnt. Allt gick i gåstakt.



Vid stoppet för kaffe - och utsikt.
Cirka 20-30 likadana stång som sålde dessa handarbeten.

22 augusti 2016

Fika i Tyskland, lunch i Marocco . . .

. . . tillbaka i Thailand hamnade jag i jamsession med gitarrister och fick en gratis koncert (ett uttryck som de skrattade åt).

Söndagen började med cykelklubbens varm up och besök på nya gångbron. Utflyktsmålet var ett tempel i Mae Rim. Gruppen tog stora Highway 107 ut ur stan, jag valde mer trafikfria vägar och sammanstrålade vid templet.
Kroppen kändes pigg så jag fortsatte på småvägar bland risfälten. Det blev en runda på 70 km med den bästa känslan orkesmässigt sedan tiden innan ischias förstörde fyra månader av tillvaron.



Kaffe Bitte
Kom inte långt innan nästa stopp vid tyskklingande Kaffe Bitte.



Internationellt också vid lunchen.
Inte långt från Sala Kafé hittade jag denna oasen, en undanskymd Resort med nordafrikansk prägel.


Nyfiket fortsatte jag in denna avtagsväg, och kom fram till ett Artisk Farmstay. Byggt 2013, med bungalows, restaurang och kafé. Tre goa gubbar satt och jammade på gitarrer. Han med den minsta (Norska!) gitarren spelare förr på Brasserie ihop med Tok (som nu bor i Pai).






Stoppar av militär
Vägen tillbaka tog jag genom militärområdet. Ingen reaktion vid infarten, men efter en kilometer kom en sooldat på mc och sa "no no". "Till Huay tung Tao" sa jag. "No, no" fortsatte han.
På thai fortsatte jag "thi laeo pay Huay tung tao boi boi" (har tidigare ofta åkt här till Huay tung tao). Efter lite ytterligare funderande sa han "Okey, go". Inga foton, enda gången jag plåtat i detta området var när cykelklubben körde igenom på guidad tur för några år sedan.