Kathin Ceremony - donationer till tempel

Kathin är en årlig ceremoni veckorna efter Lent Days (som i år avslutades den 16 oktober och vars firande inställdes på grund av Kungens död).
Lent Days är en tremånaders period under rainy season då munkar ska vistas i sitt hemmahörande tempel.

During Lent (roughly the rainy season in Thailand) monks could not travel.The monks stayed overnight in the same temple for three lunar months. The Kathina ceremony originates from the time of Buddha. The original ceremony was for a group of monks traveling to meet Lord Buddha. They were unable to completed their journey before the beginning of the rains retreat (Lent). At the end of Lent they completed their journey. Their clothes had become soaked and dirty on their way to meet Lord Buddha. When Buddha saw their condition he allowed lay people to offer the monks yellow robes. The tradition of presenting robes to monks continues today in the Kathina ceremony.


Kathin (inte att förväxlas med Inthakin, (doi) Inthanon eller (coffee)Inthanin) genomförs däremot. Templet som Kenneth (tummen upp nedan) och jag besökte under helgen passade på att fira i två dagar. En ny tempelbyggnad fick i lördags sin välsignelse (och blogginlägg). Söndagen var den egentliga Kathin. Ett tillfälle där församlingsborna ger donationer till templets underhåll samt även gåvor till noviser och munkar.

Ett spektakulärt sätt att frakta ceremoniella attribut.

BÅTEN. Nu blev den sjösatt. Ungdomar rodde säkert, dansande killen höll balansen ända tills de kom i land. Då druttade han i vattnet till alla åskådares förtjusning.

Flytande orkestern.

 

Sedan en parad på avstängd gata och in i templet.

 

Därefter upplösning och uppsluppenhet.

På hemväg hamnade jag i Kathin Ceremony, av det mer traditionella sättet, vid ett annat tempel.

Grupper av folk hade gåvor, i form av "pengaträd", till specifika munkar och fick välsignelse uppläst i retur.

Kronan på verket - Golden Crown

En stor skylt, så det måtte vara en stor ceremoni, sa proffsige "fotojournalisten" Kenneth. Och det var det.

För en månad sedan såg jag en stor skylt om ett arrangemang i floden Mae Ping.
Trodde det var Boat race, men fick förklarat att det var en buddhistisk religiös ceremoni.

Kenneth var pigg på att hänga med. Vi blev lite sena på grund av regn, men kom ändå dit alldeles för tidigt. Tidsangivelserna är väldigt flexibla. Vid tvåtiden, när vi återkommit tre timmar senare, skulle det komma igång "på riktigt". Men först ceremonier och mässande. Och så plötsligt hände allt på en gång. Gamelanmusik, danser och det mest spektakulära, den store abbotten klev in i en korg till en lyftkran och flög i luften. Tillsammans med starka hantlangare och en pjäs som hade den stora huvudrollen, Guldkronan som skulle pryda toppenspiran på en ny tempelbyggnad.

Först lite av förberedelserna på förmiddagen. 

Kvinnor fixade med bomull. Spinnrockar och små vägstolar.

Uppladdningar på var sitt håll.



. . . Peanut butter(?) Bladet vecklade han ihop och tuggade på.

Abbotten laddade med bland annat . . .

Manlig(!) dansare, noga med sminket.

Tempelhund, inte så noga med var den sover.

En av dansgrupperna.

En chaufför (till prominenta gäster) har prickat en en stol att vila på.

Och så kom danserna igång.

I förgrunden en långsmal, skranglig båt som kom att spela huvudrollen dagen därpå. Mer om det i kommande blogginlägg.

Huvudnumret.

 Golden Crown på plats.

JUBEL bland skarorna. Efter lyckade insatsen, på väg ner, kastade abbotten ut konfetti och HUNDRALAPPAR.

SVART och LJUSt för avlidne Kungen

En stor manifestation vid Thapae Gate lördag kväll. Mäktigt och rörande.

Mae Kampong - snart ny turistboom

I lördags testade jag en av de nya busslinjerna. Bekvämt med luftkonditionering, till Mae Kampong cirka 50 km öster om Chiang Mai. Till en riktig pärla, ännu ej upptäckt av backpackers och kineser.

Bosättningar på cirka 1.000 meter över havet gjordes för över hundra år sedan av folk som utvandrade från Doi Saket. Nu går dit en fint asfalterad väg, om än smal och slingrig och riktigt brant så sina ställen. Teodlingar och på senare tid kaffe är stora näringsinkomster, förutom turism.

Den lämpligaste avgången är 7.30 från Chang Puak busstation eller 7.40 från Warorot market, där jag steg på. Bussen blev fullsatt, ändå kom det på fyra personer utanför järnvägsstationen. Två kvinnor hade bokat Homestay två nätter och kom direkt med nattåg från Bangkok.
Vid framkomst, efter 1 timma 20 minuter var där ganska glest med folk, med vid lunchtid kryllade det av turister. Föraren förklarade det hela med att det är långhelg. Måndagen blev en av de många ersättningsdagar då en helgdag infaller på lördag eller söndag, only in Thailand.

Byn är helt charmerande, med gammal bebyggelse varvat med nytt, allt byggt i trä. Och allt kretsar kring vattendragen som slingrar sig runt och ibland rakt under bebyggelsen. Där finns flera Homestay, kaféer och restaurangen. Småskaliga vattenfall i byn och flera större bara ett par hundra meter uppströms. Dit leden en lättvandrad stig, parallellt med vägen.
Det var lätt att fördriva tiden, fyra timmar, tills bussen gick tillbaka.

Flätar korgar till sticky rice och för äggkokning i hela källor.

En av ryggsäckarna hade mannen tillverkat själv.

Som sagt lättvandrat till de större vattenfallen.

Karta, som faktiskt är riktigt rättvisande.

Väl framme i gott sällskap.

Tillbaka i byn för fika, lunch och sightseeing.

Smakade på innehållet i ett litet knyte. Smakade så där. Men billigt, 1 baht.

Kaffebuske, vid vägkanten.

Där finns ett tempel, med personal.

Vila i Frid.

Brant väg genom byn.



Thaiturister före . . .

. . . och efter fotoannonsering.

Mest personbilar, men även "de röda djävlarna" drar upp folk.

Thailands Fred Flinta har sett stora förändringar sedan han kom för hundra år sedan.