Cykeltur med "Museum", trygghetssömn, vattedjur . . .

Med cykel kommer man tillräckligt långt bort fram stan för att komma väldigt nära det genuina Thailand.


Såg något i ögonvrån. Vände. En vägg med museiföremål. Och en kvinna som kunde berätta historien bakom. Några artiser på omslagen var kända. Strykjärnen var 60-70 år gamla. Kvinnan hade själv använd dem, hon visade ett stycke träkol från en ugn för matlagning med vilket man fick värme till järnet. Almanackan från år 2516, alltså 42 år sedan den var dagsaktuell.

Nästa stopp blev kaféet med luftkonditionering vid Wat Si Don Muun.

Men först en risförsäljare med en flagga jag inte blev klok på . . .

Inne i Kaféet såg jag direkt ett motiv, hastade upp kameran och kunde plåta utan att väcka föremålet.

Mamman log och jag fick henne att sätta sig bredvid sonen.

Själva templet och dess abbotmunk är vida känt.

Gamla byggnader blandas med museiföremål, parker och nybyggnationer.

Intill finns en FAST(!) busslinje.

Apropå vattendjur i rubriken finns här stora karpfiskar i denna kanalen.

Lite längre bort i angränsande vatten, djur som höll sin mer ovanför vattenytan.

Ingen cykel- (eller scooter-) runda utan flera stopp för förfriskningar.

Islemonte vid ett mejerikafé och lunch vid HILLKOFF Learning Center.

Doi Pui - Tallskog och utsikt

Doi Suthep och dess tempel känner de flesta besökare till och är ett "måste" under besök i Chiang Mai.
För mig är tiden förbi att cykla dit. Med scooter är det istället så bekvämt att det i dag blev förlängning 4 kilometer upp till Bhubing Royal Palace och lite till . . .

Tänkte åka vidare 3 kilometer till kaffeplantaget för fika, men vägen efter templet är väldigt dålig. Tvekade flera gånger under fortsättningen innan jag stannade vid en utsiktspunkt, och när jag skulle fortsätta hörde jag ett ljud av skrapande metall mot asfalten. En farang hade vurpat med sin moped, skadade ankeln och fick blodade skrapsår på ben och armar. Han fick hjälp av tre thai, och jag fick hjälp att avbryta och vända tillbaka.
Tog kaffet intill Palatsen, där det också finns en utsiktspunkt. Något som de flesta faranger missar, skyltarna är på thai. Det enda jag kunde tyda var view, som en thaikvinna verifierade. En Termometer kunde jag också tyda; behagliga 26 grader mot 34 nere i stan, denna soliga dag.

Först ett obligatoriskt stopp efter 6 kilometer.

Min vändpunkt, en boplats för parkvaktare.

Vita "pricken" är Pagodan vid Wat Phrathat Ban Pong längs Samoengvägen.

 På tillbakavägen stannade jag för kaffe intill Palatset med dess anonyma utsiktspunkt.

Ett "Skogsrå" - från Bangkok.

Gammal skylt, men Slippery Walkway går ännu att tyda.

Icketuristisk lokal Måndagsmarknad

Det klibbade under skorna. Asfalten har helt nylagd, vägavspärrningarna hade precis plockats undan när det var dags att sätta upp ställningar till marknaden.
En lokal marknad vid en strategisk vägkorsning där Highway 121 korsar floden Ping, cirka 12 km söderut.

 Vid 3-4 -tiden kommer kommersen igång så smått.

Bäst att vara på säkra sidan, om det blir regn.

Skorna av.

Här är bron skydd för eventuellt regn.

Ojämnt underlag är lätt att fixa.

En farang hjälpte till och hittade en passande sten.

Mitt bidrag.

Det finns ris och så finns det ris.

Bara ett tränad öga ser, och tränade smaklökar känner skillnaden.

Mat i varierande former.

Donuts á 5 baht styck och fågel (duvor?) som ska grillas.

Egen shopping.

Förutom goda donuts fyndade jag också sockar Best Quality, köpte 2 par á 10 baht (2.50 skr paret) samt en hatt för 39 baht.

Uppdatering - 2 veckors "vardag" efter Europaresan

Två veckor har nu gått sedan jag kom hem från Europaresan. Det har inte hänt så mycket. Det är lågsäsong för turismen, inte många skollovsfirare från Europa kommer hit upp i norr. Men kineserna fortsätter välla in.
Det är sparsamt med festivaler, regnsäsongen gör sitt till. Ändå byggs det mer hotell, överallt i stan. Och nya kaféer växer upp som svampar. Min granne och kompis Kenneth hade inventerat beståndet i närområdet, har hittade 13 kaféer i grannskapet. Fem av dem ligger inom en halv minuts gångavstånd från varandra.

Ett trolleri- och musikuppträdande i ett varuhus och en liten tempelfestival

är allt jag bevakat på den fronten.

Regnsäsongen har kommit igång rejält.

Lätt att bli överraskad när de kraftiga skurarna kommer,

men då finns alltid ett kafé att fördriva tiden i,

i alla fall för ledighetskommitén.

Mellan skurarna ges också utrymme för fotbad på lunchen.

Som sagt kineser, kineser som är totalt okänsliga när de vilsna kör mot trafik och stannar i korsningar.

Tron på amuletter är stor, fast föraren av denna tuktuk har nog övertro på betydelsen.

Eftersom det är regnperiod är också risplanteringen i gång.

Och så var det det där med kaféer. Med sådan överetablering har alla inte så lätt.

Besökte ett ställe som hade återöppnat. Jag var första kunden sedan de öppnade fyra dagar innan,

men så ligger stället, som namnet visar, långt från stan.

Borta är de enkla "hål-i-väggen" ställena, nu ska det helst vara chic och modernt eller vintage.

Tåg- och cykelresa i Österrike

Varje år sedan jag flyttade till Thailand har jag återvänt till Europa på sommaren. Bara två av de nio gångerna var jag varit i Sverige, det är områdena i Österrike och norra Italien som lockar!
Och varje gång har jag haft trevligt sällskap av kamrater från gamla hemlandet, tills i år. Sven-Erik, som står för den suveräna servicen med transport och boende i sin "monster"husbil, kunde inte ratta i år på grund av knäproblem. Därför fick jag förlita mig på järnväg och privatboende mellan cykelvarven.

Flög till Wien denna gången. Tågresorna blev Wien till Klagenfurt, Klagenfurt till Hermagor, fram o tillbaka Bodensdorf Villach och slutligen Villach till Wien för flygresan hem. Cykling kring tågdestinationerna och en längre transport mellan Hermagor och Bodensdorf. Som man kan utläsa av ortsnamnen blev det enbart Österrike i år, anledning nämnt i förra inslaget.

Kaffe och/eller öl, försvinnande gott.

Inte så många bilder från förstklassiga cykeltransportören ÖBB (Österreich Bundes Bahn), därför ett bonusinslag med spektakulära och märkliga järnvägslinjer.
De två från Thailand har jag sett respektive åkt, Av övriga har jag de två från Schweiz på önskelistan.