Loy Krathong i smått och stort med stämning och färger

Låter bilderna tala.

Och konstaterar att fastän två år med uppehåll på grund av pandemin så nådde 2022 års upplaga inte upp till vad det en gång varit. Begränsningen att fritt sända upp Khom Loy, pappersballongerna, kanske bidrar, men också striktare förbud mot fyrverkerier och alkoholförsäljning. Möjligen också att det känns något mättat för min del och jag inte hänger med i den trängseln som det ändock är.

Det gick mycket vildare till förr i tiden, men kanske mer behagligt nu när man koncentrerar på det traditionella.

Jag kom inte att följa årets Parader lika mycket som tidigare. Här i stället länk till hur pampigt det var år 2019.

2018 var också en storslagen parad, här är länken.

På den mer vilda tiden ingick 2014 års upplaga, se denna länken. Då öppnade jag Bloggen med dessa rader:

Går inte att beskriva med text, om man inte är snudd på Nobelpristagare i litteratur.

Men för att ändå ge ett liten hum om hur det går till så föreställ dig följande axplock från svenskt firande:
Utgå från student-corteger, lägg till stora mängder av (jul)dekorationer, (påsk)smällare, (nyårs)fyrverkeri, (midsommar)firande,
(invandrar)karnevaler, trängsel och trafikkaos; ta bort fylla och bråk.

 

Nu till årets upplaga, bara med bilder:

Har bara tre bilder från invigningen.

. . . och en stämningsbild.

 

Desto mer allmänt.

 

 

 

I år startade de två Paraderna inte förrän klockan 19.

Det hämmar fotograferandet, ljusmässigt."Lilla Paraden" i tisdags

gav därför bara detta lilla bildutbud:

 

Just hemkommer från STORA PARADEN. Och gör ett nytt konstaterande.

Det var så omfattande att det blir ett eget inlägg . . .