Car Free Day - Free Car . . .
Så inledde en krönikör I en
thaitidning artikeln om Bilfri dag (för att fånga läsarintresse?).
Nej, fri bil var det inte frågan om. Regeringen
har redan subventionerar hundratusentals bilar för förstabilsköpare. Och med
det ökat trafiktätheten och luftföroreningarna i Bangkok enormt.
I en annan artikel hittar jag;
”Den bisarra subventionen av
bilar infördes enligt uppgift som
svar på förfrågningar från biltillverkare,
inklusive Mazda, som
ville ha regeringens hjälp att stimulera efterfrågan på deras produkter.”
Nu propageras det istället för minskad bilåkning.
Åtminstone under en dag. Arrangörerna i Bangkok trodde på 20.000 cyklister för deras del av världsomfattande Car Free Day den 22 september.
Chiang Mai hade givetvis också ett sådant
arrangemang. I San Sai, lite utanför centrum. Utan att veta tider eller andra
förutsättningar gjorde jag ett halvhjärtat försök att komma till samlingen. Men
kom försent. Istället tog jag en egen tur ut på helt bilfria vägar. Det blev en
helt underbar upplevelse. I områden jag inte varit på tidigare. Bland risfält
och urbefolkning dit nybyggnationer i form av radhus ännu inte nått. Stannade
och pratade med ett gammalt par som sorterade ved i sin trädgård. När mannen
reste sig för att flytta en hög såg jag hur krokig han var. ”Upprätt” kunde han inte resa sig mer än knappt 90
graders vinkel. Andra gamlingar fördrev ”fritiden” med fiske och jordbruk.
 |
| "Wire less" skulle kunna behöva en upplyftning, eller varför inte nergrävning i dessa trakter. |
 |
| Hälsning och/eller tack från denne fiskare. |
 |
| Bilfri dag var det ja. |
Upprymd.
Jag kände våg efter våg av vällust strömma
genom kroppen. Tiden här hade stått stilla. Och den sinnesstämningen stannade
kvar hela cyklingen. 70 km kändes ”som ingenting”, ”hur lätt som helst”. Den
lilla ansträngningen som behövdes i glidarfart var inte noterbar. Alla intrycken trollade även bort värmen (32
grader) och solen som var i läge ”på”.
 |
| Skylten hade effekt på min framfart, behövde stanna för att kunna läsa. Hörde ett välbekant sus och fick bilden med "dagens" trafikant. |
Igenkännande.
Vid några riktmärken kände jag igen mig, som
restaurang Laab gai . . . nå´nting vid ett vattendrag (se tidigare inslag). Därifrån
fortsatte jag i riktning mot och förbi Pa Gang och kom så småningom fram till ett fint trähus – som jag
kände igen. En speciell cykel tillhörande Professor Nirandorn (grundare och
tidigare ledare av Chiang Mai Sunday Bicycle Club) stod i trädgården.
 |
| Professorn, med halmhatten. Bild från november -11 då han ledde söndagsgruppen, med svenska besökare, bl. a. till sitt fritidshus. |
Jag blev inbjuden på te och
fick en trevlig pratstund med honom och frun. Han berättade att här ser man
efter varandra. Inga stölder förekommer. ”Vardagsrummet” i deras hus var helt
öppet utan glas, dörrar och väggar! De
hade byggt detta fritidshus, ”Garden House” ,för knappt tre år sedan. Helt i
trä, även taket, vilket dämpade värmen. På ett risfält intill gick en 80-årig man
strödde gödningsmedel utan betalning. Här kan man få upptill tre skördar per år.
Kooperativ med egen produktion var att föredra gentemot regeringens subvention
är en ståndpunkt som delas av många neutrala intellektuella, läs gärna V V krönikan i Bkk Post, där han ser regeringen som en gigantisk barnvakt eller
curlingförälder.
 |
| Där som sädesfälten böja sig för vinden . . . Where the wind goes rippling through the golden grain fields . . . |
Hela vägen tillbaka satt leenden kvar hos mig,
ibland förstärkt som då jag såg hantering och försäljning av skalbaggar vid
vägkanten. En kille köpte två ”kit” för att leka med. Det är säsong nu för Skalbaggefight,
se tidigare inslag. Gamlingar och ungdomen håller kvar vid traditioner, fast på olika sätt.
 |
| Exponering. Vid vägkanten fanns långa rader av skalbaggar, bundna vid sockerrör som är deras föda. |
