12 augusti 2018

Trygg MC-färd i farlig regnperiod.

Den för risproduktionen så livsviktiga regnperioden, som pågår nu, kan vara livsfarlig för ouppmärksamma och dumdristiga fritidsäventyrare.
Grottdramat i Tham Luang Cave, Chiang Rai blev en varningssignal. Nu stängs flera vattenfall av för besök och de som är öppna förses med stora förbudsskyltar att simma och korsa.
Kraftiga regnskurar kommer plötsligt och lokalt. Häromdan liknade min soi (gränd) en kanal efter tre timars störtregn, tio kilometer härifrån under samma tid var det 0 millimeter nederbörd.
Förra veckan bilade två västerlänningar efter GPS, hamnade på villovägar och ett kraftigt strömmande vattendrag drog ner bilen i en stor flod. De var båda dykare(!), varav en hade medverkat i räddningsarbetet i Chiang Rai, och klarade sig med hjälp av lokalbefolkningen. I Mae Sa Waterfall, Chiang Mai, blev två västerländska tjejer kvar på en klippa mitt ute i en flod då en överraskande flodvåg hindrade deras reträtt. De fick hjälp av soldater som med rep byggde och transporterade dem i en ziplina över floden.

Min MC-tripp i lördags hade Obkhan National Park med dess flodravin som mål. Tidigare turer dit har varit med cykel, men den tiden är nu förbi. En gång hade en farang (västerlänning) fastnat i floden med sitt terrängfordon. Nu öppet bara för vattenbufflar. Förr var där ett populärt tillhåll för picnic och bad, men nu råder dessutom alkoholförbud, något som dämpar ungdomarnas fester i helgerna med våghalsiga hopp och ölpåverkade hemfärder. Två små barn var de enda som plaskade i kanten, men farligt nära ändå att dras med i det kraftigt strömmande vattnet.

Nu till lördagens utflykt.
Först lunch, steak burger med potatismos, hos Praw Plean, Gömda dalen. Upp över berget och kaffe hos relativt nyöppnade Rock Garden Café längs Samoeng-vägen. Därifrån en väg jag tidigare cyklat, första gången i bedrövligt skick (vägen, inte jag). Andra gången delvis förbättrad. Nu var det långa avsnittet med dirt road (grus- och leraväg) asfalterad, en ren fröjd att åka på. Den ansluter till ObKhan-vägen med sex kilometer kvar till Nationalparken.


Växter på lunchen.
Bananer är först gröna sedan gula, så även bladen.



Tryggt med hundvakt på lunchen.



Grannhundar, populära hos vissa men inte alla cafégäster.



Uterum hos Praw Plean.

Försiktighet i vattnet.



"Hund", Rock Garden.


Meditationstempel alldeles innan Obkhan-vägen.
Tomatodlingar längs nyasfalterade vägen, stöttade som Royal Project.



Förbudstyngda Nationalparken. Nyupptäckta dalen.
Vid sista korsningen innan parken hade jag sett en skylt med kafé. Åkte dit på hemvägen. Även detta avsnitt nu uppgraderat med asfalt, till skillnad mot dålig grusväg första gången jag cyklade in där (och fick punktering). Utflykterna blir mindre och mindre äventyrliga, tur är väl det.
Längst inne i denna dalen med återvändsväg mötte jag traktens 7-8 kvinnor, vitklädda efter en ceremoni i avkrokens tempel. Vaktmästaren, tillika vitklädd, höll på att låsa pärleporten.
















05 augusti 2018

CM 6 Chiang Mai - Ultralång terränglöpning i djungeln

130 kilometer löpning i ett sträck. Det betyder löpning på natten. Pannlampa och viss annan utrustning ingår i obligatoriska utrustningen som varje löpare måste ha med. Vilken mandomsprov - och kvinndomsprov.



Tio kvinnor, av ett 20-tal startande i damklassen, fullföljde hela den längsta distansen. Bland herrarna drygt 60 av cirka 150 startande är i mål vid "pressläggningen". Målet för eftersläntare är öppet till klockan 19 söndag. Starten var lördag den 4 augusti kl 05.00.
Överlägsta bästa tid bland herrarna hade en thai, med tiden 17 timmar 47 minuter. Mer än tre timmar före tvåan i loppet. En (61 år med Ubon Ratchatani som boendeort) av två engelsmän jag träffade kämpade i mål efter 33.13 timmar, den andra (58 år, boende i Bangkok) bröt vid 66 km efter drygt 11 jobbiga timmar.
Den bästa kvinnan, 40 år, som heter Montha (samma som hotellet där jag bor) höll på i 28 timmar 29 minuter, en "segermarginal" på 56 minuter.
Uppdatering: Målet är stängt. Av startfältet klarade 17 av 44 kvinnor samt 96 av 167 män maxtiden 20 timmar.

Det fanns andra distanser också, näst längsta 90 km och den kortaste "sprinten" 21 km.
Denna hemsidan ger all information om arrangemanget, bland annat länk till live resultat.

De allra flesta deltagarna var från Thailand. Bland andra nationaliteter såg jag Taiwan och Malaysia.

På fredagskvällen hade jag frågat tävlingsledningen efter lämpliga platser att fotografera. Det ville/kunde/fick han inte säga, de hade ackrediterade fotografer. Så jag fick söka upp platserna själv, inte svårt med hjälp av banskisser och banprofiler som jag plåtade av.

I förra inslaget använde jag epitetet "maratonidioter", ett uttryck från lumpartiden då en styckjunkare använde det till vissa sportfånar enligt hans tycke. Vi var två orienterare i vår trupp så jag tog åt mig "hedersomnämnandet". Intresset för idrott har inte minskat med åren, fast nu för tiden mest som åskådare.

Nu får bilderna (där innehåll går före kvalitet) tala. Med start och mål vid International Convention Center. Check Points vid Huay Kaew Waterfall (strax ovanför Zoo) och Wat Suan Prik i Gömda dalen. Den tredje kontrollen vid "låglandsnivå", Huay Tueng Tao hann jag inte med.















En av britterna checkar in och registrerar sig.


Huay Kaew Waterfall.











Wat Suan Prik, Gömda dalen.




Löpare ut ur och in i djungeln där kineserna hade fastnat. Bilen tillhör parkvakterna som hade kollat olyckan.


Tillbaka vid Convention Center, nu vid målet.

Ut ur skogen för sista gången, 500 meter kvar. Dessa löpare är "sprinters", nummerlappen visade 21 km.

Elitsoldater som "joggat" runt 21 km banan.


En av väldigt få startande faranger (västerlänningar). I mål efter 33 timmar, dag och natt.

Sexa bland damer 130 km.
Trea i damklassen 44 km.


04 augusti 2018

Kineser i bilar fast i djungeln. Får böter.

På jakt efter "maratonidioter" (mer om det senare) i Gömda dalen råkade jag på kinesiska bilar som kört off road i Nationalparken.
Pratade med en Ranger från nationalparken, som berättade att fyra-fem bilar från Kina hade kört off road, med thai guide, vilket är klart förbjudet. Han hade beslagtagit körkorten, som han visade mig, och sa att alla kommer få böter.
En bil hade klarats igenom, bil nummer två var havererad och tre andra fordon måste vänta till olycksbilen bärgats.
Det skulle snart skymma, klockan var omkring 18, så jag såg inte om det påbörjade bärgningsarbetet lyckades. En av de andra off road fordonen var på väg ner och försöka vinscha upp den kraschade bilen.

Att jag hamnade där berodde på att "maratonidioterna" kom på den stigen, men som sagt mer om det senare.

Förresten, på Suthep Road hände också en fordonsolycka. Min första MC-olycka. Jag blev skrämd av en motorcyklist som kändes farligt nära då den körde om på insidan (ganska vanligt här). Instinktivt väjde jag åt sidan, så illa att jag hamnade i asfalten. Det gick fort, men ett tydligt minne var när hjälmen studsade i gatan och klarade det på insidan. Kände också att plånboken i höger ficka fick stöten och troligen dämpade den nu redan uppkomna lårkakan. Långärmad jacka klarade dessutom armbågen från att bli helt uppskrapad.

En löpare på Ultralång distans passerar vraket.