21 januari 2020

Pakmeng Beach - återkomsten

Det är nio år sedan jag var där. Då med cykel. Det inslaget kan du se här.

Besöket i år berodde på att vänner från Sverige kom och hälsade på och ville testa ett alternativ till deras traditionella vistelse vid Ao Nang, Krabi.

Jag föreslog då Pakmeng och hängde med dit fem dagar. Inte mycket, om ens något, hade förändrats på de nio åren. 
Fortfarande lugnt och stillsamt utan parasoller (förutom vid serveringarna), 7eleven, smattrande longtail båtar och massturism.
Att det var Barnens dag på lördag 11 januari bidrog ändå till stor invasion av thailändare under helgen.
 Avsaknaden av sköna liggmadrasser vid stranden gjorde att sol-och-bad-törstande vännerna drog till Ao Nang efter två dagar. Då passade jag på att hyra moped och utforska närområdet. Dock inte mycket att se eller uppleva, så baktanken och funderingarna att åka hit senare under rökiga perioden i Chiang Mai slopade jag. Fick ändå fångat en del med kameran under dessa dagarna.

Den gamle och havet (här i plastbåt).

På lördag var det marknad, veckans stora händelse i byn.







Och som sagt Barnens Dag i Thailand.







Mer barn, men nu i skola. På utflykten med moped (scooter).

Skolan låg en bit in i landet.
Eleverna var väldigt blyga med sina kuskaper i engelska.
Men en modig kille "stack ut" och sa sit down.
Sedan tog han promt min mobil och fotade.


Med mopeden åkte jag också längs kusten söderut några kilometer.
Några män fiskade med nät från stranden.
I fångsten fanns en liten rocka med giftig tagg.






Kvinnor från Songkhla kom på en dagstur med buss.
Alltså från Gulf of Thailand till Andaman Sea.


Pakmeng är framför allt BEACH,
med långa orörda lugna stränder - och solnedgångar.










Cirka en timmas resa från Trangs flygplats.

08 januari 2020

Med turister till Ban Mae Kampong

Trevligt besök från Göteborgstrakten blev anledning att jag åkte uppe i bergen österut till Mae Kampong för tredje gången. Denna byn på cirka 1500 meters höjd över havet har blivit ett stort turistmål framför allt för thailändare som åker dit i stora bil- och busslaster. Inga stora turistbussar dock, vägarna är smala och håller bara för personbilar och minivans.

Vi hade hyrt bil med chaufför, som är bagare till vardags och har guidning som sidosyssla. Han har en nystartad Facebooksida. Engelskspråkig thailändare som jag starkt kan rekommendera.

Innan huvudmålet tog vi en omväg till Chiang Mai Art Museum.

Sedan upp i bergen.
Backe upp efter backe upp efter backe upp.
Smalt och delvis brant sista delen.








Ett "hobbithus"
lockade till stopp vid Tharnthong Lodge,
med dess vackra trädgård.

 






Bor Sang Umbrella factory blev sista stopp på vägen hem.
Den årliga festivalen missar jag i år. Åker istället med kompisarna på badresa till Pakmeng, Trang.







04 januari 2020

Årlig Nyårsfest hos Veerachai Court

Veerachai Court, centralt beläget i Chiang Mai, har varje år den 4 januari ett stort party för dess gäster och kringboende vänner. En tradition som pågått i tjugo år. Till minne och hedrande av mamman till värden, som med sin fru driver hotellet vidare. Till den årliga, lite fördröjda nyårsfesten bjuds en överdådig buffé eller "smörgåsbord"¤).
Ägarfamiljen är ursprungligen från Kina, nu neutraliserade buddhistiska thaikineser. Och munkar som välsignar tillställningen är givetvis ett naturligt inslag.

¤) "smörgåsbord" passar förstås mest in på de svenska besökarna som har stenborden vid Veerachai som tillhåll varje dag klockan 11 för mer eller mindre allvarliga diskussioner om livet, till en kopp kaffe eller annat från ställets butik.


Det ungdomliga inslagen,
likt en del av vuxna sällskapet, kunde inte vänta till klockan 11
då mässandet var slut.







Fortfarande mässande, locket på.













Fritt fram, locken av.


Munkarna behövde inte plocka i buffén, de fick förberedda portioner. Här redan vid desserten.
Fru Veerachan till höger, mannen till vänster (bakom pekfingret).