14 juni 2018

Bangkok fotovandring, där Tuk Tuk förarna bor

Temat på Bangkok Photographers Group's senaste träff, i söndags, var Tuk Tuk Walk.
Samling vid Makro Supermarket, Sathorn och vandring genom Thung Wat Don-området där TukTuk-förare bor och sover när de inte är ute efter kunder på kvällar och nätter. Slutmål var Surasak BTS Skytrain.

Arrangören vill ha in digitala bilder till ett album som ska publiceras om någon vecka. Jag har skickat in några av mina bästa(?) bidrag, som inte ska ha visats på något annat socialt media innan.
Det ger utrymme att ändå blogga om vandringen med detta urval av övriga bilder.

Blå Vitt säte som jag gärna ville åke med, får sympolisera alla de hundratals vilande TukTuk i området.

Det fanns övriga fordon i området också, dels som viloplatser för katter.




Dels bilar, som parkerade hur som helst.

Parkering tillåten!?! Den hade i alla fall stått där väldigt länge.

Parkering förbjuden. Möjligen kände sig denna föraren som bjuden.



Och nu rullar bilderna på . . .




















12 juni 2018

Bangkok - högt och lågt, som jag ser det

Det blev en kort tripp till Bangkok i helgen. Bangkok Photographers Group lockade med Photo Walk i ett lite udda distrikt. Bilderna därifrån under bearbetning.

I väntan på det lite blandat, dels från området nära Chao Phraya, Taksin Bridge och de två sista bilderna i närheten av Wong Wian Yai Railway Station.

Både Fiskhamnen vid floden och de smala gränderna vid järnvägsstationen är områden jag gärna vill botanisera mer i en annan gång.

Där är lätt att hitta nya "äventyr" och hamna i nya miljöer. Till järnvägen var det en kort promenad från hotellet. På vägen dit, under fikat, såg jag flera bussar passera nära mitt hotell. Buss nr 20 kom väldigt ofta, så den tog jag tillbaka. Men det blev inte riktigt som tänkt. Den körde först är "rätt" håll, men svängde vänster för att komma till dess ändstation vid floden Chao Phraya. Hmmm, jag frågade när nästa avgång till Wong Wian Yai skulle gå. Om 5 minuter. Så jag steg på, blev visad till järnvägsstationen med samma namn. Till Skytrain försökte jag förmedla, och fortsatte. Här är Skytrain, sa biljettförsäljerskan. Men bussen hade inte svängt dit där jag såg så många andra med samma nummer tidigare på dan. Jag steg av vid nästa hållplats och tog taxi. En kul händelse, fast det hade gått snabbare att gå tillbaka.













Olika sysslor på Skytrain BTS.


07 juni 2018

Loppmarknad med nostalgikänsla öppet varje dag

Den tidigare så mångåriga, populära och nostalgiska institutionen Flee Market vid Royal Prince Collage upphörde för tre år sedan.
Boende i omgivningen hade klagat på störande trafik och innan något gått till angrepp med hacka och yxa mot felparkerade bilar, likt nyligen i Bangkok, hade loppmarknaden flyttat ut och delats upp till tre andra platser. Dessa tre har försäljning enbart på lördag-söndag.

Vill man inte vänta till helgen så finns en permanent loppmarknad öppen varje dag. Där går det att fynda gamla juvuler, amuletter, CDs, disketter, grammofoner, möbler, armbandsklockor, tavlor, husgeråd, borrmaskiner, prydnadssaker och allt annat mellan himmel och jord.
Den ligger lite dolt till, väldigt nära järnvägsstationen. Riktigt kul att botanisera bland nostalgi och härliga "butiks"ägare, varav flera talar engelska.

Infart från Kong Sai Road, kan nås från både Sa Na Lung Road och Rot Fai Road.


Ja, här kan man även köpa färskt kaffe och läsk.














03 juni 2018

Inbjuden till privat antik förmögenhet

 I dag cyklade jag in i ett riktigt scoop!

Komma ut på cykeltur är inte en självklarhet nu för tiden, med krämpor i rygg och höfter och ständig farhåga att ischias ska komma tillbaka.
Men i dag med nyservad cykel och nya batterier till cykeldatorn kändes det som att det smittat av sig till kroppen också. Det blev 50 kilometer i lugn fart. Startade söderut, för frukost efter ca 15 kilometer och kaffe strax efter.
För att sedan hamna i dagens scoop.

Efter Ban Tawai åkte jag in på en stor öppen trädgård med planteringar och lekplatser. En man gav tillstånd att titta runt. Han hade kort berättat att ett av husen är ett privat museum med krukor från olika mycket gamla dynastier i Asien. När jag tittade in genom de stängda glasdörrarna kom han fram igen och visade mig runt i trädgården, pekade ut rariteter i form av gamla saker från Angkor Wat och åtta stora urnor vardera värda 1 miljon baht.

Sällsynta träd, tre-grenade i stammen. Dyra i inköp och hitforslade.


Två delar från Angkor Wat och två av de åtta 1-miljons urnorna.


 





Flera överraskningar

Plötsligt bjöd han in mig i en annan byggnad, som visade sig vara bostad för ägarinnan. En vacker kvinna i långt svart hår och vit dress stod på det skinande trägolvet. I all sin enkelhet utstrålade hon lugn och harmoni. 

Jag fick plåta fritt och sitta ner i finstolarna, där även en munk, från Karen Myanmar, uppehöll sig. Efter kort pratstund blev jag bjuden på kaffe, vid ett annat bord. Riktigt gott kaffe, med den söta kondenserade mjölken.

 
Skinande trägolv.

Gammalt kinesiskt porslin.



Ut på gårdsplanen igen, och nu skulle jag få se museet. En tjänare åkte i väg på moped och kom snart tillbaka med nycklarna till museebyggnaden.
Det finns stora mängder tusenåriga krukor och annat porslin. En del hittat på Mekongflodens bottnen.



Alla dessa skatter hade ägarinnans föräldrar samlat från över 60 år tillbaka. Då fanns inte samma restriktioner som nu och många behövde sälja för risfödan för dagen. Inte heller hade sakerna motsvarande värderingar som nu för tiden.

Någon i bekantskapskretsen har en guldgruva i Myanmar, som utvinner 60 kilo guld om dagen! För flera år sedan fanns, i en byggnad bakom museet, en stor guldindustri med hundratals arbetare som förädlade materialet, hitforslat från Myanmar och även gjorde specialtillverkade smycken av guld. 

Anmärkningsvärd är att kvinnan vill sälja hela anläggningen, inklusive antiksamlingarna och de stora robusta byggnaderna. Hon ägnar stor del av sin tid att meditera och om  försäljningen blir av vill hon flytta till Myanmar och fortsätta med meditation. Några fåtal prylar säljs till privata samlare. Men tidnings- och tvreportage är nobbade.
Kanske detta är det första mediet som visar upp de dolda skatterna?

Tilläggas ska att mannen som guidade, ursprungligen från Laos, och jag samtalade på engelska.