Utanför allfartsvägarna

Att hamna utanför allfartsvägarna är inte alls svårt. Ibland sker det genom felkörning, men nu efter ett år i omgivningarna kommer jag oftast dit jag tänkt mig. Denna dag var målet Obkhan Nationalpark, ca 30 km sydost från Chiang Mai. Med avstickare via "sidospår" kan cykelturerna, som denna gången, ta hela dagen. På småvägar, som ej finns på någon vägkarta, finns alltid intressanta företeelser att upptäcka. Bilderna nedan visar:

- Ett stort schackt, grävt med maskin för många år sedan och där erosion från regn skapat spektakulära formationer.

- Väg i djungeln till en isolerad, avlägsen by. Där rådde en total tystnad - tills motorvrålet från fordon på väg ut på djungelstigarna avbröt friden. På väg därifrån fick jag djungelpunka. Att det var djungelpunka, i dubbel bemärkelse, fick jag erfara efter ytterligare en punka då jag upptäckte en tagg från en (djungel)buske i däcket.

- Vägen nära Obkhan Nationalpark där man kan campa intill en flod. Dock högst olämpligt att campa under regnperioden. Efter föregående natts häftiga skyfall (troligen det sista för säsongen) låg campingområdet under vatten.

- Fisketävling. Med avgift, vägning och priser. Största fisken, under tiden jag var där, vägde 5,86 kg.

Mae Hong Son. Besök hos Long-necked People.

Det var inget som jag hade planerat men väl i Mae Hong Son, dit jag flög denna gången, hyrde jag cykel och besökte ett flyktingläger där Padaung Kayan Long-necked People har tagit sin tillflykt.
Mae Hong Son är en liten stad eller by väster om Chiang Mai, nära gränsen till Burma. Landsvägen dit går genom våldsamt kuperat djungelområde via 1864 kurvor , ett tal som används som reklam på T-shirts. För tre år sedan cyklade jag hela Mae Hong Son rundan från Chiang Mai (utan att ha en tanke på att räkna och än mindre veta hur många kurvor det var och är).
Nu tog jag alltså flyget, ett liten propellerplan med plats för 12 passagerare. Det var häftigt att se djungel-landskapet från ovan.













Jag besökte det mest lättillgängliga av tre olika läger för dessa flyktingar. Cirka 12 km utanför samhället på en slingrande väg som på flera ställen korsades av ett vattendrag, vilket gav upphov till hala, slippriga passager. Att se kor, bufflar, getter, höns med fler boskap på vägarna häromkring är inget ovanligt men att se en stor elefant gå fritt på vägen var en ny upplevelse för mig, och intressant även för de turistande thailändare (som hade bilat hit upp från Bangkok). Elefantskötaren, eller Mahout på thai, var dock i närheten och med hans rop lydde elefanten och vände för att dricka vatten i en speciell uppdämd vattenränna.













Denna gruppen av Karen/Karenni folket är känd för halsringarna av mässing som kvinnorna bär. De kom som flyktingar till Thailand i slutet av 80-talet efter att ha utsatts för tvångsarbete, tvångsförflyttningar och andra rättsövergrepp.
En avgift á 250 baht (ca 50 Sek) tas för att komma in i byn. Av detta går förhoppningsvis huvuddelen till det dagliga behovet av mat, medicin, barnens utbildning och övrig utveckling i byn. Som flyktingar får de inte arbeta lagligt men inkomster kommer även från försäljning av souvenirer och egentillverkade väv-produkter. Vissa av flyktingarna har lärt sig både thai och engelska genom att prata med besökare. En kvinna jag pratade med (hon på bilder med barnet) berättade på väldigt bra engelska att hon var med i en grupp på 7 personer som flydde med hjälp av en guide som de hade betalat. Hon var själv 13 år gammal då och kom inte ihåg mycket av det, mer är att det varit en svår vandring genom djungeln.

















Vad männer sysslar med i vardagslivet vet jag inte, men på "fritiden" spelade de den även i övriga Thailand populära varianten av wolleyboll. En variant där man inte använder händerna, men väl alla övriga kroppsdelar. Man klackar, "cykelsparkar", nickar och försöker få bollen över nät på alla möjliga akrobatiska sätt.

Barn som leker och plaskar i en vattenbalja blir lika kul på bild som överallt på jorden.

Huey Tueng Tao - utflyktsmål

Söndagens (4 oktober) cykeltur gick till ett fint, populärt rekreationsområde vid en sjö ca 10 km norrut.
Gruppen stannade vid infarten, 1 km innan sjön. Där vidtog sedvanliga hälsningstal (mycket snack är det) vid en motionsslinga skild från trafik, anlagd för cykling och löpning. Sedan förevisades en fräck mountainbike. Det passade ju inför denna grupp, men när även detta snacket pågått i över en halvtimma (på thai) ledsnade jag och drog iväg till sjön i närheten. Trodde givetvis att gruppen skulle dit. Men de kom aldrig. Efter 3 motionsvarv á 3,7 km och lite fotograferande stannade jag för lunch. I en härlig miljö och med mycket aktivitetet att beskåda. De flesta som kommer hit gör det på motorcykel, bland bilarna utmärkte sig en Mitsubishi, reklamsmyckad med bl a märket ÖHLINS (behövde googla för att se att det är ett svenskt företag).
Motionslöparen som sprang med ett stort, torkat löv som skydd mot solen såg jag även vid ett tidigare besök i våras - springande med samma(?), i alla fall liknande löv. Ett annat udda inslag var den tatuerade mannen.
Förutom lek och bad, som mest barnen sysslar med, så äter alla. Till maten dricks stora mängder öl och/eller whisky utblandat med is och vatten. Själv drack jag Pepsi och vatten och åt ris med omelett samt min nya favorit Papaya Salad samt frukt. Vinden svalkar skönt och de pittoreska bambu- och palmbladshyddorna ger behagligt skydd mot solen. Aktiviteterna cykling, löpning, lek och bad, fiske, mat och dryck gör att det hela framstår som en riktig idyll.