Det var dags för en lite längre cykeltur. Ca 12 km utanför Chiang Mai, efter att ha passerat byn San Kampaeng hamnade jag i så gott som blifria områden. Körde lite slumpmässing och på känsla, undvek stora vägar och kom in i intressanta områden österut, parallellt med stora vägen till de varma källorna.Passerade ett stort tempel som utmärkte sig i mängden. Hörde enformigt mässande munkar. Blev intresserad och stannade till. Jag hade kommit till Wat Pa tung. Ett i hela Thailand välkänt tempel, som fått sin berömmelse tack vare en (nu avliden) framgångsrik abbot med speciella egenskaper och stort socialt arbete. Templet har en egen hemsida; http://watpatung.org med mycket information samt bilder.
Det som pågick var en ceremoni som var ämnad att ge god hälsa och framgång för tre personer. Dessa satt i ett "ceremoniellt tält" och var inlindade i snöre som gick från och till munkarna. (En av munkarna gav en kort förklaring).
. . . och där
Jag följde sedan en skyltanvisning om en damm/reservoar och cyklade vidare och djupare in mot bergen och skogen. Utan att känna varken koskräck eller hundskräck kunde jag passera dessa djur på en smal väg. Jag fortsatte och vägen blev mer och mer överväxt av djungeln tills den helt upphörde och en stor betongvägg tornade upp sig. En smal stig gick upp till dammen men där tog ormskräcken över och jag vände.
Dock kom jag till dammen, som ligger i utkanten av MaeTakhrai National Park, via en annan skylt och en inte lika överväxt väg.
Massagen jag tog på kvällen (efter 9 mils cykling) var välgörande. "No Pain, no gain" (ingen smärta, ingen nytta) sa massösen. Och så var det, det gjorde så ont att det gjorde gott efteråt.
Det finns många skyltar att följa - till okända mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar