Dagen efter fotbollen fick jag tillfälle att åka med till Mae Sai och gränsen till Myanmar, som det officiellt heter. Men många, även opposionsledaren Aung San Suu Kyi, säger hellre Burma.
Red Lion -ägaren visste ett smidigt sätt att ta sig in i Burma. Med två kopior av sitt pass och mot en avgift á 500 baht kan man komma in i gränsstaden Tachilek för några timmars besök. Jag hade inte mitt pass med mig, bara en kopia. Men det ordnade sig ändå. Den leende thailändske gränspolisen uttryckte önskemål att få en flaska vin för att fixa in även mig. Och det fick han, mot tillbakalämnandet av passen (till övriga sällskapet).
 |
Lämna vapnen här.
|
Annars kommer många faranger till denna gränsen för att förnya sina visum. Nu för tiden får man bara förnyat med fjorton dagar. Så för många långliggare blir det åtskilliga resor. Jag gjorde den proceduren för åtta år sedan, men när man har ettårsvisum är det smidigt och billigare att göra gränsbesöket med nämnda VIP-handlingar.
Direkt efter gränsen möts man av horder av försäljare som erbjuder Viagra och sightseeing i tuktuk. Men bland de långa raderna av butiker går man ostörd. Det finns att köpa allt möjligt, billiga kläder, elartiklar, dvd-filmer och taxfree sprit med mera.
Tandläkarbesök.
Tillbaka i Chiang Mai gjorde jag idag ett uppskjutet besök hos tandläkare. Hade ätit russin så en tand (gammal fyllning) hade spruckit. Tandläkaren ville ersätta med en krona (kostnad 7.000-12.000 baht), men jag nöjde mig med lagning. Besöket hade jag bokat dagen innan. Här existerar knappast några väntetider, varken till läkare eller tandläkare. Fick bedövning. Ingreppet tog 45 minuter, kostnad 1500 baht (ca 330 kr).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar