19 oktober 2012

Tillbaka i oregelbundna rutiner

Drygt en vecka nu sedan jag kom tillbaka efter KULinariska resan i Europa.

Karta Ko Kret.
På spång, Ko Kret.
Tidsomställningen klarade jag av genom att mest sova igenom den första dagen efter att ha landat tidig morgon i Bangkok.

Där gjorde jag också en utflykt ihop med Arne (www.bangkokbybike.com).
Med expressbåt upp i Chaophraya till ändstationen Nothaburi. En slinga med cykelrichshaw. Sedan en chartrad liten speedboat längs små lokala kanaler till Ko Kret, en ö i Chaophraya-floden, som bildats genom en grävd kanal. Tillbaka åkte vi minibuss.
En intressant resa med cykeltur (hyrda cyklar på Ko Kret) och speedboatfärden på en liten trång kanal som höjdpunkter.


Här hemma i Chiang Mai rullar det på. Ja, cykeln är med varje dag. En dag alldeles för sent. Hade misstagit mig på mörkrets inbrott. I maj-augusti går solen ner vid 19-tiden, men under bortavistelsen hade jag glömt att vid denna årstiden mörknar det cirka en timma tidigare. Cyklade i mörker sista tio km, i gaubelysning dock.
Jag har nu också återacclimatiserat mig till värmen. Och till vardagen, som snarare är likt helgdag var dag. Försöker undvika att hamna i dagliga rutiner, förutom frukost och att sova. Besöker olika matställen, kaféer och utflyktsmål. Märker tydligt (efter en månads bortavaro) att Chiang Mai är sig likt. Det vill säga i ständig omvandling, i stort och smått. De stora varuhus- och hotellkomplexen börjar ta form. Små matställen, kafëer, massageställen och affärer slår igen, vissa byter ägare. Och nya tillkommer.

Chiangmaikorven är dock sig lik . . .
. . . likaså frukterna.
Fika och Bangkok Post, här på Wawee.

 En milstolpe har också nått Chiang Mai. Tidigare hade jag hört eller läst att avstånd mellan städer mäts från respektive orts centralpunkt. Nu fick jag det bekräftat genom denna kilometermarkering som anger avståndet till Bangkok. I Chiang Mai placerad vid Three Kings Monument.


2 kommentarer:

  1. Gjorde samma misstag som du att kalkylera fel om mörkrets infall. Första veckan blev det till min stora förvåning mörkt medan jag fortfarande var kvar på Rampöng vägen. Men jag hade lampor som blinkade både fram o bak så kände mig rätt säker ändå. Vi är ju trots allt en bit norr om ekvatorn.
    Ser att du lever ett bra liv igen med gamla o nya vanor, finns så mycket nytt att upptäcka här varje dag......Håller på att gå igenom nya restauranger o kaffer i Nimmanhemin, de lär ta ett bra tag.

    SvaraRadera
  2. Så bra med spanare på Nimman. Väntar på utvärderande rapport.

    SvaraRadera