"Ny" Förhistorisk sevärdhet i Chiang Mai

Det är bara cirka två år sedan detta naturfenomen blev känt för allmänheten. Ett område som bildats för tusentals, kanske miljoner år sedan. Jordpelare och väggar liknande pelarsalar som skapats genom erosion. Trettio meter höga. Fascinerande!



Här anade vi fel väg.

Handritade kartan, röda vägvalet tog oss in på kartskissen.

Tillsammans med Bengt och Ivar gjorde jag en scooter-utflykt dit häromdagen. Ett spännande resmål, men även resan dit blev del av belöningen. Förvillande kartbilder visade olika position var Mae Wang National Park Head Quarter ligger, varifrån det skulle finnas ordentlig skyltning. Dagen innan fick jag lugnande besked av en person som skulle ordna utflykter dit; Åk till Mae Wang och förbi Mae Win för att komma till Nationalparken. Några kilometer efter Mae Wang kändes det ändå inte rätt, så vi frågade hos en sjukstuga där personalen "släppte" patienterna och flockades kring oss för att förklara vägen. En polis kom också till hjälp. Vi fick en handritad karta och vissa riktmärken att passera. Vände och såg en liten avstickare där vi frågade efter ett av "riktmärkena". Tog in denna lilla vägen, genom fina risfält och kom fram till en skola som vi förutsatte var enligt erhållna beskrivningen. Det dröjde inte länge innan vi såg skyltar, som ledde oss de sista 20 kilometerna ända fram till Nationalparken. Men först stannade vi för lunch vid ett enkelt matställe.

(På tillbakavägen såg vi att vid en korsning med en djungel av skyltar där vi tog till höger, "alla" pilar visade åt det hållet, förutom en enda liten skylt som visade till vänster. På den stod det MaeWang National Park! På Googlemap är Nationalparken felaktigt markerad ovanför Mae Win.)

Lite vilse i komplext vägnät.

Nöjda att ha kommit fram.

Vid entrén behövde vi testa våra kunskaper i thai. Förstod dock aldrig varför vi fick fyra(!) biljetter var. Efteråt såg jag att en biljett á 20 baht gällde mc:n. Tack vare thai-mc-körkort blev det thaiavgift istället för dubbla avgiften för faranger.

En 2-3 kilometer lång grusväg, delvis svårbemästrad med lös sand och löst rullgrus, ledde fram till själva attraktionen. Där höll man på att bygga en kontorsbyggnad. En vandringsled var iordningställd och två av oss gick ner och upp den 400 meter långa leden.


Framme vid skapelsen blev det en riktig Wow-upplevelse. Vi beskådade ett naturfenomen som sägs vara det största i sitt slag i Thailand. Fristående jordpelare som skjuter tjugotal meter upp i luften och en vägg som liknar en pelarsal, med 30 meter höga kanter. Detta var Pah Chor, phaa chåå(r) med svenskt fonetiskt uttal. Vid Doi Lor distrikt i Chom Thong, inte långt från Doi Inthanon, landets högsta berg.

Första anblicken.

Här lämnade vi scootrarna - och vapnet.





 

. . . av "kantareller".

Leden var kantad . . .

. . . urgröpt gammal flodfåra.

Tillbaka på . . .

Ett bestående minne. Väl värt mödan.