Genväg med förhinder.
Tänkte ta raka vägen, eller rättare sagt kortaste vägen till Royal Flora, vilken skulle innebära en genväg. Men min vana trogen blev denna genväg lika med en senväg. Först såg jag ett långsamtgående ekipage på stora Hang Dong Highway söderut, som jag gärna fick fotografera. Det var ytterligare ett hemmabygge i form av handikappfordon. Det gick utan pedalkraft. En anordning framtill såg ut som solceller, men jag fick inte det bekräftat.
Efter ett stopp vid en femtiofem år gammal Lanna-byggnad där man sålde nytillverkade antiksaker svängde jag höger efter flygfältet (som planerat). Men sedan snurrade jag till det ordentligt. Hade sett några märkliga statyer som jag försökte komma intill och fotografera. Men det gick inte, privat område tror jag en man sade på thai. En annan herre vinkade in mig på hans gård där jag kunde plåta från närmare håll.
I närheten vid en skola intill ett tempel sprang skolbarn ut på en plan och ställde upp i rader och hade exercis innan de i omgångar gick för att borsta tänderna. En av de små eleverna anförde kommandon som kunde motsvara vänster, höger, hit och kanske dit. Lite förvirring uppstod ibland och det var inte alltid som alla barnen vände sig åt samma håll samtidigt. Till själva tandborstningen gick de prydligt i omgångar, hänvisade av en lärarinna.
Så småningom kom jag ut på Canal Road och fastän dålig sikt (på grund av rök från de sedvanliga avbränningarna) kunde jag skymta det stora riktmärket, berget Doi Suthep. Men det låg ju på fel sida vägen !!! Skulle jag verkligen cykla åt det hållet? Det tog tid innan jag fick ordningen på begreppen. Fick fråga efter vägen till Ratchapreuk (Royal Flora) och tvinga mig att vända om till andra hållet.
Utställningen var välbesökt, men inga problem att ta sig fram. Hittade områden jag inte sett förut, bland annat hur processen att framkalla rågummi går till. Från skåror i träden, till blandningen med vatten och ett tillsatsmedel samt utkavlingen till stora plattor som hängs på tork.
Hem cyklade jag favoritstråket längs bergskanten, utan problem.
"Vi ses i Luang Namtha".
Ja, så sa jag till kompisen Ivar för några dagar sedan. Luang Namtha litter i norra Laos och vi tar oss dig på olika sätt. Det var snart tolv år sedan jag var i Laos, men aldrig tidigare så långt norr upp. Ska bli intressant, och ett givet ämne att blogga om . . .
Det var skönt att höra att även du förirrade dig lite på vägarna - vi gjorde nämligen också det när vi försökte följa din beskrivning av turen på "favoritstråket". Punkt 1 hittade vi, redan punkt 2 cyklade vi vilse, sen var det kört, men det gjorde ingenting vi hittade en massa andra vägar värda att upptäcka.
SvaraRaderaHa, ha. Att köra vilse är det bästa sättet att upptäcka nya intressanta områden.
RaderaFöljer din blogg och längtar tillbaka.
Radera