Khuntan National Park, via omvägar.

Fakta.
Förutom själva skogen, med vandringsstigar, vattenfall, pinjeträd, utsikt, intressant flora med orkideer och liljor, olika svampar samt övernattningsmöjligheter har denna Nationalpark också en tunnel som sevärdhet. Inte vilken tunnel som helst. Det är Thailands längsta järnvägstunnel, 1.352 meter. Byggd 1919. Tunnelbygget fick det inte helt smickrande öknamnet "cementry of laborers" på grund av att över 1000 arbetare dog av olyckor, malaria, tigrar, och fighter bland dem själva.
Denna länken (klicka) ger ytterligare fakta-information on Nationalparken.

Järnvägstunneln, 1.352 meter lång.

Rubriken nämner via omvägar.
Resan dit gick inte, som brukligt för min del, med cykel. Inte heller med tåg. Utan med bil. Ihop med en svensk, helårsboende i Chiang Mai. Som har den goda egenskapen att äga ett eminent fordon lämpat för gropiga, kurviga vägar såväl bland risfält som bergstrakter. Bland hans övriga egenheter finns ett högt utvecklat intresse för tekniska elektronikprylar. Efter att vi kört förbi(!) skylten med hänvisning till Nationalparken kom ett av dessa instrument fram. En GPS, som fått plats i en telefon! Destinationen blev inmatad och vi for iväg enligt anvisningar i form av karta på displayen och en klar och tydlig engelsktalande röst från telefonen. In på småvägar, "After 200 meters turn right, than right again "och så vidare höll han (rösten) på. Ett tag hamnade vi i en återvändsväg, där displayen visade rakt fram - och rösten blev tyst! Undertecknad gick ut och agerade anvisare så vi kunde vända utan att hamna i vattensjuka risfält, mjuka vägkanter och djupa bevattningsdiken. Ett annan försök fick kartan och rösten att visa respektive utropa "You are now at the destination".  Men vi hade åkt helt hel, fast ändå hamnat rätt - det vill säga rätt ut bland risfälten. Vilken var en fin upplevelse i sig.

Framme vid slutmålet.
Efter denna äventyrliga avstickare kunde vi navigera (utan gps) tillbaka ut på stora vägen och följa skyltanvisningarna 8 km till slutmålet, parkens Headquarter. Där fick vi igång kökspersonalen som fixade oss en smaktig lunch. Sedan bar det vidare upp, med bilen. På en serpentinkurvig, smal väg, förbi bungalows och utsiktsplatser med slorslagna vyer.  Högsta punkten ligger 1373 meter ö h, oklart om det går bilväg ända upp för vi vände för att hinna tillbaka till pockande eftermiddagssysslor. Sammanlagt blev med 150 km bilåkning, en trevlig och bekväm utflykt till en tunnel med Nationalpark.

Fotografen i farten.

På väg ner tillbaka.