Bortom Gömda Dalen - och hitom

Rubriken skulle också kunna vara Mellan Lunch och Middag. 
Eller Perfekt väder (för cykling).

Denna perioden, i början av regnperioden från juni-augusti tycker jag är det bästa på hela året i Chiang Mai. Normalt någon regnskur på eftermiddagen, inte varje dag. Molnigheten dämpar den brännande solen, och temperaturen når sällan över 32 grader. Och inte under 24 på nätterna, så man slipper "frysa" som ibland runt årsskiftet. Visst, det kan komma ett och annat större stormoväder, men hittills i år väldigt lugnt på den fronten.

Och jag ser ingen anledning att cykla fort (om det inte är för att hinna med grönt signalljus vid vägkorsningar och slippa vänta i 95 sekunder som det ibland visar på en display som räknar ner väntetiden). Tvärtom. Det finns avsnitt som inte inbjuder att köra fort (till exempel uppförsbackar och tät trafik) och det finns avsnitt som inbjuder att inte köra fort, bara glida fram för att "ta in" och njuta av omgivningen. Det är min melodi. Träna gjorde jag förr. Nu är träningen från förr en väldigt god grund för att "bara" motionera i behaglig fart. Fast kanske är det en form av "omedveten träning" ändå.

Tisdagens glidartur gick till favoritområdet Gömda Dalen. Stannade vid bortre caféet, det med påfåglarna som ligger närmare ett vattenfall i nationalparken. Förra gången jag var där frågade jag om avståndet till vattenfallet och fick till svar; cirka 30 minuters vandring. Nu lät det annorlunda, bara 10 minuter. Så jag passade på att gå upp till vattenfallet, nu när det var så kort sträcka. Men först lunch, ris med kyckling i stark basilikablandad kryddig sås och stekt ägg.


Stärkande lunchen, mums!



Påfåglarna hade fått tillökning. Kolla in huvudtofsen.





Café, vattenfall.



"Vägen" upp till vattenfallet. Här kommer ibland mountainbikecyklister farande och tyvärr även bullerstörande motorcyklar.

Flopp! Inte mycket vatten och inte mycket fall. Och fast åskan mullrade kom det inget regn denna dan heller.

Knappast värt återbesök, inte ens i oktober.

Tillbaka tog jag en kortade väg, sneddade på breda boulevarder och små gränder riktning mot flygplatsen. Blev nyfiken på ett stort byggobjekt. Cyklade in och fick se ett nytt mastodontbygge på gång. En konstgjord sjö med projektering av en stor hotellbyggnad och flera hus på sluttningar mot vattnet. Den stora, pråliga entén var klar, men innanför var det mesta ännu bara ö-de.

Pråligt riktmärke till komplexet.

En öde ö i det ödsliga området. De förföriska bilderna är banderoller som omgärdar området.

Ut på stora boulevarden igen, in till stan för middag innan mörkret faller. Hade ingen fundering på kaffe förrän åsynen av denna inbjudande skyltdocka. Kan man bli annat än kaffesugen?! Siktade på en Ice Coffee, men det uteblev. En skylt vid entren förklarade Sunday Close. Det var "söndag" även denna dag, fast det var tisdag.



"Tack för kaffet." (klickbart)



Kaffesuget släppte. Och allting annat också vid denna anblicken. Tiden stod stilla kring denna kvinna som hade en egen ceremoni i skymmningen vid ett tempel i Old City.

Nåväl, jag rycktes upp av något som sved i magen. Hunger. Och mittemot, på andra sidan gatan blev det äntligen middag.

Fisk (bitar utan ben) med ingefära-, lök- och svampsås. Rena godiset.