|
Äntligen uppe vid korsningen med checkpoint. Snäll "vakthund". |
Att vägarna upp till Doi Ang Khang är helt galet branta visste jag om sedan bilturen i februari. Jag gav mig ändå ut på väg 1340. Skulle ju svänga av efter bara 14 km. Och det blev väl brantare mot slutet, hade jag för mig.
Efter 6 km kom "väggen". Att cykla var ingen chans, jag gick och putte upp hojen en kilometer. Hela ekipaget väger ca 22-24 kg. Tungt! Sedan följde några avsnitt med möjlig cykling, avbrutna med flera gå-avsnitt.
Redan dan innan hade jag förberedd mig på att behöva gå upp vissa avsnitt och hade även i tankarna att lifta, om nödvändigt. Men jag kom upp för egen "maskin" och vilade extra länge vid vägkorsningen i byn Ban Sinchai, där militären har en checkpoint. En väg går vidare upp till Ang Khang och en väg går ner till Chai Prakarn och Fang.
|
Diskussion pågår med Thailands försvar. Blåvitt som förhandlar om förstärkning? |
Men prövningarna var inte slut. Vägen der till dalen var lika vansinnigt tokbrant, och riktigt dålig, med bruten asfast, lera och flera potholes. På väg upp hade jag stannat flera gånger för att vila och pusta ut, nu behövde jag stanna för att vila händerna. Måste bromsa kraftigt, långa sträckor.
Efter 10 km var jag nere i "säkerhet" och såg ett helt underbart liten café. Tog en varm Cappuchino. Omgivningen här har helt och hållet kinesiskt prägel, också med en egen portal, sett från stora Highway 107. Jag kom ut på den efter ytterligare ett par kilometer och hittade strax ett bra ställe för lunch. Stärkt av macaroni och kyckling, platt väg och medvind var jag snart i Fang. Det tydliga regnet jag sett på avstång kom ikapp precis då jag hade kommit in i ett bekvämt hotellrum. Det blev 54 km med snittfart 13,9 km/timma (första 25 km var snittet under 10 km/timma).
|
Lervälling på vägen ner, tydliga kinatecken. |
|
Kinesiskt Café. |
|
Personal från ett sjukhus hade lunch - och drack öl! |
|
Hej då, sjuksyrrorna. |
|
Jag hörde ett trummande ljud. Gjorde en avstickare och såg små nyfikta elever kolla in de större som tränade. |
|
Skolan hade ett Smart tema . . . |
|
. . . första punkten: Smile! |
|
Hej då Kina, för denna gången. Denna pampiga portalen plåtad på utgång mot Chai Prakarn och Fang, där jag övernattade. |
Men vilket trevligt reportage! Stora fina bilder, underfundiga observationer. Men bergsklättring med cykel verkar inget vidare. Fast de ljuvliga syrrorna gjorde kanske mödan värd. Förmodar att du bjöd på ölen för att få några fina bilder. Bra tänkt! Och tack igen! Giljotina
SvaraRaderaEfteråt är det mesta oftast mödan värd. Men under pinan gör sig Vasaloppsuttrycket "aldrig mer" återigen påmint.
Radera