Freshmen walk to Doi Suthep

En årlig högst spektakulär företeelse ägde rum i går. En exklusiv händelse för Chiang Mai University. Inte exponerat som någon turistattraktion utan en intern tradition för förstaårs studenterna vid universitetet. En vandring upp till templet Doi Suthep. Inte vilken vandring som helst. 7000-10000 studenter, inte alla i god kondition, tar sig till fots uppför den slingrande, 12 km långa vägen - uppför berget. Under glada rop, skratt och tjut. I olika grupper, uppdelat i fakulteter. Dessutom medföljande ytterligare flera tusen, som åker mc, bil och cykel (undertecknad); reklamfinansierade och egna vätskekontroller, som alltid en mängd försäljare av mat och dryck, jippon med lansering av nya produkter, en musikgrupp som fick liv i trötta kroppar. Arrangören uppskattade att 20.000 personer skulle delta. Sammantaget så nära man kan komma organiserat kaos.

I trafiken var kaoset totalt. Vissa avsnitt av vägen blockerades alla filerna med bilar som skulle upp, totalstopp riktning neråt. Samtidigt som de senare grupperna av vandrare var på väg upp i den avgasfyllda luften. Inte ens med cykel gick det att hitta lucka ner, fick vänta åtskilliga minuter vissa ställen. Andra cyklister på väg upp fastnade också i trafikproppar, grupper av turister som åkte bil upp för att cykla mountainbike ner.

Redan kl 06 samlades studenterna vic CMU.

Dagen innan hade jag cyklat 80 km och tänkte ta det lugnt denna dagen.

Kollade in samlingen vid universitetet från kl 06.30, men tänkte, jag kan väl cykla en bit upp. Det var lätt även för mig att få vätska. I mulet väder, med lätta växlar, många stopp och med så mycket happening runt omkring gick det även lätt att cykla. Och hux flux var jag uppe vid serpentivkurvan med det brantaste avsnittet alldeles innan templet. Och det var där som kulmen inträffade och allting exploderade. Respektive grupp samlade sig, för att springa, tjurrusa, arm i arm sista biten. Den första gruppen bärande på en  stor dekoration som de haft med sig ända från start.

Denna långa CMU tradition hålls för att främja kamratskap mellan elever och hedra munken Kru Ba Srivichai som år 1934 byggde vägen uppför berget. Vid samlingen deltog förutom skolans representanter även guvenören och givetvis välsignande munkar.

Förstärkningsarbete av vägen (Volvoreklam).

Förtruppen, med dekorerad ställning som de bar hela vägen upp.

 

Ibland springande (här vid vägförstärkningen). Och för att hålla ihop hjälptes man åt att dra med de som var trötta.

Trafiken stoppades vid avsnitten då studenterna sprang upp. Täta återsamlingar för att alla ska hänga med.

Alltid glada att bli fotograferade.

Förtruppen har nått kulmen, rusar runt kurvan.

Våg efter våg med rusande, sammanhållande grupper.

Efter de första grupperna passerat vände jag ner - och hamnade i rena rama trafikkaoset.

Försök att kyla motorn, två ölburkar !

Två trötta tjejer fick lift och vilar i en Red Taxi. Här var det totalstopp i trafiken.

På väg ner kunde jag tränga mig fram till utsiktsplatsen, som jag missade på väg upp. Skapligt bra sikt över staden.

Många grupper hade lång väg kvar. Detta gänget kände jag igen från morgonens samling.

Här har denna gruppen inte ens kommit halvvägs, men blir uppiggade av rock- och raggaeorkester.

Inget fel på viljan. Här har de gått ca 3-4 km, men jag tvivlar att de gick upp hela vägen.