National Elephant Day 13 Mars

Den trettonde mars är en högtidsstund för elefanter i Thailand. Då firas ELEFANTENS DAG. Och det är definitivt en högtidsstund även för alla besökare. Elefanten är landets Nationaldjur och vördas högt. Cykelklubbens söndagstur gick just denna dag till Maesa Elephant Camp (27 km från Chiang Mai), där detta firande hölls för tolfte gången.
En fantastisk syn. En stor buffe med bananer, ananas, vattenmelon, sockerrör med mera godsaker var uppdukat för elefanterna. De stora djuren, med varsin Mahout (elefantskötare) vandrade majestätligt nerför och in i "restaurangen" i en lång rad. Mäktigt och imponerande. Så många som 70 elefanter på en och samma gång gav en oförglömlig syn.
Fler bilder på facebook. (För att se bilderna i större storlek; klicka på dem. Både dessa och Facebook-bilderna.)

Denna cyklingen gav också ett bra besked om benen och allmänna fysiken. Jag var pigg hela backen uppför, likaså på väg tillbaka. Gott att veta nu när jag i dag (med tåg och kanske någon sträcka med färja) ger mig iväg söderut, till Krabi och Phuket, varifrån jag tänker cykla tillbaka, åtminstone till Hua Hin (likt förra året) eller ev. ännu längre upp mot Bangkok för att därifrån ta tåget hem igen till Chiang Mai. Det blir alltså magert med bloggande under den tiden. Håll till godo med dessa elefantbilderna.

Efter 23 km i flack terräng var de återstående 4 km uppför till elefant-campen.

Populärt bland barnen att ge elefanterna en förrätt.

Publik, stor 90% av stamfolk.

Förberedelser, maten styckas.

In i "matsalen". Festmåltiden kan börja.

Kolla där, och där. Flera barn var nyfikna och intresserade åskådare.

MÄRKES-bilar och märkes-BILAR

Det finns bilar man lägger extra märke till. Och så finns det bilar man lägger extra märke på.

Denna varianten av VAUXHALL VELOX, tillverkad någon gång mellan 1948-1951 är stationerad i ett tempel i Chiang Mai.

Ett värdigt fordon. Troligen tillhörande en munk, som dock ej får framföra fordon själv.

Denna bilen är en gammal "rishög" men försöker vara MÄRK-värdig ändå.

Langen går. Munkar och civila hjälps åt vid tempelbygge.

Cementblandaren hade slutat fungera. Tombolan fick dras igång för hand för att få ut den blandningen som fanns kvar. Parallellt startade man att blanda cementen manuellt i ett stort kärl. Att den kom en nyfiken "farang" för att titta och fotografera mötte inget hinder, det bara höjde munterheten bland arbetarna.
Det byggs nytt och renoveras på många platser i Chiang Mai. Så även i tempel. Här har man ju också egen arbetskraft att ta till.



Ibland kan det trassla till sig, med lite spill som följd.



En våning upp fortsätter transporten, barfota.





Sista ledet i denna distributionen. Mycket bambu går det åt för att hålla ställningen.





Övernattning på HUSBÅT, Mae Ngat Dam

Stayed Overnight at Mae Ngat Dam

I lördags drog jag iväg på en utflykt. Hade med mig lätt packning för eventuell övernattning ifall jag skulle nå mitt tänkta mål. Fick nästan direkt följe av ett ungt par som hyrt cyklar för två timmar.  De var pigga på och blev glada över att få en vägvisning ut ur stan. "Redan ute på landsbygden!" utbrast de efter 5 km, "vi trodde att Thailands andra största stad var nästan som Bangkok". Jag gav dem anvisning tillbaka på småvägar och fortsatte norrut. Det är ju bara 40 km till tänkta målet, hade jag för mig. Efter 61 km var jag framme vid den stora sjön/reservoaren Mae Ngat Dam, som blivit ett populärt utflyktsmål med möjlighet till övernattning på husbåtar. Hade inte bokat något i förväg. Första stället jag frågade på hade fullbelagt men det fanns fler att välja mellan. Hamnade på ett ganska lungt ställe, fast avlägset karaoke och högljudda grannar fördröjde insomnandet en aning.
Sjön/dammet är hela 20 km lång. De flesta husbåtarna ligger på cirka 5 km avstånd med longtailbåt. Ett intressant avbrott i "vardagen".



Tilll vänster: avspärrad dammväg där jag fick tillstånd att cykla.
Till höger: panoramautsikt över bördigt område, bevattning finns ju i överflöd.
Klicka på bilderna så syns de större (och bättre).





Snart framme vid "min" husbåt.



Fiske är populärt.

Grannhuset.

Utsikt över sjön, till andra husbåtar.





På tillbakavägen hade jag fått en handritad karta med beskrivning på vägar genom odlingarna, bl a majs som ses till vänster. 



GRIPEN har landat

The Gripen has landed

Nu har de första Gripenplanen landat i Thailand. Den nyheten landade på förstasidan av Bangkok Post.



Urklipp från Bangkok Post förstasidan 22 februari 2011.


De första sex planen JAS 39 Gripen ska följas av ytterligare 6 plan nästa år. I grafiken kan man se att Thailands flygvapen rankar detta moderna datoriserade krigsflygplan som nummer sex i världen.
Artikeln (på engelska) kan du läsa här. I diskussionsforum under artikeln finns inslag (nr 9 och 10) om Sveriges roll som vapenhandlare samt sunt kritiska röster om köpet överhuvudtaget.

Groteska varnande symboliska statyer

Warnings by grotesque symbolic statues

Staty under konstruktion. På väg till helvetet eller paradiset?

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur. Hoppas bara att de (ögonen) inte trillar ur lika bildlikt som nedan.
På en cykeltur ihop med en turistande svensk kom vi till en park med makabra, abnormt groteska statyer. Liknade rena tortyrkammaren. Men de visar på intet sätt något som sker eller har skett i verkligheten. Statyerna är tillverkade i avskräckande syfte. De ska väcka känslor om vad som kan hända om man sköter sig illa i jordelivet. Olika känslor beroende på hur man har misskött sig och vilka brott man har begått.
Denna anläggning var helt ny, man höll på att tillverka ytterligare "konstverk". Området ligger bara cirka 15 km från Chiang Mai, intill ett tempel, skolor och lekplatser. Thailändarna tycker inte det är så märkvärdigt. De förklarar sakligt att syftet är att framkalla känslor inför vad som kommer att hända i helvetet, om man nu skulle hämna där. Där finns även statyer som visar paradisiska miljöer, för de fromma.
Jag har sett liknande statyer en gång tidigare. För sju år sedan vid ett avlägset tempel i Isaan-området, men tror ändå att de är ganska sällsynta. Kanske 10 procent av landets tempel har liknande statyer sa en "källa".

Bilderna kan, med västerländska synsättet, vara hemska.  Men Statyerna är symboliska varningar till Buddhister, som tar det med upphöjd ro.

Befriande scen. Det finns alltid ett paradis att komma till, som ett mer fördelaktigt alternativ.

Vilse i virrvarr av vägar



Skyltdjungel som leder till ( i mitt fall från) ett virrvarr av vägar.



Välkänt riktmärke.



Förkylningen är så gott som över. I lördags gjorde jag tillsammans med en nyinflyttad svensk en lugn cykling till storslagna anläggningen Rajapruek/Royal Flora. 

Klar i näsan blev jag med medicinen Clarinase. Skönt att det gick över på två veckor denna gången. Hoppade dock över söndagsklubbens cykeltur (sena nätter pga helgens skidskyttesändningar från usa).

Fast i måndags tänkte jag göra en favorit i repris. Men åkte helt vilse. Tog en tidigare avfartsväg för att gena och undersöka en ännu lugnare väg. Hade inte kartan med mig (hade ju åkt här tidigare) och hade in i hoppsan svårt att lita på kompassen, norrpilen pekade ut åt helt "fel" håll !  Men, men, det var kul att komma ut och upptäcka nya områden. På fina cykelvägar utan trafik. Kände igen mig vid ett välkänt riktmärke i form av ett tempel där man för övrigt kan åka hästskjuts runt den gamla ruinstaden Kum Kam. Mer utförligt beskrivet här.



Sydöstra delen av den perfekta kartan som jag trodde mig inte behöva denna gången.