Mellanmål - med svensk koppling

Vid Sawi (hitta det på kartan om du kan) gjorde jag ett av flera stopp för vätskepåfyllning i den brännande solhettan. Kände också för lite energitillskott i form av khao niaw, sticky rice (eller klibbris på svenska). Speciellt förpackat i bamburör. Gott smaksatt med någon sötaktig frukt.

Granskog vackrast.
Vid samtalet med ägarinnan kom samtalet snart in på var jag är ifrån. När jag sa Sverige sken hon upp och berättade att hon har en dotter som jobbar och har familj där. Familjealbumet kom fram från hennes eget besök i det främmande landet. Från bilderna jämförde hon skog och klimat och föredrog den fina granskogen och "kalla" vädret. Hon fick min bloggadress för att visa dottern vid tillfälle, och det dröjde inte länge innan jag fick ett mail från "kalla" landet. Världen är liten - men kommunikationsmöjligheterna oändligt stora.

Ägarinnan/Mamman ser att jag huggit in på andra röret khao niaw.

Max 70.
Etapperna till Chumphon, där jag vilar upp nu, har  inte överskridit 70 km. Anpassade till värmen (och välmående). Övernattningarna har kommit efter 63, 65, 65 och 70 kilometer. Med bara 4 km cykling på stora trafikpulsådern Highway 41. Sista sträckan var extra intressant med närkontakt av apor i arbete som speciell krydda. Ska bearbeta de bilderna och leverera när jag kommit hem, som en "återställare" för att motverka eventuellt abstinensproblem. Ett smakprov så länge:

"Fallfrukten" i bakgrunden belönas med en vätskepaus.

Landhugg: Nödsignal. Olja. Fågel Fin.

Tänkte först använda Strandhugg i rubriken, men det betyder fynd man ser på land efter båtfärd.
Och jag kom ju på land till strand.

Tydlig skylt vid vägen.

Det var nog bra att jag inte hade denna kartan i förväg.

Jag lyxade till det med att bo i en ny fräsch Beach Resort vid Lamae. Det och många andra ställen efter kusten här skulle lätt platsa i begreppet Unseen Thailand. Lugnt och fridfullt, långa öde stränder, knappt en solparasoll och inga försäljare. Fast något som skämmer är oljeplattformar inte långt från land (jag kunde se dem vid dagsljus). Ett av "strandfynden" var oljeklumpar, som en man visade mig. Han hade också hittar en burk oanvänd nödsignal från Hansson Pyrotekniska(!).  Det tredje fyndet från rubriken var en vacker liten fågel som tjejen vid frukosten hade hittat på morgonen. Den verkade först livlös, men ställde sig upp och flög snart några varv. Hon höll den kvar dock, skulle nog kolla upp vad hon skulle göra med den.

 Här är rubrikens tre bilder.

Bland "vanligt" skräp, även oljeklumpar. I nästa by såg jag banderoller med protest mot oljeborrning.

Oanvänd nödsignal, sprinten var kvar.

Fin pippi. Omhändertagen.

Några bilder från Lamae Beach Resort.

Had Lamae Resort (på thai).

Från balkongen, duschade cykelkläder på tork.

Receptionen. Jingjo Hotel var ett annat namn på Resorten. (Som onödigt vetande heter Känguru Jingjo på thai.)

Apor går i Skola

 På College till och med. Bara cirka 10 km utanför Surat Thani ligger landets (och världens) första Monkey College.


Den startades 1957 av en man som växte upp i föräldrarnas kokosodlingar. Han såg hur apor i trakten behandlades illa under upplärning och fick idén att träna upp apor på ett vänligt, positivt sätt. Nu har dottern Somjai tagit över skolan.
Jag fick en intressant demonstration, hade bokat tid från hotellet. Som i andra skolor börjas det i klass 1 (som knappt ett år gamla). På lekfullt sätt, Somjai är mån om att aporna först får förtroende för henne. Det finns också utbildningsmateriel, till exempel kokosnöt som lätt rullar på en axel. Jag fick agera kokospalm och hålla en nöt i handen så apan klättrade uppför ben och bröst och ut på armen till nöten, som jag pedagogiskt släppte efter en kort stund. I klass 2 får de vänja sin vid att åka moped till arbetsplatsen. Vid examensdags kan de klättra upp i höga palmer och skilja ut mogna nötter och har även lärt sig att ta sig loss om de snärjt in sin i linan som hålls av skötaren.

Där föll den, bara en kvar.

Det rullar på . . .

Små mjuka tassar, snart på väg uppför en "mänsklig palm".

"Vänta lite, jag fastade visst."

Ut på jobb !

Gyttjefiske i kolsvart cementrör

Hörde deras prat och skratt inifrån röret då jag gått över till andra sidan vägen för att se om de skulle komma upp där.

Jobbar svart. Det är vad tre män gjorde under en Highway i utkanterna av Surat Thani. Jag fick syn på dem vid vägkanten då de var på väg att glida ner i ett cementrör under vägen. Med sig hade de en ryssja med fisk i. Efter lång, säkert tio minuter, väntan kom du upp igen. Vet inte om de fångat fiskarna där eller bara haft dem i förvaring. Cementrören var knappt en meter i omkrets, kryputrymme med andra ord. En av männen hade pannlampa i det bäcksvarta utrymmet. Efteråt försökte de tvätta sig i något mindre lerigt vatten. Fiskefångsten kom en mopedburen kvinna och tog hand om.

Efter lång stund under jord kom de upp, drypande av gyttja.

"Tvättning".

Efter "tvättning", gyttjan rann ner från kläder.

Mannen med pannlampan, och fiskefångsten.

Tempelkatter

Tempelhundar har fått sitt inslag.

Även många katter tar omhand i tempel.

Nu är det deras tur att visa upp sig. Kanske blir det glest med inslag

under min utflykt. Då får tempelkatterna

agera som pausbilder. 

("Fångade" i Chiang Mai men utsläppta från Surat Thani där jag är nu)

Denna tempelkatten vid ett andehus har varit med förut. Växla mellan de två bilderna (klicka och förstora först) och se hur den gosar sig. 

Samma katt som agerar tempelvakt på första bilden.

Svensk TV-inspelning i Khlong Toey, Bangkok

På "tröskeln" till ett bättre liv.

Mellanlandningen i Bangkok blev ett intressant möte med Annika och hennes projekt i slummen, bland annat ett husbygge och hennes största insats Hang on Hangers, som ger ett meningsfyllt liv och inkomst till ett 20-tal kvinnor.


Extra kul att SVT var där samtidigt för att göra ett reportage.

Bara en bild därifrån, se istället stort inslag på hennes egen blogg.

 På väg tillbaka gick jag till utkanten av slummen innan jag tog taxi till tunnelbanan.

Några bilder blev det på vägen.

Ankor på "barhäng".

Cykelreparatör, som själv tillverkat apparaten för att rikta hjul. Han visade också glatt upp bild på sig själv som cyklist.

Vid Hualamphong järnvägstation var det jippo med utställning av Thailands järnvägs historia.

Med ett gammalt ånglok vid perrongerna.

Wawee Coffee, öppet dygnet runt

Kaffetörstig i Chiang Mai? Nu kan det begäret stillas dygnet runt.

En ny filial av Wawee Coffee har öppnat och när den stänger står skrivet i stjärnorna. Efter smygöppning
med stängning klockan 21 har de nu tagit ett djärvt drag och har öppet 24 timmar om dygnet.
Ett gôtt ställe att slinka in på för fika, läsa Bangkok Post, en bok eller plugga, som många studenter gör.

Intill Warorot Market (Kad Luang) vid Ping River, västra sidan där Flower Market slutar.

Vid mitt första besök, mitten av januari, var det nyöppnat. Menyskyltarna kommer på plats.

I dag var det fler (fotografer) än jag som "dokumenterade".

Från uteplatsen har man utsikt över floden, mot . . .

. . . musikklubbarna och restauranger på andra sidan.