120. 216.

Rubrikens siffror visar statistik. 120 är gränsfall för mig i båda fallen.
Jag trampade årsbästa i söndags, 120 km och det kändes helt okey, men dagen efter kom tröttheten. Det blev sovmorgon till halv elva.
120 är också gränsen för hur mycket luftföroreningar det får förekomma innan det anses otjänligt att vistas i. Genomsnittet senaste 24 timmarna ligger nu på 216, högt över hälsosamt.

Citat hämtat ur Ivars blogg:

"När man mäter den här typen av föroreningar får man fram ett värde i µg/m3. I Thailand har man satt gränsvärdet för ohälsosam luft till 120 µg/m3, genomsnittligt över 24h. I EU är gränsen 40 och länder som Kananda och Australien 25-30 µg/m3.Senast jag kollade visade mätstationen närmast mig 201 µg/m3µg, http://aqmthai.com/ CityHall. Men det verkar finnas städer i Kina och Indien som har så höga värden året om . . ."

Den dåliga luften till trots cyklade jag alltså 120 km i söndags. I början ihop med cykelklubben längs väg 1001 mot Phrao.

Här, längs vägen mot Phrao, ett tydling tecken på avbränning.

Man skyller på grannländerna, men borde se till sitt eget område först och främst.

Men 10 km innan deras mål för dagen, Buatong Waterfall, där jag varit tidigare, vände jag och tog en avstickare längs en kanal mot Mae Taeng. Och hamnade vid Mae Faek Water Irrigation Station. En anläggning för att reglera vattnet från en stor damm i närheten. Vattnet rinner här i floden Ping och kan ledas in i flera sinnrika vattensystem som förser kringliggande fält med bevattning.

Anläggning var klar för snart 80 år sedan (nu är det år 2555 i Thailand).

Det är ett Royal Project och anläggningen omgärdas av fina trädgårdar.

Torrlagt vattendjur. I bakgrunden en gångbro över floden.

Dagen bjöd på så mycket intressanta nyupptäckta områden med tidskrävande stopp inkluderande lunch och fika, att jag kom hem försent för att live kolla Helena Ekholms sista framträdande i skidskyttets världscup (såg det i efterhand).  På hemväg hade jag sett ett knippe vackra blommor längs vägkanten. Kom att tänka på Helenas ovan nämnda avslutande karriär, vände och tog bilden. Publiceringen tillägnas henne och alla goa spännande stunder framför bildskärmen.

Likt tjejen på moppen susar Helena vidare mot nya mål i livet. (Båda utan någon som helst aning om blommorna.)