Luang Namtha, bröllop.

Det verkade vara högsäsong för bröllop. Passerade väl 3-4 sådana arrangemang både fredag och lördag. Många gäster bjuds in. Ett medelstort bröllop har ca 400 gäster, uppåt 1000 vid finare fester. När inte gårdsplanen räcker till dukar man upp på gatan. Jag trängde mig igenom (med cykel) en sådan tillställning och blev bjuden att sitta ner och fira med en öl men tackade nej, sparade det till nästa dag.
Cykelguiden (som själv gick i giftastankar) hade berättat att när ett par väl fattat tycke för varann gäller det för mannen att betala till kvinnans föräldrar. 3-5 miljoner Kip samt lite guld, kor och bufflar är vad han måste slänga upp. Laos må vara ett av världens fattigaste länder, men man måste vara miljonär för att gifta sig !!!



Jag hade förmånen att vara med på ett Laotiskt bröllop - som gäst ska tilläggas. På bussresan satt jag bredvid en laotier som bjöd in mig till sitt bröllop. Ivar var också pigg på att följa med och med packningens bästa gåbortskjortor cyklade vi iväg 5 km och kom lämpligt till den stora välkomstceremonin och satt ner vid dignande lunchbord, där varken mat eller öl var bristvara. Att det var mitt på dagen hindrade inte att dansen kom igång, till levande orkester. Lugna och graciösa rörelser i alla fall medans vi var kvar. Kanske gick det häftigare till lite senare. Bevis på det (häftigare danser) såg vi vid ett annan bröllop efter att ha cyklat utanför staden på en dålig grusväg. Där var det yngre gäster och mycket livligare fart på dans"golvet", och även bredvid där glada, berusade ungdomar tjoade.

Gruppfoto med hela stora släkten.

Några av de cirka 700 gästerna.

Brudparet gick runt bland alla gäster och bjöd på fin whiskey. Här våran omgång.

(Och ja, han hade bytt om till kostym.)