Luang Namtha - TILL vattenfallet.

Resan blev målet.

Undrar just om Laotierna är lika tokiga i vattenfall som Thailändarna. Som vallfärdar till sina kära vattenfall på helger. Och har picnic hela dagen, kopplar av, plaskar och badar (med kläderna på).
Luang Namtha har ett vattenfall nära centrum, som vi var nyfikna på. Som de nog är väldigt stolta över. Markerat på karta och tydlig skylt som visade infart utefter stora vägen. Men den långa torrperioden hade satt sina spår och något svar på Laotiernas vattenfallsvanor fick vi inte här. Själva vattenfallet blev en flopp, så gott som uttorkat, men nog sevärt och mer besökt under regnperioden. En kul grej vid målet var att man betalar inträde, en spottstyver för en "rik" farang.

Ivriga biljettförsäljare när dagens enda(?) besökande turister kom.

Det var vägen dit, grusig, stenig, dammig och gropig, som blev helintressant.
Bebodd av bergsfolk i traditionella kläder. Som inte har anammat buddhismen utan håller kvar andetron och förfädersdyrkan (animism). Tydliga tecken på det är uppbyggda, i form av mönster gjorda av bambu, över vägar,  dörröppningar och mot skogen. Allt för att skydda mot onda andar.

På väg in mot "beskyddat" område.

Ung, charmig, pratsam tjej.

Tillhör bärarlaget, äldre gardet.

Rulla-däck lek.

Mellanmål på bladtallrik.

Skojbråkande tjejer.

. . . i en "vitlöksby".

Handarbete vid husknuten . . .

Skogen har mycket att erbjuda, bäst att skydda sig ordentligt.

En helintressant utflykt är till ända. Tillbaka till staden i skymningen.