Träsvarveri i ödebygden



Vid denna 4vägskorsning behövde jag inte fråga mig fram.

Jag brukar tänka ut en rutt varje gång jag tar en längre cykeltur. I fredags höll jag faktiskt den tänkta planen, med en viss utvikning. Det var efter Doi Saket som jag tog en väg jag ej cyklat tidigare. Frågade mig fram flera gånger. Sista gången fick jag svaret; "tang nii glai, tang nan glai". Jag valde det senare. (Det är viktigt med tonfallet, det senare betydde den där vägen lång, i motsats till denna vägen kort.) Alltså en omväg. Men jag ville så gärna nå 80 km denna dagen (det kom att fattas en). Efter ett tag blev asfalten mer och mer trasig, övergick till stenig grusväg vilket fick mig att vika ner på en betongväg. Som i sin tur ledde mig till ett svarveri, Mount Mango Co Ltd, där man tillverkar skålar av mangoträ. En avstickare som gav detta inlägget. Kul också att ha cyklat säkert över halva distansen på vägar jag inte varit på förut.




Skylten som väckte mitt intresse. En ganske stor anläggning visade det sig.

Andra svarvade alster.

Befogad förbudsskylt.

På rätt väg. Hög tid för lunch. Glad att kunna läsa vägskylten som säger Sankampaeng . . .

. . . och en rejäl kycklingstek på favoritrestaurangen i där.