Vägen till Panglung Café - läskig upplevelse

Inte många ställen jag kände det behagligt att köra upp till Panglung Café. De avslutande sex kilometerna vill säga. De första 2 km stiger det brant från 800 till 1000 möh. Snudd på 1200 möh mot slutet. Delvis trasig, ojämn betong med lösa stenar. Och köra ner tillbaka kändes än mer obehagligt.

Det går att fortsätta och komma ut på stora Samoengvägen via Phu Mork Dao Resort (som jag hade riktat in mig på), men 5 km av den sträcka är väldigt dålig grusväg sa en av personalen, som hade svårt att köra där med 4-hjulsdrivet fordon och avrådde.

Lyckas man utan olycka är det ändå en häftig hisnande upplevelse och målet självt är spektakulärt.

Mat, kaffe och bakverk kan man få serverat flera våningar upp i ett av två gigantiska träd, det andra avstängt på grund av otäcka djur (förmodligen bin eller andra insekter som svärmar).

Min lunch, Pad Thai med stora räkor tog jag på säkrare nivå nära köket.

 

Vägen dit bjöd förstås också på andra upplevelser genom "trollskog".

 

 

 

Ny tempelbyggdad. Mon Chaem långt i bakgrunden.

Vid templet hade jag frågat hur långt det är kvar. 5 km, sa en man. Va, sa jag (på thai).

Strax efter kom skylten med 5. Tack o lov var det bara 500 meter kvar.

Det är alltså 6 kilometer från stora Samoengvägen.

 

Med alla stopp för fotografering och i krypfart tog de 6 km tillbaka 50 minuter för mig.

Där är tydligen bra klimat för rosor och andra säregna blommor.

 

Fortfarande skollov för dessa barnen.

Mon Chaem med alla dess kupoltält syns genom lövverken.