Låååång Lamphun-runda

Det har varit förbaskat svårt att komma upp till distanser över 70 km på cykelturerna senaste tiden. Årsbästa, en Lamphunrunda 85 km, har stått sig sedan den 28 januari. I går upprepade jag den turen, lite modifierat, och de pigga benen trampade 95 kilometer.

Solen bröt igenom bara lite - vid The Sun (!) annars perfekt mulet väder. Jag kunde göra vissa jämförelser och konstatera förändringar gjorda under denna sjumånadersperioden. I januari blev jag mäkta förvånad över en nöjespark ute i ödemarken, nu hade den byggts ut och ytterligare åk-attraktioner är på gång.
Turistanläggningen THE SUN är den största Family Park i norra Thailand. Öppnade i slutet av förra året. Beläget söder om Ban Thi och öster om staden Lamphun, bortom Northern Industrial Estate.



28 januari 2013.

30 augusti, nu har man förberedd för Julen(?).

Det stora pool-området är anläggningens största begivenhet (bilden från januari).

 

Inte långt därifrån såg jag denna "sevärdhet", en Carport.

I utkanten av Lamphun hade en pittoresk bambubro raserat. En ny bro byggs intill.

Platt fall för gångbron, Plattform för ny vägbro.

Efter 55 km kände jag hungern ta överhanden, hög tid för lunch. Hittade ingen matställe, tog en iskaffe och sandwich, för att därefter tvärs över vägen, kliva rakt in i en Japansk restaurang. Där åt jag fisksallad med ris.

Klockan var tre och jag hade gott om tid att hinna hem innan mörkret. För att undvika stora vägen körde jag på känsla och fick korrigera ett par gånger efter koll på kompassen. Svarta moln tornade upp norrut. Tog skydd för en kort störtskur. Mätaren (km) stod på 70 när regnjackan kom på. Det hjälpte mot regnet, som snart upphörde.
Jag var i områden där jag inte kände igen mig. Kanske hade jag varit där förut, troligen inte. Frågade efter Nam Mae Ping. Svar; "Ah, Rim Ping trong pai". Kompassen visade rakt söderut, tog första bästa avfart norrut. "Trong pai löj" (rakt fram) blev svaret då jag frågade efter vägen till Chiang Mai. Och mycket riktigt, efter 50 meter kom jag fram till floden Ping (Mae Ping), som jag följde hela vägen hem.

Floden Ping med berget Doi Suthep i bakgrunden. Så långt ner efter floden hade jag inte varit förut, på denna östra sidan.

Ännu en jämförelse. I januari var floden Ping naturligt torrlagd. Ebb i floden!

Doi Suthep är alltid ett bra kännetecken.

Ser ut som rena rama vildmarken. Men det är odlingar av Longan i förgrunden av bergskedjan med Doi Suthep.

Bil med EN hästkraft. Med 15 km kvar stannade jag och åt lite frukt och fick syn på detta ekipage.

Jag tog mig även tid med en värmande kaffe cappuchino intill ett annat uppseendeväckande fordon.