Våghalsigt. Galet.

"Någonstans i Thailand" mötte jag det här våghalsiga gänget. Som åkte Drift Trike.

 

 

De såg först lite tveksamma ut då jag tog fram kameran. Jag sa att det var för privat bruk, och då gick det bra att plåta. Detta var ett "hemligt" ställe de lekte på, som jag lovade att inte avslöja. På min fråga om de hade åkt nerför Doi Suthep sa de skrattande; -ja, men har blivit avvisade därifrån av polis. Förståeligt tyckte jag och de höll med om att där är farligt, med all den trafiken. En trehjuling utan pedaler - och utan broms som kan nå 40-80 km/h.

Hemma på kammaren kollade jag upp drift trike (på internet) och såg att det är en stor, utbrett aktivitet. Även benämnt som sport. I Chiang Mai har de själva till och med en Facebooksida. En ny "fluga", ursprungligen från New Zealand som spridits jorden runt och även nått hit.

 

 

 

Som kontrast, så här leker hilltribe barn med egentillverkade "bilar".

 

 

 

I sjön som bildats av grustaget Chiang Mai Grand Canyon står skylten "Don´t swim" kvar. Det hindrar inte att folk fortsätter att våghalsigt hoppa nerför de spektakulära branta kanterna. Att två ungdomar drunknade i sjön för ett par veckor sedan är nog obekant för de flesta, åtminstone för faranger. Det var på morgonen efter den årliga religiösa vandringen upp till Doi Suthep som fyra killar, efter den 11 km långa vandringen, åkte till sjön för att bada. En fick panik, tog tag i sin kamrat och båda drogs ner i djupet.

 

Med hopp om livet.

Denna mannen, thai, och hans kompisar hade alla flytväst på.

Någon företagsam person har "fått" tillstånd att bygga en restaurang vid det nyupptäckta tillhållet. Kanonläge med den utsikten!

 

På hemväg kom jag fram till en annan GALen tillställning - av ett helt annat slag. En riktig GALA-föreställning faktiskt. Fullt med bilar och mc parkerade vid en annan kratersjö. Trodde först att det var en fisketävling. Inne i området såg jag tre arenor, varav en stor med läktare i fyra våningar.

Boxningsarenor? Nej, Tuppfäktning! Runt omkring vårdades och sköttes tuppar som riktiga kelgrisar. Några bilder här.

Mer om tuppfäktning hänvisas till tidigare inlägg här. Och ett senare inlägg här.

 

Huvudarenan.

"Kom igen nu då"

Fullt slagsmål.

Minst odds i vadhållning gavs till "Naebklohkaenggraeng", på svengelska ungefär Näbbklostrong. 

Tuppen med det långa namnet var den som bäst tålde natur(?)tillskotten. Anemia (omnämnt från bloddopning) står det på ett paket