Första stoppet längs Highway 118. Före detta Bangkokbon som nu levde ett harmoniskt liv i frisk luft. |
Packningen var minimal, men med den lille laptopen, stora kameran och diverse tillbehör blev det cirka 9 kilo extra att transportera. Efter förstärkt frukost i Doi Saket (dit jag cyklade via BorSang) klarade jag den första "killer hill" utan att sätta fötterna i marken. Den backen var kort men nog den brantaste.
Denna "Rest Area" var det bara rester kvar av. |
Lunch vid Rimtan Banmiang. De bästa kycklingbitarna jag ätit i Thailand! |
Vattenfall alldeles vid restaurangen. |
Efter bergspasset 1000 m.ö.h. bara nerför i härliga 10 km. |
Efter ett kort stopp vid Mae Kachan Hot Spring såg jag svarta regnmoln förmörka himlen. Hade det inte varit för det hade jag nog fortsatt, men jag tog in på Phu Fa Tara Resort. Och tur var det, då väskorna var inne i rummet vräkte regnet ner. Etappen blev 78 km. Hela tiden har jag haft otrolig tur med vädret. Mulet och uppehåll under själva cyklingen. Till middagen vid Resortens restaurang, Coffee View, fanns en fräck gångbro med tak.
Taktäckt gångbro till Coffee View. |
Nästa dag tog jag förstärkt frukost efter 17 km, vid Cabbages & Condoms (!). Där man garanterar att maten inte medför graviditet.
De långa raksträckorna i denna breda dalen gav god medvind. Tre korta, men tunga backar, dämpade medelhastigheten, från 20 km/t (innan backarna) till 19 km/t. Maxfarten var 55 km i en rak nerförsbacke. Vid lunchen hos Charin Resort funderade jag knappast på att övernatta. Hade då cyklat 73 km och klockan var bara halv tre. Vid kilometermärke 147 tog jag in på en liten väg och kom ifrån trafiken de sista 32 km. Andra etappen blev hela 114 km. Helmulet och det regnade bara ett dugg.
"Genväg" sista cirka 30 km till Chiang Rai. |
Sista stoppen. Tog en iscappuchino utefter genvägen vid detta konstnärsbyggda "Lustiga Huset". |
Det finns inte speciellt mycket "sevärt" på denna sträcka (vägen via Chiang Dao-Fang är att föredra för vackrare naturscenerier, med de taggiga bergsformationerna mot Burmas gräns). Det som gav extra krydda var möte med människor.
Som den 60-årige bangkokfödde herre som sedan många år har ett litet Homestay utefter Highway 118, och som cyklar långa sträckor varje helg, på en 50 år gammal kinesisk racerhoj.
Som en polis vid Cabbages & Condoms, han kom fram till mig och pratade; sa att han går i pension denna månadens slut, beklagade att han rökte men drack aldrig alkohol. Han skulle nöja sig med cykelturer hemmavid, 4-5 km.
Eller som den tjejen som serverade mango med sticky rice och tog kort på mig för att lägga in i Facebook. Och ville fräscha upp sina ytterst begränsade kunskaper i engelska.
Hej !
SvaraRaderaMåste tacka än en gång för dina fantastiska repotage och bilder. Och ser fram emot nästa.
Hej Jansson, du frestar mig att fortsätta. Det ska bli . . .
SvaraRaderaVilken tur! Och utan dropp och följebil! Grattis, det får nog bli ett hedersomnämnande i Iron Man's årsbok. Undrar förståss hur du förstärker frukostarna. Blodtransfusion? Eller har du fått Armstrongs hemliga lista? Jag brukar också då och då göra samma tur, fast mycket mycket fortare;) Mitt hemliga vapen tar jag oralt på Charin Resort som har en ofattbart bra tårtdisk. Men den kanske du sparat till hemresan.... Stort tack för denna sagolika skildring! Fridens från "Omätt är bäst" PS Om du besöker Thachilek kan du väl kolla om de har såna där sportiga cargopants i tunnt syntetmaterial i ca stl 44.
SvaraRaderaTur - eller dumdristighet??? Skulle nog behövt de extra tillskotten du refererar till.Knäna och hela kroppen SKRIKER efter återhämtning.
SvaraRaderaCoolt....du är ju en riktig elitidrottare!!
SvaraRaderaJag ansluter mig till ovanstående kommentatorer... Härligt bildreportage! Din blogg är en riktig "teaser" för mig som snart har glädjen att åter landa i THE LAND OF SMILES.
SvaraRaderaHa det gott!
/Lung Nok
Annika; långt ifrån, men fick verkligen känna av elitbegreppet att "tömma kroppen" för att sedan ladda med kolhydrater innan en kraftansträngning såsom 5-mil eller Vasalopp på skidor. Fast det funkar inte på pensionärsmotionärer, jag är ännu inte återställd.
SvaraRaderaLung Nok; Vyerna och motiven är outtömliga, varje dag ser man något intressant att le åt. Keep Smiling.
DU är grym Göte, så många ljuvliga ställen på vägenn som man lätt hade kunnat besöka!! Vilken fysik du har WOW
SvaraRaderaHur hittar man till hans Homestay? Vart exakt ligger det? Är det något som behövs/går att förboka eller är det bara att dyka upp och hoppas på att det finns plats. Kan du rekommendera det? Många frågor :)
SvaraRaderaHälsningar,
Helena
Det ligger i den lilla "byn" Mae Wan (tror jag), cirka 20 km efter Doi Saket. Krävs eget fordon, håll noggrann utkik på vänster sida vägen. Vet ej varken adress eller telefon. Neutral när det gäller rekommendation, jag stannade bara för en kort paus. Fortsätt gärna med fler - och andra frågor!
SvaraRadera