Car Free Day - Fri bil?

Car Free Day - Free Car . . .

Så inledde en krönikör I en thaitidning artikeln om Bilfri dag (för att fånga läsarintresse?).

Nej, fri bil var det inte frågan om. Regeringen har redan subventionerar hundratusentals bilar för förstabilsköpare. Och med det ökat trafiktätheten och luftföroreningarna i Bangkok enormt.

I en annan artikel hittar jag;  ”Den bisarra subventionen av bilar infördes enligt uppgift som svar på förfrågningar från biltillverkare, inklusive Mazda, som ville ha regeringens hjälp att stimulera efterfrågan på deras produkter.”

Nu propageras det istället för minskad bilåkning. Åtminstone under en dag. Arrangörerna i Bangkok trodde på 20.000 cyklister för deras del av världsomfattande Car Free Day den 22 september.

Chiang Mai hade givetvis också ett sådant arrangemang. I San Sai, lite utanför centrum. Utan att veta tider eller andra förutsättningar gjorde jag ett halvhjärtat försök att komma till samlingen. Men kom försent. Istället tog jag en egen tur ut på helt bilfria vägar. Det blev en helt underbar upplevelse. I områden jag inte varit på tidigare. Bland risfält och urbefolkning dit nybyggnationer i form av radhus ännu inte nått. Stannade och pratade med ett gammalt par som sorterade ved i sin trädgård. När mannen reste sig för att flytta en hög såg jag hur krokig han var. ”Upprätt”  kunde han inte resa sig mer än knappt 90 graders vinkel. Andra gamlingar fördrev ”fritiden” med fiske och jordbruk.

"Wire less" skulle kunna behöva en upplyftning, eller varför inte nergrävning i dessa trakter.

Hälsning och/eller tack från denne fiskare.

Bilfri dag var det ja.

Upprymd.

Jag kände våg efter våg av vällust strömma genom kroppen. Tiden här hade stått stilla. Och den sinnesstämningen stannade kvar hela cyklingen. 70 km kändes ”som ingenting”, ”hur lätt som helst”. Den lilla ansträngningen som behövdes i glidarfart var inte noterbar.  Alla intrycken trollade även bort värmen (32 grader) och solen som var i läge ”på”.

Skylten hade effekt på min framfart, behövde stanna för att kunna läsa. Hörde ett välbekant sus och fick bilden med "dagens" trafikant. 

Igenkännande.

Vid några riktmärken kände jag igen mig, som restaurang Laab gai . . . nå´nting vid ett vattendrag (se tidigare inslag). Därifrån fortsatte jag i riktning mot och förbi Pa Gang och kom så småningom fram till ett fint trähus – som jag kände igen. En speciell cykel tillhörande Professor Nirandorn (grundare och tidigare ledare av Chiang Mai Sunday Bicycle Club) stod i trädgården.

Professorn, med halmhatten. Bild från november -11 då han ledde söndagsgruppen, med svenska besökare, bl. a. till sitt fritidshus.

Jag blev inbjuden på te och fick en trevlig pratstund med honom och frun. Han berättade att här ser man efter varandra. Inga stölder förekommer. ”Vardagsrummet” i deras hus var helt öppet utan glas, dörrar och väggar!  De hade byggt detta fritidshus, ”Garden House” ,för knappt tre år sedan. Helt i trä, även taket, vilket dämpade värmen. På ett risfält intill gick en 80-årig man strödde gödningsmedel utan betalning. Här kan man få upptill tre skördar per år. Kooperativ med egen produktion var att föredra gentemot regeringens subvention är en ståndpunkt som delas av många neutrala intellektuella, läs gärna V V krönikan i Bkk Post, där han ser regeringen som en gigantisk barnvakt eller curlingförälder.

Där som sädesfälten böja sig för vinden . . .  Where the wind goes rippling through the golden grain fields . . .

Hela vägen tillbaka satt leenden kvar hos mig, ibland förstärkt som då jag såg hantering och försäljning av skalbaggar vid vägkanten. En kille köpte två ”kit” för att leka med. Det är säsong nu för Skalbaggefight, se tidigare inslag. Gamlingar och ungdomen håller kvar vid traditioner, fast på olika sätt.

Exponering. Vid vägkanten fanns långa rader av skalbaggar, bundna vid sockerrör som är deras föda.