Lahu och Akha hill tribe people lever kvar i gamla miljöer

En helt annan värld bara 20 kilometer från Chiang Rai centrum. Vägen dit ser du i förra avsnittet.

Tredje gången jag besöker den byn, med Lahu stamfolk, som bokstavligen ligger vid vägs ände. Den enda förändringen sedan första gången är en tråkig försämring. Ett lokalt museum som nog varit byns stolthet, byggt i lera, hade helt och hållet förfallit och är stängt och tömt på Lahu-folkets historiska föremål. Så här fint var det vid mitt besök oktober 2015 (klicka).

Några hundar skällde mig "välkommen", dock på behörigt avstånd utan ansats att bita. De lugnade snart ner sig och lät mig, likt lokalfolket, obehindrat gå omkring och fotografera i byn. Till en början omgiven av busiga ungar.

Animistiska tecken vid entrén till byn och även vid några hus.

Innan covid-19 kom några få turister, mest backpackers, hit

och lämnade andra "tecken" efter sig, som har bevarats.

Det var lunchtid då jag anlände.

Efter "välkomnandet".

Det skyltas fortfarande om museet från den större vägen 1207 men, förmodligen på grund av uteblivna besökare på över två år, nu helt förfallet. Om du missade länken ovan så är den här igen, om hur museet såg ut tidigare.

 

Dock har en person tagit en del av museet som sin bostad.

I närheten, på väg tillbaka, ligger en Akha-by som jag inte sett tidigare. Nu åkte jag upp en brant avtagsväg och fick se en  by med "Homestay" och något stadigare hus än i Lahu-byn. De hade till och med ett eget "sågverk" men det blev bara porträttbilder där.

Kan jag ta en bild till, frågade jag. De andra tvekade, men denna Akha-kvinna ställde sig passande vid husväggen. Hon tyckte nog; "så klart han ska ha en bra bild med sig hem".

 

Tyckte jag kände igen mannen till vänster från mina tidigare bilder.

Kanske 😕, från en Hill tribe utställning på Thapae Gate augusti 2019.