2 meter ORM. En tempel-BJÖRN. 820 km CYKLING.

Framme i Hua Hin och cykelturen är avslutad. Med många härliga möten, minnen och episoder i bagaget. Med alla utsvävningar, felkörningar och extraturer på "vilodagarna" blev det 820 kilometer. Ett förhoppningsvis oslagbart rekord under denna cykelfärden är fem (5) punkteringar. Den sista i Prachuap Khiri Khan lagade jag själv. Upptäckte då en trasig eker som jag fick fixat hos en cykelhandlare. Inklusive arbete att rikta hjulet kostade det 100 baht. Hallå svenska cykelhandlare; 20 kronor, och gjort på direkten!

Allt går inte att återge, ens med bilder. Bara en liten episod:
På en långsträcka vid Sam Roi Yot blev jag invinkad av en man, i sällskap av fru och dotter. De hade väl sett en vänligt sinnad turist ute i ödemarken och anledningen till stoppet var att dottern skulle göra ett intervjujobb. Hon hade ett färdigt frågeformulär om turism i Pattaya, som hon skulle redovisa till sin engelsklärare. Jag hade inget emot en vilopaus under ett tak vid vägkanten. Som mikrofon hade hon sin mobiltelefon (alla dessa mobiler). Jag svarade, ibland lite väl utförligt, på frågorna. Med följd att nästa fråga hade jag redan svarat på. Under intervjun stod mamman bredvid och filmade med sin kamera. Ett verkligt teamwork hos familjen. När det hela var klart uppstod bekymrade miner, först hos mamman sedan av hela teamet. Inspelningen hade inte funkat. Please do it again. Okey, en kort variant, tyckte jag. Och så drog hon hela harangen igen. Denna gången svarade jag mer kortfattat och alla blev nöjda. Som belöning fick jag en flaska vatten och stort tack.

Ormen (från rubriken) såg jag utefter en, på alla kartor, omarkerad grusväg. Där några personer lade ut fisk för torkning. En man höll en lång käpp i handen, trodde jag först. Men det var en infångad orm, säkert två meter lång. Troligtvis var den död, men mannen höll det med ett säkert och hårt grepp över huvuden. Efter den upplevelsen kände jag mig lugn på grusvägen med den vackra palmallén. Traktens värstingreptil var tillintetgjord.

I ett stort tempelområde vid en fiskeby söker om Prachuap hittade jag björnen. Där finns ett "minizoo", också med apor och ett djur med vassa långa taggar, piggsvin(?). En kvinnlig djurskötare lät björnen känna på lite Songkran-firande, i efterskott.

Ett av många "vattenhål", kaffe och glass. Havet i bakgrunden.