Kremering av högt vördad munk.

Väntan blev lång innan begravningsföljet till slut begav sig till själva kremeringsplatsen. Skugga och vätska var välbehövligt.



Poliser får vatten av arrangörerna.

Ekipaget stort nog att ge skugga till fanbärare.

Färden gick utanför vallgraven, strax efter Wualay Road (kantad med vätskekontroller) var man framme.

Munkar drog, i första ledet.

Annan besättning nu.

Den stora, brokiga skaran har här kommit fram genom Wualay Road.

En banderoll från en humanistisk fakultet vid Chiang Mai Universitet.

Kistan hade dragits hela vägen, och väl framme hade man lite dragkamp (likt förra inlägget). Delarna plockades isär och monterades ihop igen på en stålställning, halvfylld med träklossar att brännas. Placerad mitt i en cirkel av träd som gav nödvändig skugga för åskådare.

Kistan lyfts av från vagnen.

Allt flyttat och ihopsatt igen vid eldplatsen. Fanbärarre och munkar vandrade runt några varv.

Ytterligare ceremonier med munkar och speciella utvalda följde innan själva kremeringsceremonin tog vid. I mina ögon riktigt spektakulärt. Först tändes en eldkula som löpte - och tjöt - med blixtens hastighet mellan två stolpar, för att starta om på nytt till nästa stolpe. Hela varvet runt, bakom åskådarleden. Sedan tändes en lång rad med tjutande små raketer, samtidigt som virvlande eldflammor antändes. (Och nu i efterhand kom jag att tänka på hur olympiska elden tänds ibland). På en lina kom sakta en figur liknande en gås, med eld i näbben, glidande mot kistan. När det blev kontakt flammade det hela upp rejält med en gång. Med stora svarta och röda moln, som tillsammans med röken från de andra fyrverkerierna skymde kistan totalt för några sekunder. Ett tillhörande högljutt klagande ljud framkallades nu också. Ljudet kom från bambustänger i bakgrunden, väldigt effektfullt. Hörs tydligt i videosnuttet, (sätt på högsta volym).

I filmen hör man de klagande ljuden och ser och hör tjutande "häxpipor" som kastas upp i luften.