TEMPELKATT. Och . . .

Denna bildserien har fått vänta på sitt framträdande länge nog. Nu är det dags att avslöja den lille jamaren. Katten får säkert tillräckligt med mat vid ”TV”-templet nära Mae Jo, men tar sig ett mellanmål då och då. Från ett skafferi som fylls på dagligen. Lättare än att jaga möss.

Favoritplatsen.

Fin i pälsen.

Det kliar . . .

. . . och kliar.

- "Nu ger jag katten i att fotografen ser mig, han kan nog ändå inte thai och abboten kan inte engelska."

-"Andarna eller stenbuddhan äter ju ändå aldrig upp sin mat."

Nog ser han liiite skyldig ut.

. . . och något helt annat.

I dag fick jag sällskap av två andra livsnjutare på en lugn cykeltur i maklig fart bland risfält, boskap, kaféer och lunchställen. Vi kom ur staden på för mig delvis nyupptäckta vägar. Gled fram längs vattendrag på så gott som trafikfria små lokalvägar. Tog god tid på oss vid pauser. Fast vi startade klockan nio ”hann” vi inte med sista tänkta fikastället. Efter snabbtitt genom Mae Jo Farm Festival blev det nästan träningsfart hem för att undvika cykla i mörker. Efter en hel ”arbetsdag”, 9 till 17 klarade vi med nästan en timmas ”övertid” att hinna hem innan rullgardinen drogs ner. 56 kilometer blev det. En blygsam snitthastighet, som ingen av oss lägger något som helst värde i. Däremot ett fullt ut njutbart ”arbetspass”.  Dagens temperatur under cyklingen ger denna nummerserie; 18-28-24. Vad nummerserien var för huvudinslaget det vete katten.

Kaffepausen innan blev så utdragen så vi hann bli rejält hungriga till lunchen.

Utgång från lunchen. På cyklarna och ut i naturen igen.