Utgångspunkt balkongen

Elektrikern heter Ström, om det kan vara till någon ledning.

Min balkong har jag inte nyttjat speciellt mycket. Inte alls egentligen. Förutom att städa den. Och sträcka mig ut från för att ta kort på utökat kabeltrassel. Ett tillskott (till kabeltrasslet) var en välkommen gatubelysning, i form av ett enkelt lysrör. Dagen därpå utökades trasslet med en internet-lina. Fastän elstolpen lutar betänkligt finns det alltid plats för fler kablar.



Här finns vackra balkongstolar

 att köpa, ifall, ifall.



Dagens cykeltur avbröts/uppsköts efter 200 meter. En liten regnskur fick mig att vända. Och jag fick tillfälle att städa balkongen. Av med hela cykelmunderingen och på med städkläder, det vill säga kalsonger. Regnet upphörde och jag blev genomsvett och uppvärmd efter städningen (behövs inte mycket i denna fuktiga värmen).

Ut igen och genomförde för en gång skull hela den tänkta rutten. Förbi Chiang Mai Canyon, tunga backar till och från Obkhan National Park, Hang Dong, Ban Tawai och efter floden Ping tillbaka. 73 km.



Grodhopp i floden vid Obkhan Park, inte lika högt.



Våghalsiga tjejer, hoppar i grustagen Canyon, nog över 10 meter.



Lugnare vatten, kvällstur med middag på lyxkryssning i floden Ping.

Framme i Chiang Rai - och Chiang Mai

Tur med vädret.

Dagen innan båtfärden hade det regnat hela tiden i Thaton (då jag precis kommit in i hotellet i Fang). Resan på floden flöt på med lite skvätt från forsarna men med regnet synligt bara på avstånd. Och dagarna i staden började med klarblå himmel, men blev bättre vid lunchtid då molnen skyddade, utan att fälla regn. Denna gången tog jag med kameran och kan visa den vackra Clock Tower (gjord av samma konstnär som skapat White Tempel). Klocktornet har ljud- och ljusspel varje kväll klockan 19.

Lördagskvällar har Chiang Rai sin stora Walking Street market. Denna kvällen väldigt varmt, 27 grader kl 19, och vindstilla. Trångt och svettigt i folkvimlet. Småbarn som följer med säljande föräldrar behöver ibland ett eget tillhåll, flickan på bilden har även en egen liten skärm med barnfilm.

I söndags hade jag bestämt att ta bussen hem. Hade fått nog av backar för denna cykelturen. Men gjorde en avstickare till ett vattenfall, knappt 30 km utanför staden, söderut. De sista 5 km bara lindrigt svagt uppför. Och med en vandring 1 km genom en väl uppröjd stig genom djungeln. Trippen till Khun Kon Waterfall var väl värd mödan. Ett fall på 70 meter rakt ner till en pool, som inbjuder till uppfriskande bad.

Hemresan med suveräna, bekväma Green Bus. Eget brett säte.

En amerikanska bjöd på en festlig bild. Hon fick lite kondensvatten på sig från luftkonditioneringen.

Under maten, på väg till lägenheten, hade jag tid att tänka tillbaka på utflykten.

Tillbakablick; Utsikt, en bit ner efter de värsta backarna.



Sticky Rice Shan style, fisk i 5 små skålar och Springrolls. Gott !



















Tur med vädret fortsatte. Bussresedagen och nästa dag regn hela tiden. (Hade inte varit kul att cykla). Nu uppehåll efter två dygns ihållande regn. Ovanligt, det brukar regna mest som lokala åskväder på eftermiddagarna. Men detta regnet tillhörde en tropisk storm (se länk förra inslaget) som drog in över Kina, nu på upphällningen.




Cykla till Chiang Rai inte hela sanningen

Jag skrev i början av utflykten att jag tänkte cykla till Chiang Rai.
Det stämmer på så sätt att jag cyklade till provinsen.




Min cykel blev ett stöd för den enda thailändska passageraren.



Efter övernattningen i Fang var det lätta 30 km till Thaton. Därifrån går det båttrafik på floden Kok till staden Chiang Rai. Länge har den båtfärden stått på min önskelista. Nu blev det ett perfekt tillfälle. Hann med både brunch och kaffe innan avfärd klockan 12.30.



Genom flera mindre forsar.



Två båtar avgick, med olika antal passagerare i varje. Efter viss palaver och efter några minuters båtfärd fick två från ”min” båt flytta över till den andra. Efter en knapp timmas färd väntade vi in två sena passagerare som kom ikapp med en tredje båt. Vi var nu åtta passagerare, från sju olika nationer. Lustigt nog ingen som hade engelska som modersmål. Vi var från så vitt skilda nationer som; Martinique, Barbados, Tyskland, Spanien, Ryssland, Sverige och Thailand. En thailändsk kvinna från ett bergsfolk gick av ungefär halvvägs. Övriga hela vägen till staden Chiang Rai.

En trevlig och intressant båttur. Lagom lång tid, ca 3 timmar inklusive ett ordinarie stopp drygt halvvägs, vid en souvenirshop och kafé. Och med stora ormar som man kunde bli fotograferar ihop med. Inget för mig!

Vid "presslägningen" såg jag också att säsongens första storm är i annalkande: http://www.tmd.go.th/en/warningwindow.php?wID=3114
Position;  http://www.tmd.go.th/en/storm_tracking.php.  Håll i hatten, regnkappa i beredskap.

Galet brant innan Fang



Äntligen uppe vid korsningen med checkpoint. Snäll "vakthund". 



Att vägarna upp till Doi Ang Khang är helt galet branta visste jag om sedan bilturen i februari. Jag gav mig ändå ut på väg 1340. Skulle ju svänga av efter bara 14 km. Och det blev väl brantare mot slutet, hade jag för mig.

Efter 6 km kom "väggen". Att cykla var ingen chans, jag gick och putte upp hojen en kilometer. Hela ekipaget väger ca 22-24 kg. Tungt! Sedan följde några avsnitt med möjlig cykling, avbrutna med flera gå-avsnitt.

Redan dan innan hade jag förberedd mig på att behöva gå upp vissa avsnitt och hade även i tankarna att lifta, om nödvändigt. Men jag kom upp för egen "maskin" och vilade extra länge vid vägkorsningen i byn Ban Sinchai, där militären har en checkpoint. En väg går vidare upp till Ang Khang och en väg går ner till Chai Prakarn och Fang.



Diskussion pågår med Thailands försvar. Blåvitt som förhandlar om förstärkning?



Men prövningarna var inte slut. Vägen der till dalen var lika vansinnigt tokbrant, och riktigt dålig, med bruten asfast, lera och flera potholes. På väg upp hade jag stannat flera gånger för att vila och pusta ut, nu behövde jag stanna för att vila händerna. Måste bromsa kraftigt, långa sträckor.

Efter 10 km var jag nere i "säkerhet" och såg ett helt underbart liten café. Tog en varm Cappuchino. Omgivningen här har helt och hållet kinesiskt prägel, också med en egen portal, sett från stora Highway 107. Jag kom ut på den efter ytterligare ett par kilometer och hittade strax ett bra ställe för lunch. Stärkt av macaroni och kyckling, platt väg och medvind var jag snart i Fang. Det tydliga regnet jag sett på avstång kom ikapp precis då jag hade kommit in i ett bekvämt hotellrum. Det blev 54 km med snittfart 13,9 km/timma (första 25 km var snittet under 10 km/timma).

Lervälling på vägen ner, tydliga kinatecken.

Kinesiskt Café.

Personal från ett sjukhus hade lunch - och drack öl!

Hej då, sjuksyrrorna.

Jag hörde ett trummande ljud. Gjorde en avstickare och såg små nyfikta elever kolla in de större som tränade.

Skolan hade ett Smart tema . . .

. . . första punkten: Smile!

Hej då Kina, för denna gången. Denna pampiga portalen plåtad på utgång mot Chai Prakarn och Fang, där jag övernattade.

Arunothai, 3-4 km från Burmas gräns



Mitt i en sugande backe kändes skylten som en hägring, och förblev det. Stängt!



Jag hade åkt sträckan Chiang Dao - Arunothai tidigare i år. I bil med Ivar. Men hade förträngt hur mycket backar det är. Ganska jobbigt att cykla! Distans 46 km, med långa sugande motbackar. Kom ändå fram i god tid och tog in på byns enda Guesthouse. Spartanskt, med "sittapåhuk"-toa och med hård madrass.
Byn ligger mycket nära gränsen till Burma. Där finns ett stort inslag av kinesisk befolkning, ättlingar till en armé tillhörande KMT (Kuomintang), som blev avskuren på 50-talet under Kinesiska inbördeskriget.

Intressant att besöka för en halv dag.

Nästa dag cyklade jag vidare . . . (nästa inlägg).

Kina, i Thailand.

Bygata i Arunothai.

Marknad. Jag fikade på bästa läktarplats.



Kollar utbudet. I bakgrunden "min" stol och kaffekopp.



Kolla pingisnätet, en bambustång. Full fart på flera bord vid en skola.

Det var bara läxböckorna som hade TimeOut. Eleverna spelade "ryss", både singel och dubbel. Tjejer och killar.

Förbjudna staden.

Knappast risk för trafikkaos.

Till Chiang Dao, 78 km.

Det var perfekt väder i dag. Mulet, och det regnade inte ett dugg på vägen till Chiang Dao. Väl där regnar det bara ett dugg. Jag är alltså på utflykt. Tanken är att cykla till Chiang Rai. Och sedan välja färdsätt tillbaka beroende på hur kroppen känns. Inte mycket mer att orda om för tillfället. Istället några bilder inom gångavstånd från boendet mitt i stan.







Ett tempel med det stora berget i bakgrunden.



Munknoviser som "städar", kvinnor som "gympar".

Lokalbuss Chiang Mai - Thaton för icke-cyklister.

Från byvägen, skyltar till en mängd resorts och guesthouse. Det finns också en by-pass väg för genomfartstrafik. 

Vad menar du?

Kaffedags.





Freshmen walk to Doi Suthep

En årlig högst spektakulär företeelse ägde rum i går. En exklusiv händelse för Chiang Mai University. Inte exponerat som någon turistattraktion utan en intern tradition för förstaårs studenterna vid universitetet. En vandring upp till templet Doi Suthep. Inte vilken vandring som helst. 7000-10000 studenter, inte alla i god kondition, tar sig till fots uppför den slingrande, 12 km långa vägen - uppför berget. Under glada rop, skratt och tjut. I olika grupper, uppdelat i fakulteter. Dessutom medföljande ytterligare flera tusen, som åker mc, bil och cykel (undertecknad); reklamfinansierade och egna vätskekontroller, som alltid en mängd försäljare av mat och dryck, jippon med lansering av nya produkter, en musikgrupp som fick liv i trötta kroppar. Arrangören uppskattade att 20.000 personer skulle delta. Sammantaget så nära man kan komma organiserat kaos.

I trafiken var kaoset totalt. Vissa avsnitt av vägen blockerades alla filerna med bilar som skulle upp, totalstopp riktning neråt. Samtidigt som de senare grupperna av vandrare var på väg upp i den avgasfyllda luften. Inte ens med cykel gick det att hitta lucka ner, fick vänta åtskilliga minuter vissa ställen. Andra cyklister på väg upp fastnade också i trafikproppar, grupper av turister som åkte bil upp för att cykla mountainbike ner.

Redan kl 06 samlades studenterna vic CMU.

Dagen innan hade jag cyklat 80 km och tänkte ta det lugnt denna dagen.

Kollade in samlingen vid universitetet från kl 06.30, men tänkte, jag kan väl cykla en bit upp. Det var lätt även för mig att få vätska. I mulet väder, med lätta växlar, många stopp och med så mycket happening runt omkring gick det även lätt att cykla. Och hux flux var jag uppe vid serpentivkurvan med det brantaste avsnittet alldeles innan templet. Och det var där som kulmen inträffade och allting exploderade. Respektive grupp samlade sig, för att springa, tjurrusa, arm i arm sista biten. Den första gruppen bärande på en  stor dekoration som de haft med sig ända från start.

Denna långa CMU tradition hålls för att främja kamratskap mellan elever och hedra munken Kru Ba Srivichai som år 1934 byggde vägen uppför berget. Vid samlingen deltog förutom skolans representanter även guvenören och givetvis välsignande munkar.

Förstärkningsarbete av vägen (Volvoreklam).

Förtruppen, med dekorerad ställning som de bar hela vägen upp.

 

Ibland springande (här vid vägförstärkningen). Och för att hålla ihop hjälptes man åt att dra med de som var trötta.

Trafiken stoppades vid avsnitten då studenterna sprang upp. Täta återsamlingar för att alla ska hänga med.

Alltid glada att bli fotograferade.

Förtruppen har nått kulmen, rusar runt kurvan.

Våg efter våg med rusande, sammanhållande grupper.

Efter de första grupperna passerat vände jag ner - och hamnade i rena rama trafikkaoset.

Försök att kyla motorn, två ölburkar !

Två trötta tjejer fick lift och vilar i en Red Taxi. Här var det totalstopp i trafiken.

På väg ner kunde jag tränga mig fram till utsiktsplatsen, som jag missade på väg upp. Skapligt bra sikt över staden.

Många grupper hade lång väg kvar. Detta gänget kände jag igen från morgonens samling.

Här har denna gruppen inte ens kommit halvvägs, men blir uppiggade av rock- och raggaeorkester.

Inget fel på viljan. Här har de gått ca 3-4 km, men jag tvivlar att de gick upp hela vägen.