Med kort varsel fick jag erbjudande att flyga med i ett liten sportplan med utgångspunkt San Kampaeng.
Värdparet jag bor hos har sitt boende i de trakterna. Eller rättare sagt i Ban Thi som tillhör Lamphun. En liten bäck skiljer provinserna åt. Deras flotta hus, med eget flygfält, ligger på grannprovinsens sida.
|
Cockpit. |
Nim skjutsade fram och tillbaka och maken Robert rattade planet. I en rutt som han först meddelat och fått tillstlånd till hos Chiang Mais stora flygplats. Hela tiden med direktkontakt till flygledartornet, varifrån han hörde även all annan flygtrafikkommunikation. Oss emellan hade vi förbindelse med mikrofon och hörlurar.
|
Vacker uttaxing till startbanan. |
|
Start. |
|
Strax efter take off. |
Färden gick norrut, över Doi Saket med vattenreservoaren Mae Kuang, vidare över Mae Taeng och dess vatten där man kan övernatta i husbåtar. Kulmen var flygningen runt den mäktiga berget Doi Luang Chiang Dao. Ett kalksten-massiv med högsta toppar nära 2.200 meter över havet.
|
Mae Kuang Dam, Doi Saket. Extremt lite vatten. |
Det kändes lite obehagligt i början att sitta med dörren på min sida borttagen.
Men upplevelsen tog snabbt överhanden. Allt för att få bättre bilder, i en hastighet av 200 km i timmen.
|
Chiang Dao dalen, Highway 107 till vänster. |
|
Risfält, omgärdat av vattendrag, vägar och bebyggelse i Phrao.
|
Grustag i speciellt mönster. |
|
Mae Ngat Dam, Mae Taeng. Övernattning i husbåtar. |
|
Samma damm med 9-fingrig kustlinje. |
|
Landning. |
|
Robert kan lätt manövrera in det 1 ton tunga planet i sin egen hangar, tillika garage. |