Nerlagt "ANK"-varv och Ghost Tower i Bangkok

Från Skytrain över Chao Phraya såg jag en stor väggmålning vid flodkanten. En gul ANKA. Direkt av tåget gick jag med bestämda steg i den riktningen. Vid en grind, där jag trodde var platsen, frågade jag en vakt -"får jag gå in?"  -"för att ta foto?" frågade han. Jag nickade.

I stället för att ge direkt svar stirrade han mig stint i ögonen. Jag försökte se stadigt tillbaka. Och efter några sekunder sa han "ja", och stenansikten övergick till ett leende. Den skojaren.

Varvet verkar inte vara i bruk längre, tillverkningen flyttad till Sathahip.

På arkivbilden från Wikipedia nedan är väggmålningen ännu inte gjord.

Bilden är tagen december 2014 från "Spökhuset", Unique Sathorn Tower.

Det blir en passande övergång till nästa ämne.

Många har smugit in och fotograferat det förfallna övergivna spökhuset nära Taksin Bridge, Chao Phraya. Mot betalning genom att muta sig in. Jag kom förbi en vakt (som nog inte såg mig) och tog några bilder från markplan. Hade inga som helst planer att forcera in genom plåtbarrikanerna. En mer vaken vakt avvisade mig strax därpå från platsen.

Bygget, som skulle bli ett exklusivt Condominium, avstannade vid Asiatiska finanskrisen 1997 och stått öde i 20 år.

Redan inifrån varvet fick jag några anpassade bilder.

Från närmare, förbjudet, håll.

Denna månaden släpptes en Thailändsk skräckfilm, delvis inspelad i Ghost Tower, Unique Sathorn.

 

Det finns oändligt att hitta på nätet, här ett "sant" inslag. 

Talat Phlu Bangkok

Talat Phlu var länge ett stort centrum för Betel (phlu på thai). Med anor från King Taksin, som grundade Thonburi Kingdom på 1700-talet.  Faktiskt den dåtida största marknaden för betel i Bangkok.
Tugga betel var populärt på den tiden för sociala tillfällen, för god andedräkt och för att få svarta tänder som var höjden av fashion.

Växter och handel med betel förbjöds under ww II för att stoppa det utspridda spottandet som fläckade ner gator, gränder och husväggar.

Men namnet finns kvar; som marknad, järnvägshållplats, båtpir (nu ej i bruk) och senare tid hållplats för BTS Skytrain.

Utbyggnaden av Skytrain till Bang Wa (Taksin Bridge var länge slutstation för Silom line) har medfört att skyskrapor har skjutit upp som svampar längs spåret. Mittemellan de två ställena jag bodde finns bevarat ett trähus, över hundra år gammalt. Flera tv-bolag har gjort och gör program om det. Två nya program tillkom under tiden jag bodde där (och då inkluderar jag inte detta anspråkslösa blogginlägget).

Condo nära Talat Phlu Station.

Kontraster, 2 våningar mot 24.

Stationen Talat Phlu.   På övre bilden, WongWian Yai station, kan man ana var spåret går.

Från mitt boende åkte jag Skytrain två hållplatser och tog en kort taxifärd till Talat Phlu Railway Station.
 Järnvägen, tidigare i privat ägo (nu inkluderat i State Railways), byggdes 1905 för att transportera fisk från Samut Songkram vid havet. Linjen går från Wongwian Yai Railway station till Mahachai.

 

 

När tåget avgått gick jag också vidare.

 

 Efter cirka tre timmar till fots hade jag klickat ett 80-tal bilder, här är ett urval.

Klockan hade passerat lunchtid när jag av en slump hittade en mysig restaurang vid Bangkok Yai Klong.

Personal vid restaurangen.

"How did You find this place" frågade kvinnan, som också var där för första gången.

På kanalen smattrade flera longtail båtar med turister (såg även en båt lastad med cykelturister).

Tre damer hade ett passande läge att sälja souvenirer vid kajen.

Stadsdelens skola var uppseendeväckande färggrann. 

Killarna som vilade på sina moppar väntade kanske på småsyskon att skjutsa hem.

Undrar om munknoviserna har en aning om vad mannen eldar vid sitt hus.

Jag fick svar att han eldar apelsinskal vars rök håller myggen borta.

En konstskola, och jag var välkommen in. Katten såg skrämd ut, men läraren och eleverna vänliga.

Loppmarknad / Garage sale.

Blir man trött är det inte långt till transport.

Jag fortsatte promenaden - och fick dagens bästa möte.

Stod vid en gränd och väntade att något skulle hända. Ock så; en skolflicka dök upp. Charmig och var lite som en teaterapa med olika gester och grimascher. När hon fick se bilderna i kameran fick jag en kram, och sedan hastade hon i väg hemåt.

Samae San - Bangkok eller från Pool till Pool

Jag tittade tillbaka i bloggen för att få inspiration för en liten utflykt. Slumpmässigt fastnade jag för Samae San. Det fick bli målet, igen.
Kunde då också testa flygrutten till U-Tapao, söder om Jomtien/Pattaya. Men för att komma till Samae San blev det först minibuss till Jomtien för att hyra scooter. Framme vid målet var favoritresorten upptagen så det blev ett annat angenämt boende vid Thidathip Resort.
Samae San är ett pittoreskt fiskeläge cirka 45 kilometer söder om Jomtien. På helgerna är där svårt att få rum då samhället invaderas av lediga  Bangkokbor, men genuint och fridfullt övriga dagar.

Cykeln hade jag lagt på hyllan under denna resan.

 

Utsikt från balkongen.

Egen Pool.

Tempelbesökare får välsignelse av en "åldersman".

Fiske är det mest tongivande i byn, fast thaiturister åker helst ut och snorklar.

Längre ut vågade jag inte gå.

 

 

Mellanlandning i Jomtien med scootern, badlivet där överlät jag åt andra.

 

Efter flera byten av kommunikationsmedel flög jag hem från Bangkok. Först blev det strövtåg några dagar. Men allra först dopp i Poolen, så rubriken får sin förklaring. Bodde denna gången på Thonburisidan, intill BTS hållplats Wongvian Yai.
Strövtågen blev så omfattande att det blir ett separat inlägg med fortsättningen . . .

Utsikt från Poolen, våning 10.

Nattetid, Asiatique pariserhjul ser litet ut bland alla skyskrapor.