Nästa(n) Österrike

Försmak av Alpeuropa.
Av en slump via rundsurfning på internet fick jag nyligen reda på en unik anläggning, som jag besökte förra veckan. Utflyktsmålet ligger cirka 20 km utanför staden och 700 meter över havet, en stigning på nästan 400 meter. Det gav bra träning för benen och för övrigt en antydan om vad som komma skall.

Jag åker nämligen iväg till Europa. Landar i Zurich på fredag för en treveckors utsvävning i alpländerna. Denna gången inte till Sverige. Men, sedan jag flyttade till Thailand har det var blivit tradition att träffa kompisar från forna hemlandet för cykelturer i Alpeuropa. Först var det tänkt att bli en solotripp. Vännerna från Sverige hade först tänkt stanna hemma, men när jag väl bokat flyg tog de sitt förnuft till fånga.  Bloggandet tar "ledigt" under tiden.


A Dream Resort and Mountain Paradise är beskrivningar som passar väl in.

Österrike's färger redan vid entrén.

Krisdadoi Chiangmai byggdes ursprungligen som en privat tillflyktsort och drömvistelse för familj och vänner. Den privata anläggningen, med hus byggda i nostalgisk europeisk stil och botaniska trädgårdar, välkomnade snart en stadig ström av gäster. På allmän begäran utvecklades den till en Boutique Resort - den första i sitt slag i Hangdong-Samoeng distrikten i Chiang Mai.
I över tjugo år har Krisdadoi Chiangmai varit öppen för allmänheten och Resorten är fortfarande en av Chiang Mai’s unika attraktioner och en destination av säreget slag.

Klicka här för deras egna hemsida, med bilder tagna under högsäsong, förföriskt vackert. Under lågsäsong (då mina bilder är tagna) är det också öppet, men mer sparsamt med frodiga växtligheten.

Höjden över havet tillåter mer "köldtålig" växtlighet.

Inte mossbelupen, men närbesläktat.

 

"Wake-up-call". Med dessa växter blir man ändå påmind om att man är i tropiska trakter.

Mytisk Buffelaktig Rituell Ceremoni, Mae Hia

En mytisk legend berättar om två stora jättar som bodde i skogarna vid Doi Suthep. Legenden säger att Buddha en gång kom vandrande hit, till en by som han tyckte såg väldigt ödslig ut. Han fick då berättat att det bor två stora jättar som ibland kommer till byn, fångar folk och äter upp dem och därför är befolkningen så fåtalig och ängslig.
Buddha tyckte synd om de försvarslösa byborna och gick för att prata de stora jättarna tillrätta. Efter  kohandel(min version) kom de fram till att årligen två bufflar skulle ersätta människokött. Jättarna tyckte så mycket om Buddhas lära att de ville ta del av mer av hans upplysning under alla kommande buffel-festmåltider.

Legenden hålls vid liv och byborna i Mae Hia, nu välmående och i kraftigt utökad folkmängd, håller varje år kring halvårsskiftet en ceremoni för den ena jätten Saeh. En liknande ceremoni lär hållas för den andre jätten Saeh i ett sydligare berg, Doi Kome (kanske bara i fantasin).

Tidigt på morgonen dödas traktens bäste buffeln. Det ska vara en svart vattenbuffel, som aldrig varit parad och vars nyutväxta horn aldrig varit i strid.
En stor gobeläng av Buddha hängs upp. Åtta munkar inbjuds för att välsigna jättens andar och besökarna. En man från orten väljs ut av andarna, med hjälp av en shaman. Den besatte mannen äter av det råa köttet och sköljer ner med blod från buffeln. Köttet som blir kvar, efter att andarna och det besatta mediet har fått sitt, begravs i marken.

Detta är min förenklade tolkning av översättningen från thai till engelska. Ta nu del av bilderna, som förtäljer en del av vad som hände lördagen den 22 juni. Förfäras inte, detta är en traditionell ceremoni. Lika "hednisk" som ursprunget till svenskt midsommarfirande.

 

Jag kom till ceremoniplatsen väldigt tidigt. Men inte lika tidigt som slaktar'n.

Buffeln var redan dödat, allt såg välORGANiserat ut.

Andra morgontidiga cyklister var också bland besökarna innan vakterna fick sina kommenderingar. Men för tvåhjulingar var det fritt fram. Bilburna däremot (de som inte var tidiga och nästan blockerade de smala vägarna i närheten) blev slussade med bussar från stora parkeringar.

 

Innan den stora publiktillströmningen kom förberedde man köttet.

 

 

Shamanen, till vänster, hade en egen privat innantilläsning vid några offerkorgar.

En kvinna med Maehia City logo på ryggen rör om i "grytorna".

 

 

 

En stor procession med bland andra Maehia's högste företrädare anlände.

De hade med sig en stor gobeläng som hängdes upp väl synlig och "övervakande".

 

 

 

 

 

Efter långdragna ceremonier och mycket mässande från munkar kulminerade äntligen tillställningen.

 

Den besatte mannen träder in i handlingen med rituella gester och intar en rå måltid i trance. 

 Smörjer kråset och sköljer ner med blod från buffeln.

 

Efteråt får de i publiken som vill, också del av välsignelsen från mediet.

Det blev mycket kvar för flugorna att kalasa på.

Hade man inte grävt ner kadavret hade risken varit stor att

flugorna blivit JÄTTEstora.

 

Tempel i skyskrapestorlek, Chiang Rai.

Jag skulle ju återkomma till ett tempel jag "hittade" på cykelturen i Chiang Rai. Det heter Wat Hyua Pla Kang. Är väldigt vackert från håll och utanpå. Och än intressantare inuti. Templet ligger högt upp på en kulle och syns från långt håll, det sticker verkligen ut - och upp. När man går in möts man av en enormt stor staty. En kinesisk gudinna, Guanyin. Av trä! Man kan gå upp en våning också, och en till, och en till . . . på brantare och brantare trappstep. Ända till våning åtta som nås med en smal spiraltrappa som man måste klättra i likt en akrobat. Stora öppningsbara fönster i alla våningar, med hänförande utsikt.
Mer onödigt(?) vetande får man i templets hemsida (klicka).

Mer kuriosa (allvar för miljontals människor) hittade jag i seriösa wikipedia. Ett (med google translate) modifierat utdrag kommer här:

"Vissa taoistiska register hävdar att Guanyin var en kinesisk kvinna som blev en odödlig Cihang Zhenren (klicka) i Shang-dynastin.

Guanyin är en mycket populär gudinna i kinesisk folktro och dyrkas i kinesiska samhällen i hela östra och sydöstra Asien. Guanyin vördas i allmänhet av kinesiska befolkningen på grund av sin ovillkorliga kärlek, medlidande och barmhärtighet. Hon är allmänt ansedd av många som beskyddare av kvinnor och barn.

Genom denna koppling ses hon också som en fertilitetsgudinna med förmåga att förunna barnafödande. En gammal kinesisk vidskepelse innebär att en kvinna som vill ha ett barn erbjuder en sko till en Guanyin templet. Ibland används en lånad sko, som sedan när det förväntade barnet föds återlämnas till dess ägare tillsammans med ett nytt par som en tacksamhetsgåva.

Guanyin ses också som en förkämpe för de olyckliga, de sjuka, funktionshindrade, fattiga, och de i trubbel.

Vissa kustområden och flodområden i Kina betraktar henne som beskyddare av fiskare, sjömän, och människor som är ute till havs i allmänhet. Vilket har fått många att tro att sjögudinnan Mazu (klicka),  respekterad både av Buddhism och Daoism (klicka), är en uppenbarelse av Guanyin. På grund av sin association med legenden om en stor översvämning, där hon skickade ner en hund som håller risgryn i svansen efter syndafloden, är hon dyrkad som en risgudinna.

På vissa håll, särskilt bland affärsmän och handlare, är hon ansedd som en gudinna av lycka och förmögenhet. Under de senaste åren har det förekommit påståenden om att hon är beskyddare av flygresenärer."

Guanyin, en allt-i-allo gudinna. För fattiga och rika, för folk på vatten och i luften.

Till vänster gudinnan Guanyin från en högre våning. Ovan, en av många mindre statyer.

 

Från templets hemsida har jag plockat dessa bilderna där den ständigt leende abotten, Pra Ajarn Phob Chok,

frotterar sig med vice premiärministern Chalerm och superstar Aum Patchara.

 

 

 

Utsikt över Chiang Rai, från åttonde våningen.

 

 

Konferens

I dag var jag på konferens hos "min" bank. Knappt 20 km utanför Chiang Mai city ligger en vackert belägen konferensanläggning och Training Center för Siam Commercial Bank. Jag har sedan ett par år en olycksfallsförsäkring i den banken och har nyligen öppnat ett bankkonto.
Jag hade ätit lunch tidigare, på ett ställe som kommer i bloggen nästa vecka. Och svängde in för kaffe efter maten. Det var inga andra gäster där så min "konferens" inskränkte sig till kafferasten. En väl så viktig del i sammanhanget. Väldigt gott kaffe förresten.
Centret har en stor restaurangdel, öppen för allmänheten. Vacker thai-inredning. Konferenssalar och rum för övernattning. Stor park med bland annat tennisbanor och swimmingpool.

Centret ligger cirka 15 km upp mot Samoeng på väg 1269.

Entrén. "Alla" gästerna fick lätt plats att parkera alldeles vid ingången.

Swimmingpoolen, utsikt från kafferasten.

Nu har jag också fått reda på platsen för en mycket speciell ceremoni. Man har börjat ordna till med tält.

Denna lugna platsen (nedan) kommer att ändra skepnad på lördag morgon . . .

Cykelrally "Charm of Lanna"

Det var längesedan jag deltog i söndagsklubbens utflykter. För att bibehålla kontakten cyklade jag till Thapae Gate i söndags för att kolla vart det skulle bära hän. Blev storligen överraskad. Där var arrangerat för ett stort uppslaget cykeljippo. Med scen, stora skyltar, startbåge och bord för registrering.
Du är nummer två bland "faranger" sa en cykelbekant bland arrangörerna. Hon hjälpte mig med registrering och nummerlapp och hoppades jag skulle vinna största vinsten, 3.000 baht. Deltagandet var avgiftsfritt ska tilläggas. En imponerande samling cyklister kom att samlas, inklusive ytterligare några "faranger", sammanlagt ett par hundra deltagare.
Efter lång väntan med ceremonier, dans och tal kom starten igång.
Var och en fick en folder för registrering vid olika checkpoints efter banan. Foldern innehöll också frågor, som skulle visa sig omöjliga att få rätt svar på för mig. Svaren fanns att finnas vid olika historiska platser efter banan. Allt var på thai. Viss förvirring uppstod i Old City, med cyklister kors och tvärs. Språkbarriären gjorde det dock lätt för mig, jag kunde undvika trängas vid inskriptionerna där svaret fanns. Att bara cykla med var intressant tillräckligt.
Där det var avsaknad av vägvisande pilar var det bara att följa andra cyklister. Vid vissa korsningar stod arrangörer och polis, men cyklingen var på vägar ihop med ordinarie trafik. Efter Old City fortsatte banan på Huay Kaew road, genom CMU, förbi Wat Umong med mål inne i Rachapreuk, Royal Flora. Där blev det eftersnack, belöning i form av dryck, mat och glass. Och för vinnarna stora pokaler att stoltsera med. Ett riktigt kul arrangemang. I efterhand såg jag att cykelklubbens hemsida nu återupptaget att visa månadsprogrammet, så bra!

Trevligt kringarrangemang vid samlingen.

Första startgrupp. Ivägsläppta med riktiga racingflaggor.

En av de olika kategorierna startgrupper var familjeklass i par. Inte så många ekipage, men ett riktigt tandempar, en pappa med litet barn och mina favoriter; ett vuxen par med kvinnan bak på pakethållaren.

Wat Umong, en av de historiska platserna.

Imponerande Royal Pavillion inne i Rachapreuk, Royal Flora.

Några av pristagarna. Tandelparet vann, pappan med dottern tvåa.