Apor går i Skola

 På College till och med. Bara cirka 10 km utanför Surat Thani ligger landets (och världens) första Monkey College.


Den startades 1957 av en man som växte upp i föräldrarnas kokosodlingar. Han såg hur apor i trakten behandlades illa under upplärning och fick idén att träna upp apor på ett vänligt, positivt sätt. Nu har dottern Somjai tagit över skolan.
Jag fick en intressant demonstration, hade bokat tid från hotellet. Som i andra skolor börjas det i klass 1 (som knappt ett år gamla). På lekfullt sätt, Somjai är mån om att aporna först får förtroende för henne. Det finns också utbildningsmateriel, till exempel kokosnöt som lätt rullar på en axel. Jag fick agera kokospalm och hålla en nöt i handen så apan klättrade uppför ben och bröst och ut på armen till nöten, som jag pedagogiskt släppte efter en kort stund. I klass 2 får de vänja sin vid att åka moped till arbetsplatsen. Vid examensdags kan de klättra upp i höga palmer och skilja ut mogna nötter och har även lärt sig att ta sig loss om de snärjt in sin i linan som hålls av skötaren.

Där föll den, bara en kvar.

Det rullar på . . .

Små mjuka tassar, snart på väg uppför en "mänsklig palm".

"Vänta lite, jag fastade visst."

Ut på jobb !

Gyttjefiske i kolsvart cementrör

Hörde deras prat och skratt inifrån röret då jag gått över till andra sidan vägen för att se om de skulle komma upp där.

Jobbar svart. Det är vad tre män gjorde under en Highway i utkanterna av Surat Thani. Jag fick syn på dem vid vägkanten då de var på väg att glida ner i ett cementrör under vägen. Med sig hade de en ryssja med fisk i. Efter lång, säkert tio minuter, väntan kom du upp igen. Vet inte om de fångat fiskarna där eller bara haft dem i förvaring. Cementrören var knappt en meter i omkrets, kryputrymme med andra ord. En av männen hade pannlampa i det bäcksvarta utrymmet. Efteråt försökte de tvätta sig i något mindre lerigt vatten. Fiskefångsten kom en mopedburen kvinna och tog hand om.

Efter lång stund under jord kom de upp, drypande av gyttja.

"Tvättning".

Efter "tvättning", gyttjan rann ner från kläder.

Mannen med pannlampan, och fiskefångsten.

Tempelkatter

Tempelhundar har fått sitt inslag.

Även många katter tar omhand i tempel.

Nu är det deras tur att visa upp sig. Kanske blir det glest med inslag

under min utflykt. Då får tempelkatterna

agera som pausbilder. 

("Fångade" i Chiang Mai men utsläppta från Surat Thani där jag är nu)

Denna tempelkatten vid ett andehus har varit med förut. Växla mellan de två bilderna (klicka och förstora först) och se hur den gosar sig. 

Samma katt som agerar tempelvakt på första bilden.

Svensk TV-inspelning i Khlong Toey, Bangkok

På "tröskeln" till ett bättre liv.

Mellanlandningen i Bangkok blev ett intressant möte med Annika och hennes projekt i slummen, bland annat ett husbygge och hennes största insats Hang on Hangers, som ger ett meningsfyllt liv och inkomst till ett 20-tal kvinnor.


Extra kul att SVT var där samtidigt för att göra ett reportage.

Bara en bild därifrån, se istället stort inslag på hennes egen blogg.

 På väg tillbaka gick jag till utkanten av slummen innan jag tog taxi till tunnelbanan.

Några bilder blev det på vägen.

Ankor på "barhäng".

Cykelreparatör, som själv tillverkat apparaten för att rikta hjul. Han visade också glatt upp bild på sig själv som cyklist.

Vid Hualamphong järnvägstation var det jippo med utställning av Thailands järnvägs historia.

Med ett gammalt ånglok vid perrongerna.

Wawee Coffee, öppet dygnet runt

Kaffetörstig i Chiang Mai? Nu kan det begäret stillas dygnet runt.

En ny filial av Wawee Coffee har öppnat och när den stänger står skrivet i stjärnorna. Efter smygöppning
med stängning klockan 21 har de nu tagit ett djärvt drag och har öppet 24 timmar om dygnet.
Ett gôtt ställe att slinka in på för fika, läsa Bangkok Post, en bok eller plugga, som många studenter gör.

Intill Warorot Market (Kad Luang) vid Ping River, västra sidan där Flower Market slutar.

Vid mitt första besök, mitten av januari, var det nyöppnat. Menyskyltarna kommer på plats.

I dag var det fler (fotografer) än jag som "dokumenterade".

Från uteplatsen har man utsikt över floden, mot . . .

. . . musikklubbarna och restauranger på andra sidan.

Igenbommat. Dålig luft. Ogiltigt val.



Detaljer.

Denna husdelen i Chiang Mai City, innanför vallgraven, har ingen skylt om att vara till salu eller för uthyrning. Bara stängt, helbommat. Med bil-grillar och navkapslar! Kanske har det varit Thailands svar på Roy och Rogers macken, och vars dröm gått i krasch?

För övrigt har det inte hänt så mycket, väntar bara till nästa vecka då jag flyger söderut. Landar i Surat Thani närmare bestämt, för att cykla norrut så sakteliga. Det är den årliga "flykten" från luftföroreningarna och det helt galna firandet av vattenkriget Songkran i Chiang Mai. Luften här blev hastigt sämre i förra veckan med hälsofarliga värden på PM10-skalan. I dag var den värsta dagen hittills i år. Så dålig sikt att morgon-flighterna inte kunde landa på Chiang Mai International Airport, utan fick vända tillbaka.
Jag avbröt mig dumdristiga cykeltur för det sved i ögonen så det gjorde ont och gav lätt huvudvärk. När jag kom hem såg jag att värdena var över 200, Very Unhealthy enligt PM10-länken ovan (eller här).

Det blir nog glest med bloggandet under bortavistelsen, men inte så helstängt som bilden överst. Kanske kommer det några "pausbilder" innan jag fly(ge)r.

6-3
Och just nu läser jag i Bangkok Post att Konstitutionsdomstolen har meddelat att de dömt de Allmänna valen den 2 februari som ogiltiga!
Tillbaka till ruta ett, som en krönikör skriver. Enligt regelboken ska det bli nyval inom 60 dagar, som redan oppositionspartiet meddelat de inte delta i . . .
Ett förtydligande: man ska inom 60 dagar besluta när nästa val ska ske . . . (om det nu blir något)

Glödhet röd fotbollskamp med väggspel

En av de hetaste matcherna i English Premier League är mellan Manchester United och Liverpool FC. Två röda lag som båda är omåttligt populära i Thailand.

Istället för stamstället Red Lion kollade jag matchen på en nyöppnad pub, Vintage Park. Open-air på taket av en mc-parkering.

Här brukar jag parkera cykeln då jag fikar på Wawee Coffee och/eller går in på Suriwong Book Shop.

En bred trappa leder upp till serveringen som har både mat och öl. "Filmduken" som matchen var projekterad på är väggen till bokaffären. Häftigt, i 30 graders värme och fullmåne.

Chiang Saen DÅ och nu

Det är nu nästan 10 år sedan jag cyklade i Thailand för första gången. Då under ordinarie semester, nu i "oändlig" ledighet. Efter den resan skrev satte jag ihop en reseberättelse till en broschyr. Från den återger jag här ett utdrag.

"Jag hade en utmärkt bra vägkarta. Men behövde ändå fråga mig fram ibland. Vägskyltarna var inte överallt med västerländsk skrift.

Hela området häromkring där Thailand, Burma och Laos möts har blivit kallat Gyllene Triangeln, och förr i tiden gjordes gyllene affärer bland opiumhandlare. Nu har hårda insatser från framför allt Thailands regering sett till att knarkhandeln minskat väsentligt. Även Burmaregimens mångåriga kamp och slutliga seger över sin gerillamotståndare har medfört att opiumhandeln minskat. Gerillan finansierade sin krigsföring huvudsakligen genom den. Men visst finns det fortfarande opiumodlingar, både till husbehov och smuggeltrafik.

Det som nu lyfts fram som turistmålet Gyllene Triangeln är den platsen där de tre länderna möts. Den lilla byn Sop Ruak har blivit slutpunkt för rundturer med restauranger, hotell och båtutflykter på Mekongfloden mitt i "triangeln".

En tuff, brant backe gjorde mig ganska slak innan jag kunde rulla ner mot detta "turistställe". Men att komma hit gav absolut tillfälle att fira, genom att ta en liten öl och titta på utsikten.



Efter sammanlagt 88 kilometer var jag framme i Chiang Saen och hade haft en snittfart av 20 km/t. Guest House-rummet kostade cirka 25-30 kronor och efter dusch i inte alltför kallt kallvatten gick jag in mot centrum. Där låg många stora kinesiska fraktbåtar och medan jag åt lite fried rice blev jag bjuden på mekongwhisky av några besättningsmän intill. De åkte strax iväg på en liten flakbil. Det var nog ett 30-tal arbetare på flaket och hyttaket. Och föraren, han tog sig en extra klunk whisky innan han körde iväg.

Jag gick vidare och kom ut på en gata där det fanns matställe efter matställe efter matställe. Jag kunde inte motstå, åt en gång till. Nu helstekt, kryddad fisk med sticky rice, jättegott! Andra sidan gatan fylldes upp av byns stora marknad med försäljning av bland annat frukt, ingefära och andra kryddor och rotväxter.

På trottoaren längs vägen tillbaka låg mattor på marken med och utan små, låga bord. Intill brann eldar under lerkärl. Här serverades mat i svaga lampors sken alldeles vid flodkanten. Stora och mindre sällskap, ofta hela familjer samlas för att äta och umgås på kvällarna. Detta skådespel engagerade mig såpass att jag missade var jag bodde. Jag frågade ett par som höll på att packa ihop sin "restaurang".

Jo, de visste var det fanns ett Guest House. Jag fick skjuts på pakethållaren. Mannen trampade på. Gatubelysningen upphörde och jag försökte få honom att förstå att detta var galet. Men det gick inte att stoppa honom förrän vi kom till Guest House. Men fel! Tillbaka igen och detta var enda gången jag var lite rädd sittande på en cykel i Thailand. Det var kolsvart, vägkanten var ojämn, mötande trafik bländande och vi skuttade och vinglade fram. Men allt gick väl. Hans fru stod och väntade, jag lämnade några Baht och efter att ha gått 100 meter in mot byn kom jag till mitt rum."


Nu, tio år senare var det nästan som om tiden hade stått stilla. Den branta backen hade visserligen rätats ut men nu behövde jag gå uppför krönet. Vid själva "triangeln" några fler turistbåtar och kaféer. Vid Chiang Saen kände jag igen Guest House från tidigare, men hittade ett bekvämt rum i Golden Park Resort för 800 baht, där jag var enda gäst. Trottoarserveringarna var kvar, nu med bättre gatubelysning. På andra sidan vägen hittade jag en av de få nymodigheterna; en cocktailbar med restaurang, där jag tog min middag.

Intressant att se att lastning och lossning vid de stora kinesiska fraktbåtarna gick till på samma sätt, och man räknade lasten med hjälp av pinnar.
(Detta inlägg iordningställt i Chiang Mai, jag är alltså hemma igen.)

Plockepinn.

Laotisk "flotta", som frakt- och husbåtar.