Motsats till Mon Cham

Pong Yaeng i Mae Rim distrikt är ett populärt resmål knappt en timmas resväg från Chiang Mai. Den stora turistmagneten är Mon Cham som blivit väldigt överetablerat med mängder av vita tält och annan övernattning som stör naturintrycken.

Däremot når man fridfullare trakter om man kör fem kilometer upp i bergen i motsatt riktning och kommer till Baan Mae Sa Mai. 

 

Denna lilla by, som befolkas av bergsfolket Hmong, ligger på 1.000 meter över havet. Tillräckligt för att ge betydligt svalare väder än nere i dalen och staden Chiang Mai.

Där finns också övernattningsmöjligheter, som ligger väldigt diskret. Några med flott inredning enligt bilder på deras hemsidor.

Och ja, där finns även ett kafé (!), som jag fikade vid på förra besöket (klicka för länk).

 

 

Likt förra gången lunchade jag

vid en av restaurangerna längs flodravinen

strax nedanför Queen Sirikit Garden.

Innan dess, ett stopp vid fräcka HOO Café.

Slutligen kaffe vid VAN´S COFFEE och en slinga runt lantliga Mae Rim.

Från Prinsessa till Ganesha

Till skillnad mot Prinsessan, 150 år, har Ganesha flera tusen års historia.

Ganesha, Guden med elefanthuvud är visdomens, välståndets och lyckans Gud. Dyrkas mycket för dess förmåga att undanröja hinder i vägen. Därför tillbeds den inför affärsförbindelser, giftermål och barnafödsel med mera.

Dess stora elefanthuvud symboliserar visdom, förståelse och ett diskriminerande intellekt som man måsta ha för att uppnå perfektion i livet. Den breda munnen symboliserat människans naturliga önskan att njuta av livet i världen.

🐘🐁🐘

 🔗

🙌🙇👚 🌞 👗🎉🎭

I lördags startade firandet av  Dara Rasmi, en Lanna-Prinsessa, som föddes för 150 år sedan (ett firande som pågår över helgen.

Över 3.000 dansare intog scenen, som bestod av Thapae Gate med förlängning nog en kilometer längs Thapae road. Och som följd en viss ordnat trafikkaos.

Av en tillfällighet kom denna säljaren förbi.

Samma färger som era kläder sa jag till några av damerna.

Oh ja 😮, sa de och höll med.

 

🐘🐁🐘

Söndagen var en stor dag för alla dyrkare av Guden Ganesha, hinduer som buddhister.

Out and About in Chiang Mai hade som vanligt koll på alla evenemang. Så här inleddes desas artikel om Ganesh som jag besökte:

 

Roi Dvarapala Ban Devalaya (ร้อยทวารบาล บ้านเทวาลัย), nicknamed the House of Gods and Goddesses, at the foot of Doi Suthep, never fails to celebrate Ganesh, as the Elephant-God is represented by a large wooden sculpture.

The colorful celebration takes place today, Sunday September 24, 2023, from 9am. Visit the place where the owner, a former teacher, likes to welcome his guests.

 

Denne läraren, nu pensionerad från Chiang Mai University, är skaparen av denna Ganesha hemvist. Där världens största Ganesha staty i trä, 5 ton och 6 meter hög, finns.

 

Festivalen har växt sedan mitt förra besök och reportage. I år hade jag inte ork och tålamod att vänta tills ritualer och danserna tog sin kulmen. Men förra gången var det lättare att komma fram, se här.

 

Årets bilder som visar inledningen av festivalen:

Värdinnan/speakern och ägaren.

Jag åkte iväg för en fikapaus och mötte delar av dansarna.

 

Efter fika, ihop med en Brasiliansk skidåkare

med älghorn och lusekofta åkte jag tillbaka till firandet.

Men nöjde mig med denna gruppbilden.

 

By the Way, byvägen (illa översatt)

Synintrycken och inriktningen vid fotografering 📷 under utflykterna varierar för varje gång. Det är tillfälligheter som styr.

Förra veckan var det mycket blått (klicka för länk) som jag fastnade för  på en cykeltur.

I tisdags bestämdes temat av en halvvissen blomma vid vägkanten.

 

Utan kamera hade jag knappats registrerat dessa motiv vid sidan av vägen, men fotografering på cykel- och scooterutflykter gör det hela så mycket intressantare. Tiden och kilometerna ute i naturen bara "försvinner" på dessa turer. Oftast utan bestämda mål, med stopp för lunch och en och annan kaffe- eller vätskepaus.

Förresten (By the Way) så gick denna turen mestadels på små byvägar. Och bilderna tagna längs vägkanten.

 

Lite trassel här och var vid sidan om.

Men vägarna väldigt fina för cykling, nästan helt utan biltrafik.

Hmm, från andra sidan fanns ett smygmål till cykelbanan.

Inte långt från lunchstället, skalbaggar till försäljning.

Det är (regn)säsong nu att leka med de krypen.

Skalbagge-fighter går till så att två djur möts på en bit sockerrör

och retas upp med hjälp av ett litet verktyg.

Vid ett tillfälle hamnade jag på en återvändsväg. Tillbaka såg jag denna klenoden:

Några motiv vid vägkanten lämtar sig bättre som svart-vitt. (Sorry Man U fans).

För Blogg-besökare som gillar hundar:

Och för dem, likt mig, som gillar Sawan Narok,

Hell and Heaven Park i Mae Jo distrikt:

Lugna, fina cykelvägar var det ja.

TILLÄGG; så här skriv jag vid tiden för "pressläggning":

Utan kamera hade jag knappats registrerat dessa motiv vid sidan av vägen, men fotografering på cykel- och scooterutflykter gör det hela så mycket intressantare. Tiden och kilometerna ute i naturen bara "försvinner" . . .

Dagen efter läste jag citat från min senaste inspirationskälla inom färgforografering.

Saul Leiter, mästare inom färgfotografering.

"Projekten" SE och fotografera ännu tydligare exempel:

här

här

och här