Gratis mat - fortfarande välkommet tillskott för många

I västvärlden jublar man för att kunna festa och fira att restriktioner har tagits bort för vaccinerade. På många andra håll fortsätter Covid-19 eländet, med svåra umbäranden för folk i fattiga områden.

Jag ser det tydligt och dagligen på gränder och gator intill där jag bor. Men av något anledning hankar man sig fram. Gratis utdelning av mat till behövande är välkomna tillskott. En favoritrestaurang nära mig, Vegan Heaven med ägarinnan Nan, har en sådan matutdelning en gång i månaden. Med egna medel och donationer från deras vänner.

I dag råkade jag passera, lämnade ett bidrag, och fick dessa bilderna att förmedla.

 
Redan kl 9, när jag cyklade till min frukost, satt folk och väntade utanför. Då anade jag vad som skulle ske och var tillbaka dit med kameran mellan klockan 10 och 11.15.

Khun Nan, ägarinnan.

 

Maten började ställas fram vid halv elvatiden

och då blev det förflyttning från skyggsidan av Loy Kroh road 

till delvis soliga sidan.

Vi pratade om vaccin. Jag nämnde mina två, Sinovac + Astra Zenica.

Dessa herrarna hade fått varsin Sinopharma.

Klockan blev exakt 11. Lunchdags.

 

Några tog tag i maten direkt.

Andra tog med sig hem, kanske till övriga familjen.

Kopierat från Vegan Heavens FB:

Nan has always been passionate about making and sharing plant-based meals with her friends and family. Being an animal lover, she made a commitment to stop eating animals in 1997 when she observed first-hand how our animal friends with whom we share the planet were being raised merely to be slaughtered a few months later.

Nan has a colourful history of creating great food in successful restaurants. She operated her first Thai restaurant in Australia from 2003 to 2008. She returned to Chiang Mai to open the original “Taste from Heaven” on Thapae road in 2008 which then relocated to Ratmakka Road in April 2014.

Now she launched a progressive new venture with a 100 percent vegan restaurant, “Vegan Heaven” on Loi Kroh Road. “Vegan Heaven” offers an extensive array of Thai and Western items that people from all over the world can enjoy. Her dedication to quality has always remained strong. Nan created her menu to present unique home-cooked vegan food tailored to each patron’s taste. Her vision has been guided by her commitment to spreading the message of compassion to all beings through her delicious meals.

“I hope to make your visit one you will always remember” 

- Nan

Fotofynd på cykelturen; katt, folk och höstlöv.

San Sai  med dess kanaler och ridodlingar är mina faoritmarken för cykling (som den trogne Bloggläsaren väl har förstått vid det här laget). Och efter senaste tidens myckna regn är vattendragen rejält mättade. 

Dagens bildskörd med Fuji X-T2 gav en lättnad efter att äntligen ha fixat inställningar så det inte ger så mycket brus och kornighet utan mer skärpa.

Fishing in Fashion.

 

Här blev jag "Mr Monday", en titel utropad av en arbetare. (Kom ju dit på en måndag.)

Hämtar vatten till sina ankor.

Kvinnorna tillverkade cigaretter/cigariller.

Sett och förevigat på Warorot Market + Bonus

Området kring Warorot Market är alltid livligt. Ja, även i dessa pandemitider. Och bjuder på fototillfället i outtömlig mångfald. Här är senaste bildskörden.

Kompletterat med mer "fotokonst", från cykelturen dagen efter.

J...a bil 😡.

Stammen av "klockträdet".

Motorcykel begravning . . .?

Motorcykel Bröllop . . .?

för att lätta upp stämningen.

Eller är det kanske Motorcykel spökryttare?

Dagens cykeltur, onsdag 22 september, startade i regn och efter regn kom sol. Så soligt i slutet att det var riktigt jobbigt sista 15 av turens 52 kilometer. Bilderna tagna innan jag nästan fick solsting 😨.

Matchande färger.

Torkade frukter, som dekoration att säljas på lokal marknad efter mer tork i solen.

Närbild (close up). Skickligt att trä dessa band genom frukterna.

Samoeng loop med bonus off road

 "Äventyren" kom till på småvägar off road från stora vägen.

Hoppade över besök hos Elefin Farm med förhoppning att Patara Elephant Camp hade öppnat deras andra ställe lite närmare Samoeng. Men kunde inte undvika att stanna till vid Farang Café som nu är öppet igen. Med välkomnande flaggspel och charmiga barn med snälla hundar.

Efter backkrönet och skylten KOM (King Of Mountain för cyklister) går vägen brant ner med skarpa zigzag kurvor. Direkt nere i dalen går en liten väg in till vänster, som jag upptäckte för någon månad sedan.

Nu var kafébyggnaden färdig och Resortens elefanter väntade på turister. Flera bilburna gäster var där när jag kom. Då jag lämnade pratade jag med ett gäng som hade picnic, med egen utrustning i form av bord och stolar ur sin Wolksvagen buss.

Maekhanin Resort, med djungelbäckens fortsättning "bakom ryggen".

Elefantmat.

De berättade att en i april inställd Folkmusikfest ska äga rum 6 mars 2022 vid San Kampaeng Hot Spring.

Härifrån fortsätter en grusväg cirka 10 kilometer in i skogen sa personalen i kaféet. En väg som korsar en bäck ett tiotal gånger. Jag kör till första bäckkorsningen, tänkte jag. Förbi några skogsarbetare, men efter 500 meter och några backar med lurigt grus vände jag.

Hit men inte längre för mig. 21 oktober blir det mycket längre; Trial löpning 47 km.

Stora frodigt grönskande träd och små söta bananväxter kantar djungelvägarna.

Ibland öppnar vegetationen för vidunderlig utsikt.

Mellanstation, frukter för vidare transport, vid vägkanten.

Uppe i skogen skymtade jag en person. Gick dit och träffade en kvinna som varit långt längre in på denna "dirt road". Men inte heller där vågade jag åka med scooter. Hon visade sin fångst ur en petflaska; insekter, som används i matlagning!

Tillbaka till min scooter.

Nästa avstickare

Skyltar visade Homestay och Coffee. Nästan uppe på toppen vände jag efter några foton.

Fin utsikt upp till vänster, visade två män.

Det får dock vänta till en annan gång. Kvinnan som plockade lök fick bli vändpunkten.

På väg tillbaka mot stora vägen såg jag toppen med förmodade Homestay.

Hög tid för lunch. För mig med utsikt, för andra vid en bäckravin längs Samoengvägen.