Med en skaplig kamera kan man få skapliga bilder. Men en skapligt bra kamera gör inte allt. Det är vad ögat uppfattar och personliga smaken som ger det individuella resultatet.
Ibland vill jag ta foton som föreställer "Vad gör dom?" istället för "Vad dom gör."
Iställer för att AVBILDA försöka BILDA AViga sidor.
Make pictures more TELLING a STORY than just recording.
Att bilderna ska överraska, ge kontraster, vara udda och roliga är andra kriterier som jag försöker sträva efter. Jag har långt kvar . . .
Detta är en uppföljning till tidigare FOTO-BOK 2008 till och med 2012.
Jag skrev då att från och med 2013 har bilderna blivit bättre, döm själva:
https://documentviewer.herokuapp.com/?state=%7B%22ids%22:%5B%220Bx2ibshhTpUPTFFLcFhFMnh0cVhLMmtsQUVMd2twbEdtTFRB%22%5D,%22action%22:%22open%22,%22userId%22:%22100497370371073258055%22%7D
Har inte lyckats direktlänka själva filen, men klicka på länken ovan, det fungerar (om man har Document viewer, ett gratisprogram). När
fotoboken väl kommer upp ses den bäst förstorad, som uppslag - och på stor skärm. Iden till uppslag fick jag av de två röda statyerna på en kärra och de två kvinnorna, varav en rödklädd, på en pickup.
Som jag läste söndagsklubbens program gällde sjön Huay Tueng Tao som mål den 23 december. Men icke. Deras tur gick till San Kampaeng. Lika bra det. Jag var inställd på en tur till sjön och de nytillkomna urtidsdjuren och kunde cykla i egen promenadtakt, stanna för fika och andra avbrott. Som utanför Convention Center där en stor Jultomte blåstes upp och skulle uppmärksamma en kommande möbelmässa.
Framme vid sjön, efter sista delen på löp- och cykelslingan, cyklade jag
ut på bilvägen och in på en nylagd asfaltsväg, i hopp om att komma
igenom och slippa 50 baht avgiften. Kom dock ut på stora infartsvägen
igen, mellan avgiftsluckan och kontrollpunkten. Tog istället därför, i sällskap
med en thaicyklist med litet barn som ville se King Kong, bakvägen via motionsslingan, där ett kryphål hade vidgats.
King Kong hade fått sällskap, inte bara familj med en
unge, utan också av en gigantiskt stor beskyddare. Dessutom flera fräcka
urtidsdjur, alla gjorda av halm- och risstrån. Parken, på bortre sidan
av sjön, har genomgått en stor förvandling till en ny turistattraktion.
Med blomplanteringar, kaffe och andra serveringen och hyddor för både
korta viloperioder (gratis) och övernattning (mot avgift).
På hemväg tog jag också motionsslingan, och mötte en "vägg" av - soldater. Hundratals. Med vapen, kamouflagemålning och övrig full krigsutrustning.
Kom att tänka på en annan gång jag sett en stor "arme" komma emot mig på en stor landsväg, utdrag från cykling i sydostasien 2004;
Jag kände mig trött på kvällen och lade mig tidigt. På morgonen vaknade jag med en infektion i kroppen. Ögonen var irriterade och fyllda av sekret. Det blev mest vila och mat.
Infektionen gav inte med sig nästa dag heller, men jag ville vidare till Vietnam. Hela tiden jag var i Phnom Phen var det soligt och hett. Värmen kändes extra påfrestande med min förmodade feber. Jag övergav cykelplanerna och beställde och köpte bussbiljett till Saigon. Cykeln skulle få plats om den var demonterad.
Söndag den 17 oktober åt jag frukost före klockan sex. En minibuss hämtade upp till busscentralen. Framhjulet var avtaget och styret vridet. Men basen för den större 35-personers bussen var obeveklig, jag fick inte ha cykeln med i bussen. Han ordnade i alla fall skjuts tillbaka till hotellet. Efter att ha suttit och surat i fem minuter kom jag på bättre tankar och beställde taxi de hundrasextio kilometerna till gränsen (för 30 US Dollar). På så sätt skulle jag ändå få CYKLA in i Vietnam, (vilket jag gjorde dagen därpå). Förtreten försvann och de positiva vibrationerna tog över igen.
. . .
Närmare gränsen, på långt långt avstånd, såg jag någon stor mörk massa som rörde sig på vägen. Min första tanke var att det var soldater på marsch, "tänk om det är krig". Men nej, det visade sig vara stora flockar av vattenbufflar, säkert i hundratals.
En årlig marknad med organiskt odlade grönsaker och handarbeten från flera olika folkslag bland de etniska minoriteterna i Chiang Mais närområde.
Försäljning förstås. Inne i hallen en stor affär med långa köer till 10-tal kassor. Utanför finns utställningar, handarbeten och mat i mängder.
Invigningen i dag vid 3-tiden betydde att hela området spärrades av, Kungens äldsta syster var på besök. Min väntan blev bara tio minuter, i samtal med en polis.
Vid besök kvällstid finns tror jag scenerna fylls med musik, dans och andra uppträdanden.
22-25 december från klockan 09 till 20 på CMU Convention Hall.
Festivaler i all ära, men en vardaglig måndag finns festliga alternativ.
Det sjudande folklivet i och kring färskvarumarknaden Muang Samut - Muang Mai i Chiang Mai är alltid livat, uppsluppet och ibland dråpligt, speciellt på morgonen då handel sker till restauranger runt om i stan.
Fascinerande att se tålamodet, lugnet, harmonin och glädjen i det som med västerländska ögon ser ut som kaos.
Winter Wonderland avslutades i går, men även om Wonderland är borta så är det fortfarande vinter. En mycket behaglig sådan med temperatur som sällan når under 20 grader på dygnet.
CMU Winter Wonderland höll till, som namnet skvallrat om, på Chiang Mai Universitets område.
Ett annan universitet, Mae Jo, tar över med sin årliga Mae Jo University Agricultural Fair. Och samtidigt pågår Chiang Mai Design Week. De e mökke nu.
Som komplement till Vinterlandet i CMU några bilder från vallgraven som har ljusdekorationer i alla fyra hörnen samt från MAYA som, likt övriga större varuhus, har avancerade julgranar och annat glitter. Avslutningsvis årliga marknaden, nap, Nimmanmeimin soi 1 och marknaden i nya Nimman One.
